PRS Emma07 och wolfy

Thomas visste att han nog inte borde göra detta eller känna såhär för henne, men på något sätt kändes det bara så rätt. Och han skulle inte vilja vara på något annat ställe just nu än där med henne, det var som om tiden stod still runt dem. Och där fanns bara de två.

Thomas lyssnade och skrattade till, skakade roat på huvudet åt honom.
"Du vet han kommer sura nu", sade han roat, syftade på sin far. Han hade långt ifrån ett särskilt trevligt lynne egentligen, det var långt ifrån första gången han hade slängt ut dem sådär.

Alysia avslutade kyssen ett tag. Hon såg på honom med lätt särade läppar, drog efter andan några gånger innan hon kysste honom igen. Denna gång var kyssen mer intensiv än tidigare, men det var precis så hon ville ha det. Hon ville inte vara försiktig, som om hon rörde vid porslin eller tvärtom.


”Rätt åt honom,” skrattade Caspian och följde Thomas till hans kammare, nickade där lätt åt honom innan han försvann iväg. Han skulle nog återvända senare på kvällen för att hålla prinsen sällskap. Det kunde inte vara alltför trevligt att ensam behöva spendera tid inom samma fyra väggar.

Thomas såg på henne och drog lite efter andan efter kyssen. Inte bara för kyssen utan bara henne var som om hon tog andan ur honom, hon var så vacker. Han besvarade direkt den nu ännu mer intensiva kyssen, kunde inte få nog av henne. Han avslutade efter en stund kyssen, av ingen annan anledning än att han ville fråga nåt.
"Stanna till imorgon", sade han mjukt, som en fråga. Det skulle ändå inte komma några tjänare dit, de hade undanbett allt det på grund av kompotten.

Thomas skrattade till och nickade instämmande.
"Väldigt sant", höll han roat med, nickade lite lätt tillbaks innan han gick tillbaks till sin kammare.

Sophie höll på med de sista sysslorna innan hon slutade för kvällen, och skyndade just nu igenom korridoren. Huvudet var dock fyllt av tankar på annat än själva jobbet, de hade en tendens till att ständigt dras till balen innan.

Hon övervägde hans fråga en stund innan hon nickade lite. Hans kammare var varm och sängen, till och med soffan, såg mjuk och behaglig ut. Hon sov gärna där istället för på någon hård säng.
”Okej,” viskade hon tyst och förde upp handen till hans kind för att smeka den.


Caspian såg sig inte riktigt för där han gick i korridoren så det slutade med att han nästan gick in i någon. Han öppnade munnen men stängde den igen då blicken fastnade på personen framför honom. Synen fick hans ansiktsdrag att mjukna en aning.
”Sophie,” sa han som en hälsning och log svagt.

Thomas lyssnade och nickade tyst som för att på något sätt bekräfta det hon sade. Han drog ena handen upp till hennes hår, lekte försiktigt med fingrarna i hennes vackra hår.

Sophie gick i egna tankar och såg snabbt upp när hon nästan gick in i någon, rodnade lätt. Genast neg hon emot honom.
"Ursäkta, ers höghet", sade hon vänligt direkt.

Alysia studerade honom med stora ögon, drog med fingrarna över hans ansiktsdrag. En väldigt vacker prins. Vacker var inte ett ord man kunde använda för att beskriva vilken ung herreman som helst men Thomas var ett undantag.


Igen antog hennes kinder en rosig färg. Caspian började bli allt mer säker på att det berodde på honom. Men varför blev hon alltid så till sig av att stöta på honom? Eller rodnade hon varje gång hon träffade någon kunglig? Det kunde mycket väl vara så.
”Är allt som det ska?” Han syftade främst på deras förberedelser men också på om allt var bra med henne.

Thomas såg på henne, tog in hennes vackra drag. Tänk vilken tur han haft som träffat henne ändå, han hade på denna korta tiden redan hunnit kära ner sig i henne riktigt rejält. Försiktigt kom han ännu lite närmare henne, drog henne närmare intill sig och kysste henne igen.


Sophie lyssnade på honom och nickade direkt. Hon hade varit på helspänn under dagen och haft ögonen öppna efter något misstänksamt, men ännu inte upptäckt något.
"Än så länge", sade hon ärligt.

Hennes kropp överlämnade dig villigt till Thomas för att han skulle kunna göra vad han ville med henne, men hennes förstånd sa stopp. Det var inte rätt tillfälle. Alysia nöjde sig än så länge med att bara kyssa honom.


”Bra.” Åtminstone något gick rätt. De hade inte råd med ett enda felsteg. Nu trodde han inte att något skulle gå snett heller eftersom de tagit itu med problemet snabbt, men han kunde ändå inte låta bli att oroa sig. Och det såg man på honom trots att han gjorde sitt bästa i att försöka dölja ängsligheten.

Thomas kysste henne mjukt, återigen var det som om världen runt omkring dem inte längre fanns. Även om han gärna hade helt hängivit sig åt henne, försökte han lugna sig lite. Han visste ändå inte helt vad hon tyckte, hon kanske tyckte han var för snabb.


Sophie nickade lite och granskade honom, genast gick tankarna tillbaks till balkvällen och hur trevligt hon haft med honom. Hon log lite vänligt emot honom.
"Det kommer säkert gå bra", sade hon vänligt, märkte hur han verkade lite ängslig.

Alysia log svagt mot hans läppar. Inte ens i sina vindaste drömmar hade hon kunnat föreställa sig att hon skulle befinna sig i den här situationen. Glad över att hon gjorde det var hon förstås. Glad men förvånad. Hon backade dock genast ett steg från honom då dörren plötsligt slogs upp.


Caspian småpratade med Sophie en stund till innan han ursäktade sig för att återvända mot Thomas kammare, hade något han behövde prata med honom on. Han knackade på dörren några gånger men fick inget svar. Vakterna menade att ingen varken gått in i rummet eller lämnat det. Caspian öppnade därför dörren och stirrade på synen framför sig.
”Vad pågår här?”