De utvalda (Rollspel)

David var arg, det var sällan någon var otrevlig mot honom. Och han hatade nu när någon var det, han tänkte inte stanna här han hatade detta slott. ( ska vi rymma snart ) David sprang upp på sitt rum och satte sig med en bok det brukade lugna honom

Narnie stod i mitten av sin is och väntade. Nu kunde Zeth inte komma nära utan att halka och avslöja sig. Plötsligt hörde hon ett svischande ljud. Hon hann se det svarta, trassliga håret innan hon med en omåttlig kraft blev knuffad bakåt. Med ett liten kvidande föll på rygg och gled bakåt tills axeln stötte i den isfria marken. Hon hörde en duns och vände sig om där hon såg Zeth liggande på marken. Narnie reste sig och kände en stickande smärta i ryggen.
"Är du okay?" frågade hon Zeth.

"Mhm" fick Zeth fram. "hur gick det själv då?"
Han reste sig upp och tog Narnies hand för att hjälpa henne upp.
"Vi får nog ta en pause"

(Detta är mitt sista inlägg denna vecka, ses på näsa söndag igen! )

Aily hämtade sig sakta mot chocken.
"Miss Alpha kanske ska gå till sitt rum och hämta sig" sa kungen. Aily nickade och log ett snett leende.
"Jag följer henne dit" sa Alex och dom gick mot dörren.
"Har inte ni sysslor att göra" hörde dom kungen säga och Aila och Admir spring förbi. Aily och Alex gick tysta den korta biten till Ailys rum.
"Han lät hos inte berätta" sa plötsligt Alex och Aily stannade förvånat.
"Vem?" frågade hon.
"Kungen, han lät oss inte berätta för dig att vi levde".
"Varför skulle han göra det?"
"Han hade väll något skäl" svarade Alex och ryckte på axlarna. Aily öppnade dörren till sitt rum och stiger in med Alex bakom sig.
"Dom lever inte" sa hon.
"Vilka lever inte?". Alex såg förvånad ut.
"Mamma, pappa, Alex. Dom lever inte".
"Vad snackar du om?"
"Ni ljuger, dom är döda. Dom lever inte" skrek Aily.
"Hallå, jag står ju här. Vad får dig att tro något sådant?" utbrast Alex och stirrade på henne.
"Jag vet inte vem du tror att du är men min riktiga familj är DÖD"
"NEJ, snälla Aily varför tror du inte på oss".
"Familjen som jag bodde hos när jag var liten är död." Aily är på gränsen till tårar.
"Aily vi lever ju"
"UT!" Aily puttar ut Alex ut ur rummet och slår igen dörren efter honom. Sen sjunker hon ner på sängen och brister i gråt.

[I nästa kapitel rymmer Aily]

Tusen röda rosor. Iris konsentrerade sig och lyfte sin högra hand. En gren med röda rosor lyfte från marken. Iris blev så häpen att hon blev ofokuserad och grenen föll till marken igen. Hon försökte igen och hon lyckades röra den upp och ner och fram och tillbaks. Hon såg sig omkring och sträckte grenen mot ett spjut som stod lutat mot väggen. Hon lyckades få grenen att ta tag i spjutet, svinga det mot en träningsdocka och sedan komma tillbaks till henne.

Juliet kom in i köket där husmor genast vände mot henne och log
"Är du hungrig lilla vän?" frågade hon och Juliet nickade och satte sig ner. hon log försiktigt och älskade hur hon lyckats lura alla att tro att hon var så ofarlig och försiktig, men det var bara till hennes fördel för då kunde hon vara ifred och göra som hon ville så länge hon gjorde det på rätt sätt. Juliet tog emot maten och började försiktigt äta

Alith reser sig upp och går in igen. Hon tycker inte om slottet. Det enda det faktiskt har gjort för henne är att få henne inse att ingen faktiskt bryr sig om henne. Hennes egen mor ville inte ens ha henne! Hon kommer in i köket och ser någon annan sitta och äta.
"Vill du ha något att äta?" Frågar husmor henne och Alith undviker ögonkontakt men nickar. Hon får mat och börjar äta. Fortfarande otroligt benägen att inte ha ögonkontakt med någon.

Juliet såg en annan flicka som också var särling komma in i rummet men hon sa inget, hon framstod som om hon inte gillade elelr snarare var rädd för andra människor och hon tänkte inte förstöra sin täckmantel. Juliet reste sig upp och log mot husmor
"Tack" sa hon lågt och vakterna log mot henne
"Är du klar?" frågade den ena och hon nickade och följde med dem ut ur rummet och mot trädgården som hon nu ville se

Alith äter upp sin mat och undrar om det är svårt att lämna slottet. Hon tackar husmor, överväger att gå tillbaka till sitt rum, ångrar sig och går tillbaka ut igen. Hon går till sitt döda 'hörn' och sätter sig bland de vissna växterna.

Juliet gick fram till dammen och satte sig ner och vakterna såg sig omkring innan de gjorde henne sällskap och hon log lite svagt. hon tyckte faktiskt det var riktigt underhållande att de litade så på henne att de lät bli att vakta henne ordentligt. Juliet la sig ner på mage och doppade fingrarna i vattnet och undrade hur de andra länderna var