Lee Jordans första år [SV]

det blir nog mer imorgon!! fick en liten idé hehe ♥

den signatur...älskaaaaaaaaaaaar!

kapitel 17

"Vad höll ni på med egentligen!" sa Professor McGonagall argt. Vi stod på hennes kontor framför hennes skrivbord och hon satt bakom det, röd av ilska.
"Vi tänkte vara lite i Hogsmeade" sa Fred med ett flin.
"Ja, jag vet inte vad ni tänkte er men ni kommer iallafall få straffkommendering och avdrag från Gryffindor" sa hon och skakade på huvudet.
"Och kan ni snälla lova att inte gå till Hogsmeade igen före tredje årskursen?"
"vi kan ju inte lova något..." Började George men tystnade när han såg McGonagalls blixtrande ögon.
"Lova!" sa hon argt men vi bara satt där i hennes kontor, helt tysta.
Efter ett tag så förstod hon att hon inte skulle kunna få oss att säga någonting så hon sa åt oss att gå.
Precis när vi kommit utanför dörren så vände sig George mot mig och Fred för att säga något men tappade färgen i ansiktet och sa tyst:
"Angelina." Han vände sig om och började småspringa mot trapporna.
Fred så ytterst förvirrad ut där han stod vid min sida så jag tog ta i hans arm och började följa efter George.
Vi följde efter honom ett tag innan vi tappade bort honom, då gick vi till uppehållsrummet för att vänta.
Jag hade förväntat mig att det skulle vara någorlunda roligt att sitta och vänta på George eftersom att jag hade Fred med mig, med det var den inte. Han satt med benen mot bröstkorgen och så orolig och rädd ut, det var som en mardröm som var väldigt overklig.
när klockan var kring 2 på natten så försökte jag tvinga Fred att så och lägga sig, George hade inte kommit tillbaka. Men Fred vägrade så jag gick och la mig själv och somnade nästan direkt.

"Lee, han har inte kommit tillbaka!" hörde jag en orolig röst säga. Jag öppnade ögonen och såg Fred stå över mig. Jag rös, de såg väldigt konstigt och oroväckande ut att se fred stå böjd över mig själv.
"Har han inte?" frågade jag dumt men fred sa ingenting om det.
"Vi borde gå till trollformelläran" sa fred och drog upp mig på fötter.
"har DU av alla personer koll på schemat?" sa jag förvånat och började klä på mig min Hogwartsklädnad.
Fred sa inget nu heller och några minuter senare var vi på väg mot lektionen.
"Men vänta" sa jag "Frukosten."
"Vi missade frukosten" sa Fred kort. Det kändes som att någon bytt ut honom, det här var inte alls den Fred jag kände.
"Fred..." började jag men han lyssnade inte. Jag var ju självklart också orolig för George men nu var jag orolig för Fred också.
När vi kom in i klassrummet så kändes det väldigt tomt, min Fred, Geoge och Angelinas platser var tomma.
"Sätt er" sa professor Flitwick, Trollformlerläraren, när vi kom in. Han var så liten att han behövde stå på en trave böcker för att få sitt huvud över bordet.
"Vad är det med dig?" sa han till Fred med misstänksam min, Fred hade bara gått tyst till sin plats, han hade följt en lärares order utan några invändningar.
"George är borta" sa Fred med huvudet ner mot bordet.
"Din tvillingbror? Han är inte borta, han ligger på sjukhusflygeln"


_____________________________________

hoppas ni gillade det!! ♥

nooo, poor freddie and poor georgie :'(

^skriver på nästa kapitel... and i know.. poor them...

*GILLA* "Du kan inte rösta på fler inlägg idag!"...bite me

kapitel 18

Fred reste sig och sprang mot dörren, jag ville gärna göra samma sak men jag bestämde mig för att vänta till efter lektionen.
När lektionen äntligen var slut så skyndade jag mig till sjukhusflygeln och jag möttes av Angelina i dörren.
"Lee" började hon men jag sköt omilt henne ifrån mig. Då såg jag både Fred och George ligga i sängarna.
"Lee" sa Angelina igen"
"Vad...va?!" sa jag och satte mig på Georges säng.
"Jo..." började Angelina försiktigt, "George trillade ner för en av dem rörliga trapportna..." hon väntade på min reaktion men det tog tid att förstå vad hon egentligen sagt.
"VA?!" ske jag när jag äntligen fattat det Angelina sa.
"Vi var bara på första våningen men han skadades ändå ganska rejält"
"Och Fred då?" sa jag oroligt , "Jag var ju med honom imorse"
"Jo han är i något sorts...chocktillstånd eller vad det nu var Madam Pomfrey sa" sa hon och tittade oroligt på dem.
"Dem måste verkligen sluta att bryta mot regler." hon skakade på huvudet och satte sig på Freds säng.
"Men det här hände ju inte på grund av Hogsmeade" sa jag och tittade på henne.
"Var ni i HOGSMEADE!?" skrek hon och då kom Madam Pomfrey in.
"Johnsson tyst!" sa hon argt och gick in till sitt rum igen.
"Ja vi var i Hogsmeade men det var ju inte därför George trillade ner för trappan!"
"Jo, för om ni aldrig skulle gå till Hogsmeade skulle inte George sett mig gråta" fräste hon till mig.
"Vad sa du nu?" sa jag förvånat och tittade på henne med höjd ögonbryn.
"inget" mumlade hon och rodnade.
Madam Pomfrey kom ut igen och sa åt oss att gå, så vi gick till uppehållsrummet.

"Angelina kom igen du måste äta lunch" sa jag och försökte dra med henne till porträtthålet.
"Jag vill inte" sa hon tyst. och kurade ihop sig i soffan.
"Kom igen! allt kommer bli bra med dem!" sa jag och satte sig bredvid henne.
"Hur vet du det? du var ju inte med när dem blev skadade, det var riktigt hemskt, dem kanske dör."
Jag insåg att jag inte skulle få med mig Angelina i det här tillståndet och gick till lunchen själv.

_____________________

bra?? ♥

ÅÅHHH VA BRA ääälskar det! :O
min lille George ♥

Kommer att åka till Åland idag och kommer hem på sön...

men kanske hinner skriva något idag innan jag åker men bara kanske har kommit ungefär halva kapitlet

ha det bra
o hoppas du hinner skriva