Förändrad värld Lupple & Medi

Han sneglade på henne med ett leende. Hon var så glad av så små saker.
"Akta bananen bara." Sa han.


Hon sträckte sig och tog tabletten och svalde den med vatten. Sträckte sig efter hans hand och lade den mot sin panna.
"Kan du hålla den där? Tills jag somnar?"

Hon nickade. "Absolut." Viskade hon lyckligt och fortsatte att köra. Försökte undvika fällorna och lyckades ganska så bra. Kanske för att hon var helt koncentrerad på spelet.

Rafael satte sig på sängkanten och lät sin hand följa med mot hennes panna. Han log ömt. "Absolut." Sa han och la täcket lite bättre omkring henne med den fria handen.

De åkte i mål och han log mot henne.
"Du är så duktig." Sa han och smekte hennes hand.
"Vad tycker du om det här rummet?"


Hon såg på honom och drog täcket om sig och slöt ögonen.
"När jag vaknar kan du få dricka av mig..." Sa hon svagt och suckade.
"Jag ska vila upp mig."

Aurora såg sig omkring i rummet med ett stort leende på läpparna. "Det är ett roligt rum. Jag har inte varit i så många såna." Viskade hon och la ned dosan på golvet. "Jag tycker om det." Sa hon ärligt.

"Vila du." Viskade han leendes och såg på henne. Hon var så vacker, så unik.

"Va bra. Du får vara här så mycket du vill. Men jag vill att du sover, äter och duschar utanför rummet." Han försökte se sträng ut men log sedan.
"Vill du spela igen?"


Hon såg på honom innan hon somnade. Hennes andetag var lugna och hon lät huvudet åka åt sidan.

Hon nickade lite och fnissade till. "Jag lovar att inte duscha här inne." Viskade hon och såg längtansfullt på dosan men höll hårt i sina egna händer. "Det är okej. Man får inte ha för mycket av det goda." Viskade hon. Det hade de lärt sig på sjukhuset, fick de en godbit så skulle de vara nöjda med det. Inte be om mer.


Rafael såg henne somna och tog varsamt undan sin hand från hennes panna och reste sig sedan och lämnade rummet.

"men det var så tråkigt i går. Så spela lite mer. Du får ta igen det." Sa han och smekte hennes kind.
"En timme säger vi. Sen ska vi se oss om innan middagen." Sa han

Aurora sken upp lite. "Åh tack Theodore." Viskade hon och hennes ögon lyste verkligen av lycka.

Han log och kysste hennes panna mjukt.
"Ingen fara. Det måste varit så tråkigt att vara i det där rummet helt utan fönster. Skulle blivit tokig." Han smekte hennes kind.
"Så lite roligt ska du ha."

" Vill du spela med mig?" Undrade hon och tog upp dosan hon lagt ned igen med försiktiga rörelser.

Rafael tog sig in till köket och försökte leta upp den kvinnan som talat med honom. Han hittade henne stå vid tvättstugans dörr. "Följ med." Bad han och såg på henne.