Comon Izalaus! [PR]

Jag satte mig ner mittemot Cornelia och kastade en blick mot min nästan orörda fanta.
Jag tog en klunk och vände sedan ansiktet och mötte Klaus blick.
Jag tittade rodnande ner.

Jag sparkade löst till Izabel och log mot henne.
Hon gillade verkligen Klaus.
"Bell... Följer du med mig till damernas... Jag skulle vilja prata med dig" sa jag till henne och reste mig upp och log ursäktande mot Klaus och Damon.

"Visst", sa jag förvånat och reste mig upp och gick efter Cornelia.

Vi gick in på damernas och jag fick kolla om det var någon annan där inne innan jag vände mig mot Izabel med ett brett leende.
"Vad sa han till dig?" Frågade jag.

((Dont forget.. Vampyrer har bra hörsel.. Btw. Om du ska ha öl så ska Damon hälla öl i min Fanta utan att jag vet om det xD ^^))

Jag berättade vad Klaus hade sagt till mig, och drog sedan efter andan.
"Jag är så förvånad! Jag trodde inte..." sedan tystande jag. Kom på att både var vampyrer. Att de kanske hörde.

((Okej, men jag ska inte ha öl? Om inte Klaus typ övertygar mig elr ngt...))

((Good))

"Trodde vad.. Att han kunde ditt namn?"

"... Att han inte skulle göra så", mumlade jag tyst.

Jag log och gav Izabel ett äkta leende och kramade henne.
"Så ska vi gå in igen och träffa din drömkille?" Frågade jag medans jag tillade:
"Fixa inte till dig bara du är redan perfekt"

Jag stelnade till inom mig och skämdes över Cornelias ord. Bara Klaus inte hade lyssnat på dem!
"Tack. Visst, och förresten: Hur går det med din drömkille?" sa jag retligt och kunde föreställa mig Damons min.

"För det första så är han inte min. Och för det andra så vet jag inte" sa jag och log.
"Du vi borde skaffa smeknamn till dem. Min såkallade är 3 och din 4" sa jag lågt väldigt svagt.
"Jag menar. Nummer 1 och 2 har redan toan tagit" sa jag och log.