PRS Emma07 och wolfy

Thomas fortsatte mjukt kyssen, lade inte alls märke till att det knackade på dörren. Han hade allt sitt fokus på Alysia, det var först när hon backade bort och dörren slogs upp som han såg upp. Han blev genast rätt generad vilket syntes på honom, hans kusin hade ju en väldig timing... Det tog några sekunder innan han svarade, han hade ju blivit tagen på bar gärning rent ut sagt.
"Öhm ingenting", sade han bara direkt, i ett försök att skylla undan.

Alysia log bara retsamt mot den unge mannen i dörröppningen. Det rådde inget tvivel om att det var Caspian, kusin till Thomas. Hon höjde sedan smått på ögonbrynen som för att utmana honom att säga något. Caspian såg från tjejen till Thomas och tillbaka till tjejen igen. Han studerade henne en lång stund innan han avgjorde att hon inte var ett hot. Han gav sedan Thomas en lång blick som sa att han hade mycket att förklara senare innan han stängde dörren igen.

Thomas granskade bara tyst sin kusin tills han gick ut genom dörren, suckade lite och såg på Alysia med ett litet leende.
"Det där var min kusin, Caspian", förklarade han och kliade sig lite i nacken. Han hade väl dock tur att det var Caspian och ingen annan, Caspian skulle förhoppningsvis inte avslöja för någon annan.

”Så mycket kunde jag räkna ut på egen hand.” Alysia ställde sig tätt intill Thomas igen och strök tungan över sina tänder. ”Var blev vi någonstans?” Eftersom Caspian valt att inte störa dem något mer så kunde de ju återgå till deras tidigare sysselsättning. För Caspian skulle väl ändå inte skicka vakterna in i rummet? Nej, de hade nog redan sprungit in om så vore fallet.

Thomas log lite och lyssnade.
"Bra", sade han snällt, lade försiktigt armarna om hennes midja igen och log, låtsades tänka en stund innan han svarade.
"Jag tror vi just började diskutera den senaste skattehöjningen", retades han fundersamt.

Löst daskade hon till honom på armen och himlade dramatiskt med ögonen. Vilken retsticka. Om han bara visste med vilka mått hon kunde ge igen om hon bara så ville.
”Ett dåligt beslut ni har fattat,” viskade hon med sina läppar bara några centimeter från hans. Skämt åsido så var skattehöjningen faktiskt från helvetet. Kungen fattade bara idiotiska beslut.



Caspian gick fundersamt mot sin kammare. Han kunde inte riktigt begripa det som han nyss bevittnat. Hur i hela fridens namn hade kvinnan tagit sig in i Thomas rum utan att vakterna lagt märke till det? Och vad var det för en kvinna egentligen? Han hade inte sett henne förut. Oj, en riktig utfrågning väntade Thomas. Halvvägs i korridoren stannade han upp för att istället slinka iväg mot köket då han blivit sugen på något sött.

Thomas skrattade till lite, log brett mot henne.
"Ni? Du menar min far, jag försökte stoppa det", sade han lite retsamt, det var dock sant då han tyckt det varit väldigt onödigt. Han kunde inte låta bli att ständigt tänka på hur nära hon var nu, närmade sig försiktigt för att kyssa henne.


Sophie höll på att fixa undan det sista i köket, hon slutade egentligen för dagen när som helst nu. Hon behövde bara fixa det sista här i köket för kvällen innan hon fick gå hem.

”Uppenbarligen gjorde du inte ett särskilt bra jobb på att förhindra beslutet från att gå igenom.” Alysia log rart mot honom innan hon mjukt kysste honom igen. Thomas skulle garanterat som kung fatta bättre beslut än vad hans far hade gjort. Hon hoppades åtminstone på att hon inte hade för höga förhoppningar.


Värmen slog emot honom innan han ens hunnit sätta sin fot i köket. Jösses. Hur var det ens möjligt att jobba i den här hettan? Caspian såg sig om, hans blick fastnade snart på en välbekant figur. Värst vad ofta de sprang på varandra nu för tiden. Inte för att han hade något emot saken utan det var en trevlig överraskning.
”Finna det någon chokladkaka?” frågade han nyfiket.

Thomas flinade lite.
"Du har uppenbarligen inte mött min far, har han bestämt sig för nåt går det inte att övertala honom till annat", sade han ärligt med ett leende, kysste henne sen mjukt. Han hade mycket såna saker han försökt övertala sin far med, men utan resultat. Så i många saker hade han inget annat val än att ändra sen när han väl blev kung istället, när nu det blev.


Sophie höll på och torkade av en bänk när hon hörde någon kom in, trodde först det var en annan tjänare. Vilket vore konstigt då dem flesta slutat redan. Hon blev då ändå lite förvånad över att se Caspian där, hon lyckades ju springa på honom hela tiden. Hon log lite försiktigt mot honom.
"Det borde finnas någon kvar", sade hon och smet snabbt iväg för att kolla, kom snart tillbaks med en chokladkaka hon lyckats leta fram.

”Och hurdan kung ska det bli av dig då?” frågade hon tyst mot hans läppar. Alysia sneglade upp på honom för att försöka få ögonkontakt, nafsade honom sedan lätt i underläppen. Inte så att han skulle få ont men nog så att han skulle känna av det.



”Utmärkt.” Caspian satte sig ner vid det lilla bordet och väntade tålmodigt på att Sophie skulle komma tillbaka. ”Hur är det möjligt att ni inte svimmar i den här värmen?” frågade han, sträckte ut sin hand mot henne för att ta emot chokladkakan. Tjänarna var förstås vana vid att befinna sig i den här värmen, det var inte han.