Privat Roll

"Tack" svarar Stella faktiskt leende för hon trodde aldrig att de ville ha en sådan som henne med. Särskilt inte som hon nyss uppträtt. Hon ställer sig upp och ser på dem. "Jag är ledsen för mitt uppträdande." sa hon och såg ner i marken.

Jag ser på dem. " tack!" sa jag oxå. " det var väntat!" sa den lilla tjejen som oxå hette Alice. Jag rynkar ögonbryna. " jag ser framtiden!" sa hon igen. Jag nickar. " följ med!" tänker Edward. " visst!" tänkte jag. Dem började springa och jag vinkade åt dem anndra. " kom nu!" sa jag och började springa jag oxå. Vi sprang bara i 10 minuter då vi kom fram till ett stort öppet hus. " det är erat va?" tänker jag. " ja det är det!" tänkte Edward.

"Wow va vackert det är." konstaterade Stella och såg upp på det stora öppna huset. "Trodde du att vampyrer skulle bo i svarta kistor?" flinar Alice retsamt. "Ja, faktiskt." flinar Stella tillbaka och de går in.

Jag ser på det öppna huset, det var verkligen fint. " tack" tänkte Edward. Jag nickar igen. Vi går in och dem visar oss runt, vi går in i köket. " använder ni verkligen det?" sa jag högt. " nej men det passar till huset!" sa han. Vi går vidare och vi kommer till ett rum. " här får du bo! Och Meét!" sa han. Jag nickar. Han hade läst att jag och Meét är syskon. " tack!"

Stella och Max blir förda till ett eget rum. Precis som om de redan visste vad de kände för varandra. De blev ensamma i rumet och Max kom närmare henne. "Äntligen ensama." log han och slickade sig om munnen innan han förde sina läppar mot hennes.

Jag stänger dörren. " du älskar honom" säger Meét. Jag nickar. " och?" frågar jag även fast jag vet svaret. "jag gillar det inte, jag är din bror och jag ska tycka så!" sa han och jag nickar. "Gud dem kommer ju att hångla sönder!" tänker Meét! " à säkert va?!" skriker jag och springer rasande ut ur rumet. Jag går trsaskandes förbi Edward. " hördu det är lungt, jag tar inget illa mot honom!" tänkte Edward. " nej jag vet!" tänkte jag. " kom!" sa han. " okej visst!" sa jag. Han tog mig i handen och drog med mig till skogen.

Max drar henne ner i sängen tätt sammanslutande som de är. Och Stella följermed, nog för att hon vill men ändå hon gör som hon alltid gör som om det vore en del av jobbet.
"Nej" säger Max och tar hennes händer. "Jag vill att du ska villja, inte som ditt jobb." säger han mjukt.

Edward drar med mig ut i skogen. " vad?" skrattar jag glatt. Han var duktig på att inte tänka så mycket på vad han skulle göra. " du får se!!" sa han glatt och log. Vi kommer fram till ett vattenfall, han släpper mig och tittar på mig. Jag känner mig speciell. " du är det oxå!" sa han och log. " tack, du med!" sa jag och ställde mig närmre honom.

"Men jag kan inget annat, det är det jag är till för." säger hon förvtvivlat och han söker hennes blick. "Du kanske var till för det, men inte nu. Inse det, kära du." sa han och kysste henne ömt.

Edward tar mina hännder, " jag kan inte nu, jag är inte redo!" sa han och så mig i ögonen. Jag såg min spegelbild. " jag vet att du inte är det, men jag ska fixa så du är det!" sa jag och kysste honom. " okej" sa han sakta. Han kysser mig och jag kramar honom. Han lyfter upp mig och kysser mig igen. Vi sätter oss ned i gräset med blåa blommor. Jag kysser honom och lägger mig över honom.