In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log och tog hans hand och började gå genom palatsets korridorer.
Hon ledde honom till balsalen och hon log mjukt mot honom.
"Dansa med mig tills solen går upp." Hon log mjukt och lade sin hand mot hans axel.

Hon skrattade och skrubbade ett nytt lakan.
"Åh det är inte så ansträngande. Jag kanske gör det här två gånger i veckan." Hon såg upp på honom.
"Kanske mindre nu när Alice har kommit tillbaka." Hon log och rullade med huvudet.

Rion gick efter Alice och iakttog henne. Han vad glad att hon släppte frågor om Ivan, han ville inte tänka på honom. Han ville vara här och nu.
När de kommit in i balsalen såg han sig om och log mot henne. Vad hade hon i tankarna? Men när hon bjudit honom till dans nickade han bara och fattade tag om hennes midja och hand för att föra henne i en dans. De blev kompade av musiker som verkat repetera efter kvällens tidigare festligheter.

"Tillbaka?" Leo såg osäker ut. "Har.. har hon varit här tidigare?"
Leo kliade sig i bakhuvudet och såg oförstående ut på Mira.

Hon dansade vi hans sida och blev förd över dansgolvet.
"Detta är rät avslappnande. Att ansa med dig helt själv." Hon log och skrattade.
"Nästan själv då."

Hon skrattade och skakade på huvudet.
"Nej förlåt. Jag menar hennes förra liv. Jag ber om ursäkt." Hon log.
"Förlåt." Hon reste sig och tog has hand.

Rion skrattade kort och tog tag om hennes arm för att snurra henne runt till musiken. "Ja, det är avslappnade. Det är precis vad du behöver efter att hjälpt till så. Folket här gillar dig och ser upp till dig. Många har stora förväntningar på dig." Han placerade sin arm om hennes midja igen och förde henne i takt till musiken.

"Hennes förra liv? Nu förstår jag inte.", han lät förvirrad men kom på sig med sina tankar och skakade på huvudet. Han ville inte verka jobbig och fattade därför tag om hennes händer. "Låt oss gå härifrån, det kanske finns något att äta? jag börjar bli hungrig igen.", skrattade Leo.

Hon log svagt och rörde sig med honom.
"Jag hjälper de för att det är min plikt." Hon log svagt och kände hans kropp nära sin.
"Och hur är det med dig? Gillar du att hjälpa andra?" Hon kände tröttheten smyga sig på och hon gäspade svagt.
"Jag tror jag börjar bli trött."

"Jag berättar någon annan gång." Hon tog hans hand och började gå.
"Mat finns alltid så kom vi går och ser efer." Hon kysste hans kind och log svagt.

"Jag gillar att hjälpa dig.", sa Rion och snurrade henne runt igen för att fånga hennes hand när hon var vänd tillbaka åt hans håll igen. Han stannade då han såg henne gäspa och skrattade lågt. "Då är det bäst att du går till sängs. Låt mig eskortera dig till din kammare." Rion erbjöd henne sin arm. Han berättade inte att han också var trött. Hon behövde inte veta.

Leo nickade och gick med henne ut från rummet för att gå igenom korridoren mot matsalen. Han log mot henne då hon kysst hans kind och sträckte sig för att röra med sin hand över hennes kind. "Så bra. Är du hungrig?"

Hon tog tacksamt emot hans arm och hon började att gå.
"Jag kanske måste gå ut på dagarna, men då får jag mänskliga vakter." Hon log svagt och lutade huvudet mot hans axel och log mjukt.

"Klart att jag är hungrig. Jag har arbetat hårt och förtjänar att äta." hon skrattade och tog sig in till matsalen där hon slog sig ner och klappade på stolen intill sig.
"Sitt snälla.."

Rion gick längst hennes sida till hennes kammare. "Det låter krävande ditt arbete om du ska vara tillgänglig varenda minut på dygnet.", sa Rion och stannade då de kommit fram till hennes portar till kammaren som stod vaktad av två soldater. "Det har varit ett nöje att spendera kvällen och natten med dig." Rion såg mot henne och nickade.

Leo följde efter henne och satte sig ner på stolen bredvid henne där hon visat att han skulle slå sig ner. Leo såg sig om och upptäckte att även där var det full verkstad. Tjänare gick emellan köket och matsalen för att duka det eller plocka undan annan mat. "Det ser gott ut.", sa Leo och blickade över maten för att sedan se på Mira igen.

"Jag kan inte klaga. Jag kommer att få dagen och natten ledig. Jag kommer få sövande örter för att få min kropp att vila ut sig." Hon log mjukt och kysste honom och tog hans hand.
"Jag trodde du var min livvakt?" Sa hon mjukt.

Mira log nä hon så Leo och började att äta.
"Det är gott. Maten här är den bästa i hela världen och jag kan inte fömå mig anat." Hon fnissade.
"Sen har jag ett jobb till som du ska få."

Vid hennes kyss blev han överraskad och såg först oförstående ut för en sekund, men sedan log han varmt och nickade igen. "Det låter bra. Och ja, jag är din livvakt, är det något mer jag kan hjälpa dig med?" Rion såg mot henne. Han ville att hon skulle ha det bra och känna sig bekväm, om så var hans jobb.

Leo skrattade och började plocka av maten. Han placerade de på sin tallrik och hällde upp i sitt glas för att sedan fylla hennes. "Ja, det är verkligen gott.", instämde Leo och smakade av drycken innan han såg på Mira igen. "Hm? Vad gäller det? Vad är jobbet?"