Någon som vill rolla?

"Klart jag inte skulle." Säger Zack ironiskt och småler. "Det ligger i den södra delen av stan." Fortsätter han nonchalant. "Det heter ju Torget av Solen för en anledning." Säger Zack och rycker på axlarna.

"Förlåt om jag inte kan spanska då, bara engelska och ryska", mumlade Rosie. Hon kisade upp mot solen. Klockan borde vara runt två på eftermiddagen. Rosie tänkte snabbt ut var söder var någonstans och blinkade av solljuset.
"Vet du var torget är härifrån då? Det borde vara i den", Rosie pekade, "riktningen."

"Jag skämtar bara." Säger Zack när Rosie mumlar om språk. Sedan när hon pekar ut riktningen nickar han bara. "Ja, det är rätt. Kom igen nu." Konstaterar Zack leende innan han börjar gå i riktningen som Rosie så intelligent pekat ut.

Rosie kände att Zack drev med honom på ett eller annat sätt. Men hon låtsades inte om det. Rosie började gå efter honom. Hon gick bakom honom och tittade omkring sig. De hade vandrat in i något skumt, mörkt kvarter där solen knappt kom åt gatorna för de höga betonghusen. Plötsligt hörde Rosie ett litet pip ur gränden närmast dem. Hon hoppade till. Vad det nu var som pep, såg hon det inte, då det var höljt av skuggor.
"De är nånting där inne", sa Rosie lågt.

Zack ser snabbt mot gränden, plötsligt allvarlig. Hans sinnen är för tillfället på helspänn då just den här vägen egentligen inte är den säkraste att ta. Dessutom är det någon konstig person som är ute efter honom. När han tänker på det kanske denne är efter Rosie också eftersom hon är med Zack.
"Jag undrar vad." Säger han och funderar på att gå vidare.

Pipet hördes igen. Rosie blev så otroligt nyfiken. Nej, hon fick inte. Det kunde vara farligt. Men hon kunde inte... Låta bli. Hon var nyfiken.
Hon började långsamt röra sig in i gränden. Där var iskallt. Solen hade säkerligen inte varit där på länge. Rosie tog några steg inåt. Piip. Det ekade nästan. Rosie sträckte fram ena armen. Rörde sig vidare. Plötsligt såg hon... Åh, ett ljus!
"Zack! Något lyser här inne!", ropade hon. Hon greps av en extrem längtan av att få veta vad ljuset var. Hon famlade efter det.

Zack himlar med ögonen och följer efter Rosie in i gränden. En aning mer tveksam än han brukar vara på mörka ställen. När Rosie pratar om ljus blir han misstänksam.
"Rosie, var försiktig." Varnar Zack kvickt och hoppas på att ljuset inte är något farligt.

"Äh, det lyser ju bara. Kom och titta!", sa Rosie och hindrade sina armar från att ta reda på vad ljuset var. "Det är rött... Men herre Gud, Zack! Ut! Det är..." Men Rosie hann inte säga mer. De hade utlöst fällan. Ljuset började blinka skarpt och ett elektroniskt tjutande spred sig i den tysta gränden.
"Spring! Det är ett tjuvlarm!", tjöt Rosie och försökte överrsta larmet. Hon banade sin väg ut genom den mörka gränden så fort hon kunde.

Zack, som varit ett par steg bakom registrerar inte händelsen förrän Rosie plötsligt är förbi honom. Han är snart efter henne. Efter att ha hört steg komma från andra hållet. Det var antagligen ett bakhåll.
"Vi kanske borde gå någon annanstans..." Säger Zack, med andan i halsen, när han kommit ifatt henne.

"Det var en fälla", flämtade Rosie medan se sprang. "De visste... De visste att brottslingar och såna som vi söker oss till skumraskkvarter." Upphetsade och arga röstsorl förföljde dem. Det blev småningom svagare, då människor lämnade gruppen och gav upp. Rosie tittade bakåt.
"Zack, där är den där polisen jag kastade sten på", sa hon. "Ska vi chansa igen?" Rosie flinade och rev upp en passligt stor sten från marken.