Någon som vill rolla Hungerspelen?

( Har vart och tältat xD drför jag inte skrivit ;P )

Det blixtrade till av vreda i Vicinias ögon när hon såg dem. Här satt de och åt bär medans en flicka höll på att plågas till döds, det var barbariskt. Hon hade in´get emot själva dödandet, det var en del av spelen som man måste följa. Men att låta nån lida ihjäl, hon såg bara illsket på dem och spände sin båge. "Ska vi ta en varsin?" sa hon och riktade pilen mot flickan, hon verkar vara det enklare offret.

Mars nickade, men även flickan vid lägereldet tycktes ha märkt något, för hon såg upp och lade undan bären. Mars svor ljudlöst och hukade medan hans hand trevade i undervegetationen. Han fann en sten, lite mindre än hans neve. Mars rätade på sig och kastade iväg stenen. Då den landade flera meter bort från deras gömställe hoppade flickan och pojken upp; med blickarna fästa dit stenen landat.
Mars kastade en blick på Vicinia och nickade, lyfte sedan sitt vapen och sprang ut i gläntan. Paret reagerade just innan han hann fram, och pojken fick knappt upp sitt svärd för att parera Mars första hugg. Pojken höll blicken på klingan som just kommit imot honom, men Mars svängde runt och sänkte den andra klingan i pojkens lår. Det tog endast ett hugg till att döda honom, och Mars svängde blicken mot Vicinia.

Vicinia avlossade pilen men den missade grovt och flickan hoppade undan och tog tag i sin yxa. Men Vicinia drog en av sina knivar, ett mycket säkrare kort för hennes del. Hon kastade iväg den mot flickans handled, hon skrek till och tappade yxan stirrande på blodet som strömmade.
Vicinia drog ännu en kniv och hoppade på flickan som föll till marken med en duns. Men hon var stark och snart hade hon fått Vicinia under sig. Vicinia kämpade sig loss och stötte kniven i magen på henne. Hon kände äcklat blod strömma innan hon knuffa undan kroppen och skar av henne halsen och ytterligare ett skott hörs.
Hon ställer sig flämtande upp och ser på Mars, men han verkade vara okej. Hennes kännslor är motstridiga egentligen vill hon inte döda, men samtidigt är de i spelen och då är man tvunden.
Hon ser sorgset ner på dem och knäböjer vid flickan. "Vi ses snart." viskar hon och sluter hennes ögon och gör likadant med pojkens. Sen tar hon sina knivar, rengör dem och hämtar även pilen.
Hon ser åter på Mars och vet inte vad hon tycker om det hon nyss har gjort.

[Oj, kom inte ihåg att det var min tur ]

Mars började gå till Vicinias hjälp, men hon dödade sin motståndare innan han kom fram. Dränkt i blod böjde hon sig ner och stängde de dödas ögon och Mars såg undrande på henne. Hon dödade utan att tveka, och ändå ångrade hon det senare.
Mars ville dock inte att hon skulle bryta ihop, för om det fanns någon annan i området skulle de vara på väg redan, så Mars ville bort. De var båda skadade på grund av det där odjuret och mörkret höll åter på att sjunka, allt tydligare där i djungeln dit stjärnornas ljus inte nådde.
"Kom, vi måste röra på oss", sade Mars tydligt och gick fram till Vicinia. Han strök undan av blodet från hennes kind och tog henne sedan i handen.

(Hahaha xD lugnt det trodde du hade glömt mig :-P)

Vicinia log, nickade och flätade in sina fingrar i hanns. Hon drar bort en slinga av håret ur ansiktet vilket resulterar i ännu mera blod. Händerna hennes är dränkt av flickans blod liksom hon själv. På något sätt kändes det meningslöst att döda dessa ungdomar, det skulle ju ändå bli ett nytt spel nästa år. Hon undrar för sig själv om hon ska uppleva det, ännu ett hunger spel? Men det är en korkad tanke inom några dagar skulle hon vara död och så var det bara. Men hon ville att Mars skulle vinna och det tänkte hon hjälpa honom med.

De börjar gå bort från platsen där de båda döda kropparna finns. Vicinia undrar hur hennes egen död skall bli. Hon ser upp i himlen när de hämtar kropparna och hoppas de får en fin begravning vilket hon inte kunde hoppas på, det fanns ingen som skulle sakna henne om hon dog. Hela hennes familj var ju döda och med Mars visste hon inte, skulle han sakna henne?

[Never (;]

Mars log uppmuntrande och började gå bort från kropparna, så de kunde plockas upp. Vicinia var verkligen fullkomligt röd och han kände att några av de djupare såren i hans bröst hade börjat bläda på nytt. Luften var så varm att de utan medicin skulle de säkert infekteras, likaså Vicinias sår.

Snart hörde de ljudet av vatten och Mars var tacksam över att det fanns så rikligt med vatten i arenan.
"Du borde tvätta dig", sade han mjukt åt Vicinia och släppte taget om hennes hand. Insekter hade redan börjat ljuda i natten, och inom någon timme skulle djuren komma ut. Mars var säker på att det skulle vara livsfarligt på marken efter det, så de måste hitta ett träd att sova i.

( Hahaha, somnade igår med mobilen vid mig xD )

Vicinia sldrar av sig byxor och skor, de är inte indränkta i blod och Vicinia vill inte blöta ner sig helt och hållet. Sedan vadar hon ut i vattnet och letar reda på såprot efter kanten. Hon bryter dem och smörjer in sig med löddret som blir och tvättar även kvickt av skjortan. De har inte allt för lång tid på sig och man vet aldrig vad som kan komma.
Men hon virar upp sitt bandage och tvättar såren i sidan med vatten. De hade åter gått upp och sved, när hon tvättade det. Sedan la hon på ett par blad och band sedan om. "Här de hjälper, kan hålla såren rena en aning." säger hon leende och ger bladen till Mars och kliver upp ur vattnet. Hon drar på sig byxorna och skorna, men låter den våta skjortan vara och bär den.
"Vi borde leta på ett bra träd, antar jag?" säger hon och känner hur fruktansvärt trött hon är. Egentligen skulle hon bara vilja göma sig någonstans och gråta, men det kan man inte göra på arenan man måste visa sig stark. Gjorde man inte det fick man deffinitivt inga sponsorer. Hon visste egentligen inte vad folk tyckte om henne. Mars var en självklar kandedat som många gillade, men hon? Ja, nu hade de fått sett henne döda, var det, det de ville ha?

Mars såg med ett leende på då Vicinia tvättade sig och drog bort sina bandage, för att tvätta såren under. Han stänkte vatten på sin övrekropp och tog imot bladen som Vicinia räckte över. Han gratulerade sig för val av partner och suckade lättat då örterna dämpade något av smärtan.
"Jap", svarade han och rätade på sig. Alla träd runt om var höga, men de skulle behöva någon tillräckligt stark för att hålla dem båda, och där de inte behövde vara oroliga för att falla ner.
Mars plockade upp sitt vapen och hängde ryggsäcken över ena axeln. "Vi får skynda på", tillade han.

Vicinia nickar och drar på sig sina saker och de börjar gå längre in. Nu är det 15 döda, tänker Vicinia. Förutom hon och Mars och de fyra karriäristerna så var det tre spelare till kvar. Hon ser upp bland trädkronorna och ser ett som kan hålla dem båda. Hon pekar och nickar mot trädet. "Vad sägs om det där?" säger hon lätt och tittat på Mars.

Mars följde efter Vicinia och såg åt det hållet hon pekade och nickade. Han hade dock aldrig varit bra på att klättra.
"Vi tar det här." Mars vände sig mot Vicinia och övervägde att kyssa henne. Men det skulle få deras ansikten att lysa på tv-rutorna, och Mars ville helst inte att hans klumpiga försök att klättra i trädet skrattades åt i hela Panem.
"Du först?"