And what about home? [Rollspel]

ok har läst TYP allt

(( då är det väl bara att skriva då?! ))

(( shiit vad ni hunnit långt, tyvärr måste jag hoppa ur, jag har så mkt att göra nu för tiden att jag bara skulle sacka ner er. Så strunta i min char helt och hållet, I were never here ))

(( okej ))

Jake gick vidare, men han hörde nog allt vad Klaus sa. Jake funderade på det han hadde sagt om blodsugarna och funderade på om han skulle försöka vara snäll hur det nu skulle gå?... Han funderade även på vad Klaus sa om att inget kunnde döda honom, men Jake ville nog inte slita huvudet av honom men kanske slåss mot honom bara lite. Han gick förbi tavlor men det var konstigt tyckte han för dem följde honom med blicken, dem pratade nog nästan tyckte han. Om jag någonsin blir vän med en Blodsugare ska jag riva sönder en hel stad! Tänkte Jake och lovade sig själv det på gammelfarfar blacks ord..

Klaus gick över en gräsmatta ner mot skogen. Han tittade med snett huvud mot en stuga vis skogskanten, förmodligen en vaktare eller något. Snabbt var han inne i skogen, träden var stora, ungefär som WhiteOak trädet hade varit. Men det var nedbränt nu, han hade sett till det. Förmodligen skulle de andra ändå få reda på hans hemligheter om vad han var och vem han var. Förmodligen skulle de flesta inte veta varken vad en original eller hybrid var, men det skulle de.

"Nej låt mig va!" skrek jag över ängen. Åter igen hörde jag susningen i mina öron som betydde att jag när som helst skulle explodera. "Låta dig vara? Sen när?" skrattade Kita hånfullt. Jag skulle precis svara när jag ände ett ryck i magen och allt blev grått. "uf.." hostade jag när jag slog i marken. Rengnet piskade mot ryggen och jag reste mig snabbt upp. Jag hinner inte göra mer förens jag sitter på ett kontor. En mycket gammal man sitter framför mig och ler uppskattat mot mig. "Hej! Du undrar kanske varför du är här?" sa han vänligt och utan att vänta på svar fortsatte han. "Jo jag håller på med ett expriment, jag har tagit väsen från olika världar. Ni måste sammarbeta för att ta er hem igen." sa han allvarligt. "Varför?" frågade jag sogset och ittade ner på mina händer. De såg anorluna ut på något sätt. "Ja...Nyfikenhet. Ni är all.." "Har du tagit fler?!" utbrast jag. Jag kom på min seghet och böjde huvudet. "Ja. Ni är 15 allihop och ni ska gå häri ett år tills ni kan försöka ta er hem. Komihåg, ni måste sammarbeta." tillade han strängt och tog fram en gammal hatt. Jag kunde inte låta bli att höja ett ögonbryn. "Du ska träda denna över ditt huvud och bli inplaserad i ett elevhem." Han förklarade allt om de fyra olika elevhemmen och satte den över mitt huvud.
Här var det ingen snack om saken! Snabbtänkt och klok. Du har uppleft de som krävs och d kommer så småning om att inse... rösten avbröt sig som om den råkat säga för mycket. "Ravenclaw."

Jake ville bara gå och sova nu även fast klockan bara var 17.20 så han följde väggen och kom fram till ett rum med en skylt som det stog Hufflepuff på. Han kommer ihåg att den svävande hatten sa något om hufflepuff. Han gick in och såg en säng och ett nattusbord med en skylt skrivit Black Jacob. Jake antog att det var han så han gick och la sig utan att klä av sig.

Jag gick tveksamt igenom korridorerna och försökte hitta "Ravenclaws" ställe. Det var inte särskilt lätt eftersom jag inte visste vad jag letade efter.

Klaus satt på huk på en stor sten och beskådade byn nedanför honom med ett snett leende. Människorna verkade dock annorlunda jämfört med dem han var van vid. Häxor, trollkarlar, precis som hans mor och Bonnie. Han trodde att Bonnie och Esther var mycket mer kraftfulla än de här, eftersom de inte verkade ha precis samma sorts magi.
Han ställde sig upp och började gå tillbaka mot slottet.