Vart är vi? [privat roll]

Cara böjde sig ner över maten och låtsades vara en sur vandrare.
"ni vid bordet" sa vakterna och gick fram till dem och drog av henne huvan.
"Vad vill du spoling" sa hon och vakten ryckte till när han såg henne. Hon såg ut att vara närmare 90. "Kan inte en dam äta ifred med sina barnbarn?" fräste hon och slog till honom med handen i ansiktet.
"Jag ber om ursäkt frun" sa han och lämnade dem. Cara drog upp huvan och andades ut

Xantha stirrade på Cara....Barnbarn? Visserligen var Xantha mycket yngre än Cara men Loki var det knappast och Cara såg ut som hon var gammal, hur gjorde hon det?
"Bra gjort." flinade hon tyst och återgick sedan till att äta.

Cara log enkelt
"Se inte så förvånad ut, jag kunde inte säga att vi var resekamrater det hade inte verkat troligt" sa Cara
"Du är skepnadsskiftare?" sa Loki och hon log
"Inte som du! jag kan bara göra det kortare stunder" sa hon enkelt
"Hur visste du?" frågade han
"Jag har lärt mig märka vad människor har för magiska krafter" sa hon

"Jag vet, kanske inte just det jag blev förvånad över mer ditt utseende." skrattade Xantha lätt och såg på dem båda och log hon fick ändå reda på mycket av att bara lyssna. Sedan ställde hon från sig talltiken och såg på dem. "Så vad är planen att vi skall göra?" sa hon och såg ut det började snart att skymma.

Cara log bara svagt och såg sedan ner i maten.
"Jag borde dra vidare. det är alltid så jag gör så fort någon känner igen mig" sa hon och tittade på de andra två
"Jag vet inte vad ni vill göra" sa hon undrnade

"Jag kan följa med." sa Xantha lätt och log. Hon tyckte det ändå verkade spännande och det var enda sättet att komma hem så småningom. "Fast.....hur gör man?" sa hon och såg undrande på Cara.

Cara funderade
"Jag hade en vän som var häxa, hon slängde förtrollningen över mig så jag kan öppna portaler, ni kan kankse kliva igenom dem också" sa hon leende

"Visst gärna, jag ger det ett försök." sa Xantha glatt och ivrigt. Just nu lät och såg hon ut som någon som litade på vem som helst och någon som inte trodde någon om något ont. Hon lät som en ivrigt barn på julafton. Men skenet bedrog, mnga hade lurats av hennes oskuldsfullhet.

Cara nickade och reste sig upp och gick mot utgången. lika bra att resa på en gång. Hon gick mot grottan för att hämta sina saker, hon behövde dem inte men de var ändå bra att ha. Hon väntade på att de andra skulle bli klara

De andra följde efter Cara ut ur staden och gick in i grottan för att hämta sina saker. Xantha drar av sig vaktklädnaden och ser till att vapnen sitter ordentligt och ler sedan mot Cara. "Så nu är vi klara."