Tillbaka slängda i tiden (Rollspel)

"jag tror dig. det händer mystiska saker här!" svarade Lily. "vi kanske ska hålla ihop, kanske till och med hålla i händerna för en gångs skull."

"Öhm okej" sa Caroline och tog Lily i handen.
Hon fortsatte uppför trappan. Dem kom till en lång korridor. Caroline kände att marken började gunga lite.
"Jag mår inte så bra" sa hon till Lily.

"Det känns som att rummet vibrerar!" sa Lily till Caroline.

Vaddå? Hon älskar tv-spel! XD Tro mig, det finns en bra anledning. ^x^

Caroline tappade fattningen om marken och ramlade ihop som en säck potatis.

Hon kände att det var något som droppade i ansiktet på henne. Caroline öppnade ögonen, rakt ovanför ansiktet på henne stod en hund. Hon reste sig upp förskrämt. Var var hon? Och vart var Lily?

När Ellen vaknade hade det klarnat i huvudet. Hon slog upp ögonen men blev rejält rädd. En gammal man stod böjd över henne. Hon kände direkt igen mannen. Det var en munk från ett kloster. Han hade en hårkrans runt huvudet och en brun, säckig kappa av något obehagligt, stickigt material. Ellen hävde sig hastigt upp på armbågarna och kravlade sig bort från munken några deciemeter.
"Var hälsad", sa munken med lugn röst. Han var runt sjuttio år och hade vänliga, bruna ögon.
"Hej", svarade jag försiktigt. "Ursäkta... Jag vet att det låter fånigt... Men exakt var är jag?"
"I Albion, milady. Jag har inte sett dig förut, men du verkar vilse. Skulle du vara med på att följa med till mitt kloster trots ditt kvinnliga kön?" Ellen nickade långsamt. Munkar var ju Guds troende söner, det måste vara riskfritt.
"Tack så mycket..." Ellen tillade hastigt något hon läst någonstans "...broder...?" Munken log roat och nickade.
"Broder Nichlas."
Ellen visste genast att hon funnit en vän.

Ni som inte vet är Albion det forna namnet på England, kanske lite väl gammalt menmen ^-^
AlexZz: Du berättar anledningen NU *imperio* O_O

Lily blundade. Caroline hade försvunnit. Hon kände det. det var en konstig känsla. plötsligt vibrerade jag lite. efter en minut öppnade jag ögonen. jag var på en helt annan plats, i en by.

BlondaHermione: NEJ! O_O *kämpa emot impero*
--------------------------

När Aurora öppnar ögonen ser hon ett ljus. Ett otroligt bländande ljus. Hon stänger ögonen och försöker se om hon kan röra sig ordentligt innan hon minns sitt spel och hon sätter sig snabbt upp och börjar söka igenom sina fickor. Hon hittar inget.
"Men för i helvete, jag kan väl inte ha tappat det?! Men vafan!" Säger hon ilsket och drar av sig sin jacka och börjar söka igenom den grundligt.
"Men asså! Jag var ju nästan klar med nivån!" Säger hon uppgivet och suckar. Hon suckar irriterat och reser sig. Hennes ben fungerade tydligen. Det verkade inte vara brutet eller liknande. Hon ser sig omkring och tycker att miljön är otroligt lik ett av hennes videospel. Hon tycker det är roande.

Ellen och broder Nichlas gick till klostret. Broder Nichlas såg högtidlig ut och varje människa som såg honom böjde på nacken och log. Då gjorde broder Nichlas korstecknet. Det såg så trevligt ut, men Ellen undrade fortfarande var hon var och hur hon kommit dit. Och var var Caroline? Tänk om patron hittade henne där! Då skulle hon vara i klistret. Och det vore Ellens fel.
"Ursäkta, broder Nichlas... Men studerar munkar magi?", frågade hon försiktigt. Han kanske skulle tycka det var fånigt frågat. Men han log bara.
"Kärlek är magi", svarade han dolskt. Det gjorde Ellen inte direkt klokare. Hon hade undrat om de visste hur det var möjligt att en människa förflyttades i tiden. Då kom hon på en fråga.
"Öh... Var... Nej, när är vi egentligen?"

AlexZz: Joo!! *IMPERIO* *få hjälp av Voldy*

ska vi köra olika tider eller samma?