Rollspel Erfarna rollare

Amiee tittade forskande på Adam och undrade om hon sårat honom.
"Du.. Förlåt. Det bara kom ur mig. Men nu ska jag inte störa mer" sa hon med en mjuk röst samtidigt som hon reste sig och gick ut. Nu stod hon ensam i korridoren lite längre bort.

Emmet kommer ut från en vagn. Han har precis sett ungefär hela skolan och han har en mindre huvudvärk av allt prat. Han ser den där tjejen som varit i kupén förut. Men han undrar om han borde göra sig någorlunda social eller vänskaplig med någon på Hogwarts.

Amiee ler svagt mot killen, Emmet eller vad han nu hette, och går vidare. Tillslut hittar hon kupén där Daisy och hon själv satt förut och slår sig ned igen utan ett ord.

Emmet ler inte tillbaka mot tjejen. Han har inte hört hennes namn, eller så har han det och har bara inte kunnat placera det. Troligen inte. Emmet går tillbaka till sin kupé och slår sig ned på sin plats. Han märker att Adam inte har något bra humör på tillfället, eller så är det bara Emmets huvudvärk som talar. Fast Emmet kommer inte lägga sig i.

"Så du är tillbaka?", mumlade Adam utan att titta på Emmet (boxa i luften!).

"Ser väl ut så." Svarar Emmet med hans vanliga tonläge, alltså ganska okänsligt.

[huh? XD]

(Heh... Blev bara så jäkligt glad när Emmet kom tillbaka även om Adam vägrar att visa det xD)

Adam nickade och vände bort huvudet från Emmet igen för att sjunka in i sina egna tankar medan han hoppades att tjejen skulle hålla sig borta från deras kupé.

Emmet, som blivit uttråkad, blundar och tänker på minnen. Fast även om han försöker koncentrera sig på de 'bra' minnena lirkar sig de dåliga in i de minnena också ändå. Fast på utsidan visar Emmet inga tecken på att inombords få höra sin mammas dödsskrik.

Adam kan inte stoppa orden som plötsligt kommer ut ur hans mun (hehe.... Är dum mot mina charm xD)
"Vad tänker du på?", frågar han och känner hur kinderna hettar till, det brukar de aldrig göra annars.

Emmet öppnar ögonen och möter Adams ögon.
"Minnen." Svarar han kryptiskt. "Jag kan nämligen aldrig glömma." Fortsätter han. Vilket är sant. Han kommer aldrig glömma det här samtalet med Adam, precis som han aldrig kommer glömma sin mor.

[Neee XD]