Voldemort är tillbaka (Privat roll)

Laura flinade roat och såg ner på sin leriga gestalt.
"Hoppat i lerpölar, vad trodde du?" skrattar hon och ler lätt mot henne. "Det gör inget, du kom ju tillbaka." säger Laura och ser på Cara med höjda ögonbryn.
"Har ni bråkat eller? Varför är ahn ens här?" muttrar hon en aningen surt, det var inte hennes mening att halva värden skulle veta om stugan.

"att någon kört över dig, det ser snarare så ut" skrattade Cara "ja jag kan ju knappast överge dig efter att vi äntligen setts efter alla år" sa hon leende och såg på dörren
"nej han tror bara jag är nån som gör som han vill och ja att jag tänker gifta mig blir med honom eller Damon precis som min far" sa hon surt

Laura skrattade ochpekade mot badrummet. "Jag går in och tar en dusch, du kan ta dig något i köket om du vill. Kanske göra lite te åt oss." ler hon glatt och nickar.
"Jag är glad för det, jag har saknat dig." säger hon och ser mot dörren och nickar eftertänktsamt. "Så Damon har inte vart på dig ännu? Trodde de båda skulle vara som iglar." sa hon innan hon försvann in i badrummet.

"jag fixar något till oss" sa hon leende och log "jag ha saknat dig med" sa hon och reste sig upp
"han har ute hittat mig Klaus kunde hitta mig på grund av att han tvingade i mig sitt blod" sa hon "men jag väntar mig att Damon hittar mig med på något sätt" sa hon trött och gick till köket och började göra en svampstuvning och koka te

Laura nickar och försvinner in i badrummet. Hon frar av sig alla kläder och hoppar in i duschen. Sedan torkar hon sig och drar på sig ett par mjukisbyxor och bh. Hon grimaserar tyst åt det vanprydande ärret som gick från hennes höft. Minnet av dunkaren som slog ut henne ur laget, ur hennes liv.....hon suckade och va glad att den åtmindstonde fungerande även om den ibland smärtade.
Hon trodde inte ens det skulle gå då hennes höft hade blivit krossad.
Långsamt öppnar hon dörren och går ut i köket där Cara är.
"Hur tänker du göra med allt? Med din far, och med Klaus och Damon?" sa hon och lutade sig mot väggen.

Cara ser på maten och börjar leta efter tallrikar och dukar sedan fram. Hon ser Laura komma ut
"nej men titta vem som inte ser ut som ett lermonster längre" flinade Cara och suckade sedan
"jag tänker undvika min far så mycket jag kan. Jag har ingen lust att bli indragen i allt och jag vet inte vad jag skall göra med Klaus och Damon. Jag tycker nästan synd om dem som blivit indragna i allt och lurade av min far. Men jag får försöka undvika dem med även om det blir svårare" suckade hon

"Jag kanske gillar att se ut som ett lermonster?" skrattar Laura och sätter sig till bords.
"Ja du är alltid välkommen att bo här om du vill. Ingen inte ens din far kommer in, och Klaus kommer inte in i huset." säger hon allvarligt och ler lätt.
"Jag har sängar så det räcker och blir över." sa hon lätt. Det fanns två sovrum, ett som hade tillhört hennes föräldrar och ett som tillhört henne och Wilma.

"ja det är ditt val" skrattade Cara och slog sig ner vid bordet hon med och såg på Laura och log
"jag kan inte vara till besvär. Jag är van att ta hand om mig själv och vill inte behöva förlita mig på andra" sa hon och tog lite mat "men om jag får kan jag stanna några dagar" sa hon leende
"tänker ni släppa in mig?" frågade Klaus
"nej!" svarade Cara trött

Laura himlar trött med ögonen och suckar.
"Snälla Cara du vet att du inte är till besvär, dessutom är det bara kul om du stannar." ler hon och nickar.
"Visst du stannar så länge du själv vill." sa hon tog mat och blickade mot dörren.
"Han kommer knappast att ge sig försen han blir insläppt." sa Laura en aningen roat och åt av svampstuvningen. "Gott" ler hon mot Cara.

"Laura jag har klarat mig helt själv de senaste åren så det är svårt att ta emot hjälp" sa hon och ryckte på axlarna och och lo sedan "jag stannar ett tag så vi kan catcha up" sa hon leende och himlade sedan med ögonen "synd för honom!en det är ditt val och ditt hus. Men bara så du vet betyder det att han kan komma in när han vill som en vanlig gäst om du släpper in honom!" sa hon allvarligt och log sedan "tackar, det är en av mina speciellare"