Runaway (Rollspel)

((Seriöst? *boxa i luften av glädje*))

May stirrar efter mannen som gått framåt och sedan upp på Janet med en skeptisk min.
"Varför sa du inte som det var?" Frågar May.
"Varför skulle jag?" Undrar Janet precis innan hon vänder sig om för att se Joseph och den andra vara tillbaka.
"Pratade han med er?" Säger Joseph och Janet hör på rösten att det inte är en vanlig fråga det är ett krav.
"Ja." Svarar Janet nonchalant.

(( hahah!! ))

Elijah ger Joseph en menande blick och Joseph sparkar ilsket till bänken bredvid sig så att foten åker igenom underlaget och ett stort hål uppenbaras.
"Lugna ner dig!"väste Elijah och drar undan Joseph för att kunna förstöra något annat. "Vad sade du åt honom?" Elijah var vänlig och lugn på rösten medan Joseph var skräckslagen, om Mikael fick tag på honom så kunde han lika bra gräva sin egen grav med ens.

"Hon ljög!" Säger May med ett skräckslaget tonläge. Hon har antagligen blivit rädd på grund av att killen sparkat sönder bänken.
"Ja, jag ljög. Lev vidare med det." Suckar Janet irriterat innan hon bistert synar Joseph.
"Mannen har en bild på dig, det vet du va?" Frågar Janet riktad mot Joseph. "Iallafall så sa jag att jag inte sett honom." Säger hon sedan till den andra killen.

Jag hörde ganska höga röster från en kupé inte alls långt bort. Filip hade vaknat och undrat vad det var.
"Kom, vi går och kollar" svarade jag och gick dit hand i hand med Filip.

Joseph svor högt.
"Han är borta nu i alla fall", sade Elijah och Joseph förstod att han använt sina sensorer igen. "Vi får väl måla om ditt hår eller något."
Joseph blängde på Elijah, tyckte den stora pampen att det var roligt? Om Mikael fick tag på honom så skulle Esther först döda honom, sedan Mikael och till sist skulle han dö tre gånger.
"Han kommer döda mig om han får tag på mig!"sade Joseph och knuffade in Elijah i väggen.
"Vet jag väl, men vems fel är det?"svarade Elijah medan han ställde sig upp.
"Det var inte mitt fel att Finn dog", viskade Joseph mellan tänderna. Ögonen glödde i huvudet på honom, ännu värre då fler personer samlats i kupén.

"Ouch." Mumlar Janet och lägger armarna i kors när Joseph slänger in den andra killen i väggen. "Varför så rädd för någon som inte är här?" Frågar Janet nonchalant. "Jag föreslår faktiskt att inte stå nära fönstren om han nu är så mordisk som du verkar beskriva honom." Fortsätter hon och granskar sina naglar med en ointresserad blick. Naglarna är långa nästan som klor. Hur kan naglar växa så mycket på så kort tid?

((Wow skrev jag om naglar? fy vad intressant o.o))

((hmm...intressant ^.- ))

Joseph stirrade på Janet, han hade faktiskt uppsnappat hennes namn, den andra hette väl May om han kom ihåg rätt.
"Han skadade sig inte", sade Joseph ointresserat med en gest mot Elijah.
"Varför han är rädd, är för att personen, Mikael råkar vara vår mordiske far som hatar Joseph."sade Elijah.
"Visst berätta lite till om vårt fina förhållande, kanske du borde berätta om min livshistoria på samma gång", sade Joseph sarkastiskt och Elijah himlade bara med ögonen. Sedan fnyser han då Janet nämner det där med fönstren. "Det där med fönstren, så har det inte så hemskt stor skillnad var jag står, han vet det i alla fall."
"Om han vill", fyllde Elijah i. "Men nu ska vi inte berätta mer eller hur, i så fall måste vi döda er."
"Varför inte egentligen?"sade Joseph med spinnande röst och klistrade ett snett leende i ansiktet.

Sarah tittar på Janet och killen som pratar, men bryr sig inte så mycket om dem. Hon klappar mest hunden som sitter ner på sätet bredvid henne nu.

((visst e det!? X'D))

Janet börjar sjukt nog skratta.
"Faktiskt kunde man nästan tro det efter att ha sett den där glimten i hans ögon." Säger Janet när hon slutat skratta, hennes skratt är inte vackert det låter mer som om hon är helt skruvad än ett vanligt 'tjejskratt'.
"Och ni är inte ensamma om att ha ett mordiskt pucko som är efter er. Antagligen inte lika illa men men..." Janet är trött, hon har inte sovit på nästan 2 dagar och till slut tappar man förståndet. May är dock utvilad och tittar oroligt på sin storasyster.

((*host host* Jag tycker om Janets trötta jag ^^))

(( hehe! ))

Joseph ser på Janet och skulle just öppna munnen för att säga något till då tåget stannar innan det knastrar till i högtalarna.
"Miami", ekade det och Joseph tittade på Janet.
"Det har varit trevligt", sade han, bugade sig dramatiskt innan han försvann innan hon ens hann blinka. Direkt då han kom ut i friska luften drog han upp huvan på sin hoodie och såg på Elijah som stod bredvid honom.
"Nu då?"frågade Elijah.
"Nu måste vi hitta ett säkert ställe för att planera hur vi skall kunna mörda Mikael", svarade Joseph tyst.