Förändrad värld Lupple & Medi

"Då ska du få göra det tycker jag." Sa han och började blanda vattnet med olja och hälde ner något så det började skumma och vände sig om.
"Varmvatten och doftoljor." Sa han och satte sig.
"Ska du bada själv eller ska jag sitta här?"

Hon såg på bubblorna med glada ögon och rörde försiktigt vid dem. Hon började långsamt att klä av sig och funderade på hans fråga. "Du kan stanna om du vill." Log hon och sjönk snart ned i det varma vattnet.

"Då stannar jag. För då kan jag hålla dig sällskap." Han skrattade när han såg hennes min.
"Jag visste att du skulle gilla dem. " Han log ömt.
"Och ikväll blir det bättre mat än soppa." Försäkrade han henne medan han log. Efter det skulle de till fängelsehålorna. Se en man skadas.

Hon log mot honom. "Tack." Sa hon och rörde försiktigt vid bubblorna. Det kändes lyxigt. "Soppan var väldigt god. "Försäkrade hon leendes och bet sig lite i läppen. "Kan jag ställa några frågor till dig?" Undrade hon försiktigt.

"Det är ju bra att du tyckte det." Sa han och nickade.
"Fråga på." Sa han och iakttog henne. Skulle hon börja hon med?

Hon såg på honom. Kände av hans motvilja. "Jag är bara nyfiken." Viskade hon mjukt. "Så är du och Rafael riktiga bröder? Liksom var ni det som människor?" Undrade hon försiktigt.

Han såg på henne och gav henne ett varmt leende.
"Nej det är vi inte. Ser vi verkligen så lika ut?" Han böjde sig fram.
"Nej vår mor och far som skapade oss tog oss till sig. Skapade oss så vi blev en familj."

"Ni är ganska lika." Viskade hon leendes. Fnissade tyst. "Men okej då vet jag." Sa hon och drog lite med fingrarna i vattnet. "Kommer du ihåg när du var människa?" Undrade hon försiktigt.

han skakade på huvudet.
"Jag kan inte säga att jag gör det. Det var så länge sedan." Sa han och sträckte sig efter en flaska och toppade händerna i vatten innan han började tvätta hennes hår.
"Hurså?"

"Nej jag bara undrar. Jag menar, sånt gör en ju nyfiken." Förtydligade hon försiktigt. Kände hans händer i håret och ville fråga tusen saker men beslutade att inte pröva sin lycka. Eller ja, inte ställa sina riktiga frågor.