Tillbaka slängda i tiden (Rollspel)

AlexZz: Det är ganska kul, när en av oss skrivit här kan vi skriva i vårt andra roll x)
Lily Abbott: Samma

då blir det väl 1775 för att AlexBlade redan har skrivigt det.

Mm.

Roxanne vaknar upp efter fallet och ser sig förvånat om. Hon ligger i en stor upphöjd säng med många kuddar. Hon har på sig nått vitt linne, ett nattlinne något hon aldrig brukar ligga i hemma. "Du svimmade miss" hör hon en ung röst säga hon vänder sig om och ser en ung flicka i tjänstefolkets vita och svarta klänning stå där och badda hennes panna. Roxanne rycker till, vart är Jason och vart är de andra? Och framförallt vart är hon?

Caroline hade inte den blekaste var hon var, men några saker var hon säker på och det var att hon inte var hemma, i Patrons herrgård eller i deras samhälle. Däremot visste hon att hon var på en äng.
"Hallå där!" ropade någon åt henne.
"Va? Jag?" frågade hon och kollade bakom sig.
Ett par meter i från henne stod en man i slitna kläder som definitivt inte var från hennes århundrade. Han hade mörkt lockigt hår och mörkt skägg. Mannen såg ut att vara i femtioårsåldern.
"Vem är du?" frågade Caroline.
"Jag tänkte just fråga dig samma sak jänta." sa han barskt.
"Jag är Caroline, Caroline Smith och jag har ingen aning hur jag kom hit." sa hon.
Mannen fnös. Han måste trott att hon var galen.
"Du står i alla fall på min äng."
"Öhm jaha förlåt då, men hur ska jag ta mig hem?" frågade hon förvirrat.
"Vad menar du med hem? du bor väll här? Nå ja som du ser ut måste du vara från ett annat land, du kan följa med mig hem så länge då för det blir snart regn." sa han och började gå mot en liten stuga bredvid ängen.

"1775, milady." Munken gjorde korstecknet och tittade mot himmelen. "Ursäkta mig, men var är du ifrån?"
"En liten by i England nära London, broder", svarade Ellen. Broder Nichlas såg plötsligt oförstående ut.
"Mycket geografi har jag läst, men aldrig hört om staden London. Än mindre det fjärran England." Ellen fick hålla sig för skratt. Broder Nichlas befann sig ju faktiskt nu i England. Bara under ett annat namn. Sedan kom hon att tänka på sina vänner. Av någon anledning tänkte hon på Jason först.
"Viper! Viper. Känner ni till Viper? Jag söker honom bland flera andra."

BlondaHermione: Ju fortare jag hittar någonstans där jag kan lägga in det desto fortare berättar jag. x3
-----------------
"Fröken!" Ropar plötsligt någon och Aurora tittar sig snabbt runt omkring för att upptäcka en rundlagd dam komma rusande emot henne. "Fröken Blake!" Upprepar damen andfått och Aurora har ingen aning om vem det är.
"Eh... Uhm... Ja..?" Svarar hon dröjande när damen kommit fram till henne. Hennes ögon är uppspärrade i chock.
"Fröken Blake, hur kan du vara klädd i de trasorna!" Säger damen och ser otroligt irriterat på hennes säckiga byxor och resterande del av hennes kläder.
"Är det något fel på dem eller?" Svarar Aurora irriterat.
"Fröken Blake, vårda ditt språk." Säger damen chockat och drar upp henne från marken.
"Åh! Nu fattar jag det här är typ ett quest!" Utbrister Aurora och damen ser konstigt på henne. "Uhm..."
"Nu går vi tillbaka, Fröken Blake." Säger damen och drar med sig henne.

Roxanne knuffar bryskt undan tjänarinnans hand, hon avskyr när folk daltar med henne. "Vad är jag? Vilket år är det?" sa Roxanne förvirrat. "På din herrgård, och året är 1775, miss Blackstone." sa tjänarinnarn och kommer fram med en vid klänning med korsett och allt. Roxanne stirrar på klänningen, hon hade läst om de där, hur skulle hon kunna andas? Eller gå i de vida kjolarna?. Tjänarinan drar på henne klänningen och drar åt korsetten. Roxanne tror att hon ska tappa all luft, hon andas korta andetag och försöker koncentrera sig på att inte svimma medans en jungfru gör något åt hennes hår.

Lily gick in i byn. Hon knackade på ett hus. Dörren öppnades.
"Goddag!" sa en kvinna. bäst att vara artig!tänkte Lily.
"Godsag, skulle jag kunna få komma in?"
"Visst, fröken...
"Grangier." Sa Lily.
"Jag har några frågor, fru..."
"Evans, visst får du ställa frågor."
"Var är jag?"
"Växjö."
"Vilken tid?"
"1775, du har föresten lustiga kläder, vill du byta mot demma?" sa hon och pekade på ett plagg.
"Visst byter jag om, bara jag får behålla dem jag har på mig."
"Ok." Sa Fru Evans.

"Viper? Du menar John Viper, antar jag? Adelsman i byn. Vad jag vet är han en hyfsad hästpolospelare. Det går väl en hästpolomatch i stan idag. Om du söker honom kanske du träffar honom där." Ellen trodde inte sina öron.
"Åh tack så mycket, broder Nichlas! Jag måste gå. Våra vägar korsas igen!", sa Ellen och började springa åt motsatt håll. De hade sett en bro på vägen som brodr Nichlas sagt att gått in till stan. När Ellen sprang grämde hon sig över att hon inte joggat som mamma sagt. Hennes kondition tröt och hon blev tvungen att småspringa och inte i hög fart som hon ville. Men huvudsaken var att hon var på väg. Hon skulle träffa Jason och hon skulle kunna fråga vad som hände. Men då blev hon plötsligt illa till mods.