jag ber om ursäkt för att jag är så jävla seg men nu har jag resultaten ^^
och för att det skulle bli rättvist så bad jag en oberoende jury bedöma de här texterna så att om någon i juryn hade någon favorit inte kunde ge den högre poäng :p
och hade jag kunnat hade jag gjort det jätte spännande men tyvärr så är jag dålig på det så ni får bara resultatet
det var väldigt jämt det var det och jag vill tacka alla som ställt upp och deltagit, bedömt texter och varit stöd ♥ ni har alla varit jätte duktiga
Spoiler:
Tryck här för att visa!på tredjeplats har vi supersökaren på 30 poäng
Spoiler:
Tryck här för att visa!på andra plats har vi Erica Potter på 45 poäng
Spoiler:
Tryck här för att visa!Och första platsen går till Kiera på 48 poäng
Spoiler:
Tryck här för att visa!Grattis Kiera till vinsten av mugglis författare 2012
här är vinar texterna
Kriminalaren:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Vinden fångade upp några löv som låg på marken framför henne där hon gick längs skogsstigen. Hon tog håret bakom öronen för att inte få det i ögonen, hennes steg var raska även om hon inte hade bråttom. För henne fanns inga tider, inte idag. Hon var ledig för första gången på år och hon skulle bara njuta av stillheten och ensamheten. Om hon mindes rätt från barndomens år så var det ett fällt längre fram, ett fält som var fullt med vildblommor. Hon log när hon mindes alla somrar hon sprungit här för att ta sig fram till stenen som låg i mitten av fältet, hur hon och hennes vänner lekt härskare och demoner på klippan. Hon skrattade nästan åt deras barnsliga lekar. Hur de försökte komma undan och slippa bli fastbunden och offrad på klippan. Hon såg slutet på skogen och ökade stegen lite till och stannade precis där ängen började. Hon såg ut över den och drog in den välbekanta doften av blommor och skog. Hon snurrade ett varv av glädje och klänningen lyfte och hon skrattade. Hon var genast den lilla flickan som var tvungen att komma först till klippan som stod några hundra meter bort och hon började springa mot den. Men hon orkade inte lika länge som förr och hon saktade av stegen halvvägs och andades tungt. Hon drog djupa andetag för att få andningen i balans igen. Det var först då den egendomliga lukten slog mot henne. Vinden hade vänt och hon visste inte vad det var som luktade men hon gillade den inte. Men innan hon hann placera den hade vinden vänt och hon kände åter bara lukten av blommorna. Hon böjde sig ner för att plocka en av blommorna och sätta i håret, det var då hon upptäckte att de vita bladen var rödfläckiga. Hon rörde fläckarna och kände att det var någon form av vätska och hon drog genast åt sig fingrarna, det kunde inte vara något annat än blod. Hon såg mot skogen och ett tydligt rött spåruppenbarade sig, det var ett flertal blommor som var fläckade med blod. Hur hade hon inte kunnat se det? hon visste varför, hon hade inte letat efter det. Hon undrade om det var ett stackars djur som var skadeskjutet? Hon reste sig upp och bestämde sig för att hitta djuret och se till att de inte led. Hennes blick var fäst på marken och blodspåret som blev tydligare och tydligare. Hon märkte inte att stegen hade fört henne till stenklippan fören hon gick in i den. Hon gned sitt ömma smalben och gick runt klippan för att se om djuret befann sig där. Hon rundade långsamt klippan och plötsligt tog steget slut, hon stannade mitt i det. Hennes blick hade fastnat på den markabra scenen som fanns framför henne. Hon hade inte funnit det djuret hon hade trott, nej det här var ett annat sorts djur. Blodet rann ner längs klippan och samlades nedanför. Blommorna var inte vita med röda fläckar, nej de var enbart röda. Repen var virade runt klippan och dem höll henne på plats. Det bruna håret hängde ner mot marken och det rörde sig i vinden. Blicken fastnade på den unga kvinnans mage, längs magen fanns ett långt jack som var källan till blodförlusten. Inälvorna hängde utanför och hon kände sina egna inälvor röra sig och snart hur lunchen kom upp och landade framför henne. Men trotts det kunde hon inte slita blicken från scenen, det var som om någon hade gjort leken till verklighet. Som om demonen äntligen hade fått tag på härskaren och offrat honom för att få riket. Utan att veta varför så gick hon mot kvinnan hon stannade i blodpölen framför henne, hennes vita sandaler blev genast röda och hon kände värmen från blodet mot hennes hy. Hon strök undan en hårslinga från kvinnans ansikte och hon andades lättat ut när hon inte kände igen henne. Hon hade nästan förfärat att det skulle vara någon av hennes barndomsvänner som legat där. Hennes bleka fingrar rörde såret och hon stoppade in handen i magen och kände värmen och hur hala tarmarna var. Hon skrattade lite, de var som att försöka hålla i ålar. Hon tog ut händerna och tittade ner på det rörda blodet som fanns där och hon kunde inte rå för att smaka på det. Hon slickade fingrarna och log, de smakade konstigt men en uppfriskande smak. Hon satte sig ner i blodpölen framför klippan och tog upp sin telefon och slog numret till sos och väntade på att någon skulle svara. ”sos larmcentrall, vad kan jag hjälpa dig med?” frågade mannen i andra änden. ”Hon är död. Hon ligger bara här på klippan, men hennes blod är gott” svarade kvinnan och la sedan på. Nu visste de vart hon var och nu skulle någon ta hand om kvinnan och hon skulle gå hem igen. Hon reste sig upp och såg på den vita klänningen som nu var röd. Hon klappade kvinnan på huvudet. ”Stanna här” sa hon och lämnade sedan platsen.
och den valfria texten:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Hennes varma andedräkt kyldes ner av nattens kyla. Mörkret hade sänkt sig över skogen och träden släppte inte in mycket ljus. Trots det näst intill totala mörkret såg hon bra, hennes ögon var anpassade för nattens mörker. Hon satte sig långsamt ner på marken och lutade sig mot granen. Tanksprit plockade hon upp en kotte och började leka med den, hon lät den rulla mellan fingrarna, hon följde mönstret på kotten. Trots att det var tidig höst och löven föll mot marken och regnet ständigt var påtagligt frös hon inte, men drog ändå kappan närmare sig. Hon kollade upp mot den lilla biten av himlen som syntes. ”Vart är han?” Frågade hon sig själv. ”Vem tror han att jag är? Vem tror han att han är, som kommer sent när han ska träffa mig? Jag har väll inte all tid i världen!” Hon kastade argt iväg kotten som träffade den lilla björken som fått en plats att växa på i den stora granskogen, framför henne. Trots mörkret och vinden brus i granarana såg och hörde hon en liten mus bredvid henne, hon fångade den med handen, och började klia den mellan öronen. Musen stelnade till av skräck. Hon hörde hur en kvist bröts en bit bort. Hon lyssnade noga nu, det var för lätta steg för att vara en hjort, men för tunga för att vara en björn. Hon kände sig väll hemmastadd i den mörka skogen och kände igen djurens steg, hon såg hur en mörk gestalt kom mot henne. Det måste vara han! Han såg henne inte där hon satt vid granens stam med huvan uppdragen. Hon smälte in i mörkret, som hon älskade så, ja till och med avgudade. Solen den hemska solen nådde aldrig så här långt in i skogen. Och när den drog tillbaka de få envisa strålar som envisades med att komma in i hennes skog, och mörkret sänkte sig blev hon hel, den del som fattades henne på dagen, kom tillbaka med natten. Hon öppnade handen och musen sprang snabbt i väg, långsamt reste hon sig och han kollade på henne med ett leende. Hon hade först tänkt skälla på honom, men bestämde sig för att det inte tjänade nått till. Hon fällde bak huvan och det nästan vita långa håret föll ner över axlarna, och la sig till rätta. Hon kollade på honom, och hennes blick fastnade på hans blodåder i halsen, den slog så levande. Hon gick fram till honom, drog bort en svart hårlock från hans ansikte, smekte hans kind med baksidan av handen, hennes vita hand, kändes som silke. Hon kollade in i hans bruna ögon, och han kollade tillbaka in i hennes, kolsvarta. Hon lutade sig fram öppnade munnen och satte tänderna i hans hals. Det varma blodet rann ner för stupen och hon var snart mätt och när hon släppte honom föll mannen ihop på marken och ett leende syntes på hennes läppar. Hon drog upp huvan och gick där ifrån, hans liv var slut hennes hade bara börjat.
Jag vill åter tacka alla som varit med
och grattis till era platser
Mugglarportalen