Hunger Games (Rollspel)

Sonya satte sig ner bakom ett stort träd. Hon började titta vad det var för saker hon hade lyckats få med sig. Till hennes besvikelse var det nästan ingenting jätte bra. En ryggsäck som bara innehöll en tom vattenflaska och en tändsticksask. Hon hade också lyckats få med sig två knivar. Hon stoppade den ena i ryggsäcken och höll den andra i handen. Hon reste sig upp och satte på sig ryggsäcken och började gå. Det viktigaste var att försöka hitta vatten och först mat. Sonya var ganska säker på att hon hade hört rinnande vatten en bit bort så hon gick åt det hållet.

Aily kryper ut ut grottan och tar ut kniven ur flickan hon dödat. Sen vänder hon sig om och kastar kniven åt Leias håll. Den borrar sig in i djuret som precis tagit ett språng på Leia.

Namn: Kotickíha '' Koti''
Efternamn: Nitéern
Ålder: 15 ½
Distrikt: 7
Familj: Hon har bara en bror som lever. Han är 17 år och va med i HG förra året.
Utseende: Hon har långt svart hår som hon brukar ha i en fläta eller en knut. Ögonen är bruna och hon är rätt kraftig. Hon är 179 cm lång.
Kön: Tjej
Vapen: Pilbåge, spjut eller kniv
Svaghet: Blyg
Styrka: Snabb och skicklig på pilbåge.
Övrigt: -


( Oj går det bra om jag går med??? Säg till då )

(( DDT går bra!))

Jag hoppar ned från grenen och fortsätter att springa då jag kommer fram till en fors, jag tittar på den då jag plötsligt får syn på en spelare, jag hukar mig och sätter mig bakom en buske, jag tittar på honom, jag ser att det är Spencer. Jag tittar i ryggsäcken och ser papper och lite mera saker. Jag tar pappret och lite lera och skriver ' kan vi vara bundsförvanter? Jag sitter i busken nedanför och om det är nej är det stor sjans att du blir skadad!' skrev jag och ' du vet vem det är när du ser mig!' skrev jag även. Jag sätter fast st på en pil och skjuter den mot grenen han sitter på, den träffar perfeck bredvid honom.

Lizzie~

Allt är svart. Lizzie försöker vakna men hon är fast.
Lizzie rör lite på sig, men hon sover fortfarande. Hon känner hur krafterna kommer tillbaks och öppnar ögonen. Hon gör ett försök att sätta sig upp, men någon lägger en hand på hennes axel. "Nej, ligg ner och vila" säger en pojke. Lizzie tittar på honom och lägger sig ner igen. "Räddade du mig?" undrar hon och tittar på pojken. "Det kan man väl säga" säger han och rycker på axlarna.

Nick~

Nick tittar på flickan. "Jag heter Nick förresten" säger han. "Lizzie" säger flickan. "Är du hungrig frågar Nick. Lizzie nickar. Han ger henne en bit torkat kött. Hon äter upp det. "Ska vi bli bundsförvanter?" frågar Lizzie. "Visst" säger Nick oct tittar ut. "Ska vi röra på oss? Om du orkar alltså" Lizzie ställer sig upp och nickar. De tar sina saker och börjar gå.

Spencer ~
Jag tar upp lite av mitt bandage och skär av en lång bit med mitt spjut. Jag knyter den stadigt runt flaskan. Repet kan behöva andvändas till annat. Jag rycker till och trycker kroppen tätt intill trädet när pilen kommer. Jag tittar mig hastigt omkring. Pilen rycker jag loss från trädet. Jag läser länge på lappen innan jag tittar i väskan efter något att skriva men. Då kommer jag på en ideé. Snabbt tar jag fram vattnet och häller över pappret. Leran smetas ut och jag skriver i massan; 'Saga? Om det är du visa dig. Jag kommer inte skada dig om inte du skadar mig. Vi får se vad som sedan händer' Jag sätter fast pilen och kastar allt vad jag har tillbaka. Det måste nästan vara saga. Hon är den ända jag vet säkert hur hon såg ut. Och Nina från mitt distrik då. Jag vet att Nina redan är död. Jag hörde hennes skrik nät jag sprang. Men ja, ingen hade precis trott att hon skulle klara sig länge. Nina var en 13 årig pinne med lite muskler och ingen vilja. Det måste vara Saga.

Amy~

Jag ställer mig upp och springer. Långt bort springer jag. Jag stannar först när jag hör ett prasslande ljud en bit bort. Snabbt hoppar jag in bakom ett träd och kikar fram. Tjejen kunde jag inte ta fel på. Det var Sonya från distrikt 5. Eller var det fyra? Jag tittar snabbt på henne. Hon hade en kniv i handen. Jag behövde ett vapen. Jag hade fått årder från min handledare att springa rakt ut i skogen. Jag hade inget. Men det såg ut som att Sonya hade ett mål så jag följde efter på avstånd.

[Men dill99, kan inte du kopiera mallarna och sätta in dem på förstasidan? ]

Sonya stannade till när hon hittade ett lämpligt träd att klättra i. Hon grep tag i en gren och hävde sig upp. Hon klättrade så högt upp hon kunde och fann sig själv titta ut över arenan. Hon skymtade hornet där det låg flera döda kroppar. Hon vände snabbt bort blicken och tittade sig omkring mer. Det fanns flera berg men hon tyckte att det kändes bäst att hålla sig till skogen. Hon tog upp sin vattenflaska och drack några klunkar av vattnet som hon hade fyllt i en bäck.

Amy ~
Jag observerar Sonya länge. Tillslut klättrar jag upp i ett träd precis bredvid hennes. Jag visste exakt hur man klättrade ljudlöst och hade tränat länge. Jag sätter mig högre upp en henne innan jag säger; "Dödar du mig så dödar jag dig!"
Jag ler lite...

[Ska handledarna ha mall? Aja.. Strunt samma här är en kort sammanfattning!]

Mitt namn känner nog de flesta i panem om. Jag är Jacob Baxter. Vinnaren av hungerspelen för 16 år sedan, utan att döda en enda person. Så hur lyckades jag? Jo, vi kan väl säga att jag trodde på att segern skulle bli fantastisk, visst hadde jag fel men ändå. Jag trodde på det. När jag stog i vattnet och tittade på den sista deltagaren från distrikt 4 försök att komma upp över ytan. Nej, jag dödade honom inte. Det var en tjej från distrikt 9 som bundit fast honom vi ett träd vid vattenbrynet. Vattnet steg dag för dag och tillslut dränkte honom. Visst kunde jag rädda honom. Men då skulle inte jag vara här nu...
Veckorna efter spelen var hemska. Turnen och allt. Jag var så rädd att jag varje natt grät mig själv till sömns. Jag var så rädd att killen skulle komma och ta mitt liv iväg. Men vad ska jag säga. Jag var bara en liten skitunge på 13 år...
nu är jag 29 år och får entligen chansen att vara hendledare...

"Bra gjort Aily!" nästan ropar jag även fast jag mycket väl vet att hon inte kan höra mig. Jag föser bort lite brunt hår ur ögat och gnuggar mig i ögonen. "Bra... Kom igen! Döda alla!" Alla handledare sitter i ett stort mörkt rum med svängda mörklila soffor [?]. Mitt på väggen sitter en helväggs tv och runt om finns mat i alla former. "Nehepp... Ska man ut och göra lite vadslagningar?" säger jag och reser mig från soffan och lämnar rummet.

Sonya stelnade till när hon hörde rösten och vände isg snabbt om. Hon fick syn på flickan från distrikt 10 sitta i ett träd bredvid henne. Sonya spärrade skräckslaget upp ögonen och dolde sin kniv bakom ryggen. Hon släppte inte flickan med blicken.