Eragon [Privat rollspel]

Det är märkligt tyst. Vad håller de på med egentligen. Plötsligt får jag en känsla av att inte vilja veta och släpper trollkraften. Jag ser på Ór och vi börjar skratta förläget.

Murtagh lägger armarna runt henne och kysser henne.

Nu lägger jag mig för att sova, men så fort jag sluter ögonen har jag en väldigt irriterande bild i huvudet av Murtagh och Aily som är väldigt nära varandra och båda beter sig som nervösa barn. Min fantasi är alldeles för detaljerad. Nu ångrar jag att jag nödväntigtvis var tvungen att lyssna på de. Ór är ännu gladare än hon brukar vara.

Aily besvarar kyssen.

Jag är fortfarande glad för Ailys skull, och också för Murtagh, men jag kommer aldrig mer kunna se de i ögonen utan att ha den där jobbiga bilden i huvudet. Ór överöser mig med sina hånfulla kommentarer, och också några komiska kommentarer om de två, och det gör det inte bättre.

"Du ska få sova!" säger Murtagh och ler.
"Jag kommer aldrig kunna somna nu!"

När jag märker att dte är omöjligt att somna så övar jag istället på dte gamla språket.

"Då får jag väll hjälpa till!Slytha!" Murtagh tar emot henne och lägger ner henne på hennes säng. Han vill inte använda trolldom på henne.

Till slut lyckas jag och Ór ändå somna, men Aily och Murtagh inkräktar hela tiden i mina drömmar.

Han går mot sitt rum.