In a world far far away from real - Privat Rollspel - AlexZz, Måntass

Theia. Snälla, kom. Jag behöver dig. Hörde hon Azuras röst, den lät ansträngd.
Vad har hänt? frågade hon oroligt och stannade.
Jag behöver dig. Messade Azura igen. Hon hörde desperationen bakom orden.
Snälla..

Xavier stapplar fram till Cressida och hon blåser sitt helande över honom. Det fixar honom snart, men han känner sig fortfarande utmattad. Han klättrar upp på draken och precis i tid höjer sig Cressida över marken för att han ska slippa höra på Manos tjat.

Theia, han är bara en pojke. En pojke du inte ens känner. Här behövs du. Jag lovar, han tar vara på sig själv. Litar du inte på honom?
Lockade Azura. En liten del av henne började fundera över vad som var bäst. Leta efter en ansvarsfull människa, eller kämpa för hundratals liv.
Det blev lättare och lättare att välja.

Xavier hostar irriterat när det samlas damm i hans strupe vid avgången. Han kan inte låta bli och letar med blicken i skogen. Han vet inte vad han letar efter men ändå flackar blicken fram och tillbaka i skogen. Trots att han inte ens vill hitta något, tror han. Han brukar ha bra koll, så vad håller han på med?

Azura, hjälp mig att hitta honom istället för att försöka tvinga mig till något! svarade hon irriterat. Hon orkade inte tjafsa, så hon försökte att ignorera Azuras eventuella svar. Det kom inget.
Hon tog ett smärtsamt steg till, och nu blev det så mycket lättare att röra sig. Hon flämtade till och sträckte handen mot stället där hon nyss stått.
Luften var seg som kola, handen rörde sig onaturligt långsamt. Så hon drog tillbaka den.
Nu skulle hon snabbt varna pojken, och sedan ta sig tillbaka till fältet.

"Dyk." Säger Xavier beordrande. Cressida dyker, Xavier hade fått syn på någonting och när ordern som följer säger till draken att landa så märker Xavier att det är något fel i det här området. "Stopp." Säger han snabbt och hoppar ned, turligt nog var det inte så högt upp och han landar i trädet, men det är bara tack vare att hans mantel fastnar som han inte störtar mot en omedelbar död. Han andas ut och klättrar någorlunda försiktigt nedåt när han äntligen fått loss manteln.

Hon rörde sig snabbt, hoppade över stenar och i nödfall tog hon sig fram genom trädkronorna.
Hon klagade inte för sig själv, analyserade bara att Xavier inte var i närheten.
Tillslut såg hon soldaterna, tog en snabb runda runt dem och försökte förstå vilka mängder de rörde sig om. Inte för att hon kunde räkna särskilt bra.
Hon funderade, och kom tillslut fram till att det rörde sig om kanske tre eller två hundra. Hon ryste och kallade på Azura.
Ett surt mutter fick hon till svar, men det räckte. Hon skulle komma.

Xavier klättrar ned, börjar leta efter det han sett. Han hör hur Cressida cirkulerar ovanför, väntades på att han ska komma upp igen. Xavier håller sig inom hörhåll, så att ska höra vingslagen. Xavier cirkulerar innan han faktiskt snubblar över det han tror han letar efter. Xavier suckar och ser vad han snubblat över. Först ser han en svart hjälm, sedan ser han en svart del av en rustning. Vad..?

Theia tvingar sig tillslut att lämna Xavier, han klarar sig utmärkt, som Azura så vacklert uttryckte sig.
Hon kom tillslut, och Theia klev tacksamt upp på hennes rygg.
Deras band svetsades samman lite starkare av händelserna som utspelade sig på rad. Hob hade saknat henne, saknat att de helt ovillkårligt ställde upp för varan.
Azura landade tillslut en bit ifrån slagfältet, och Theia kände, hur lite hon än ville det, att hon började bli uppspelt.

Xavier undersöker snabbt rustningen, gud vilket material använder dem? Det är ju tungt som bly... det kanske är bly de använder. Vilken soldat skulle kunna röra sig i den här!? Han får åtminstone med sig hjälmen, under den finns ett blodigt huvud. Men det skulle han inte haft problem med, om huvudet inte hade ramlat ur hjälmen. Han hoppar till och snubblar bakåt, det var han inte förberedd på och han fnyser åt sin egen dumdristighet innan han kallar ned Cressida och klättrar upp på hennes rygg.
"Slagfältet, jag ska se efter om varenda rustning är på det här sättet." Beordrar Xavier och Cressida sätter iväg utan att ifrågasätta.