We are left, they disappeared. (Rollspel)

"Jo om du har alla grejer du behöver kan du göra egna, men jag är ignet bra på det" sa Nikki och såg sen på Tom "Jag gilalr dig ändå, du livar upp min vardag" sa han vänligt

"Tack" säger Thomas tacksamt och kostar på sig ett leende. "Vänta, så du håller med mig?" frågar han även om det han sa om att han fortfarande är åtta stämmer enligt honom.

Nikki skrattar lite, han vet inte hur Tom gör det men på något sätt får han honom alltid att skratta.
"ibland är du lite väl barnslig och ommedvetan som en åtta åring, men inte alltid" säger Nikki och reser sig upp och sätter sig bredvid Tom

"HAha, nej. Mina driverskills och min styrka, typ, är väl som en sextonårings." skrattar Thomas och ser på Nikki då han sätter sig bredvid honom. Han sveper täcket så att det omsluter Nikki också och makar sig närmre honom.

"Ja de kan jag nog hålla med om, jag är inte så mkt för bilar" säger Nikki lågt och lutar sig mot Tom, det känns så bra att ha honom nära, att veta att han bryr sig om honom

"Kan du tyska? Jag kan lite fraska vet jag men inte tyska." frågar Thomas och lägger armen runt Nikki då han lutar sig mot honom.
Tom sersedan på klockan och ser att tiden verkligen har dragit iväg, snart är dem framme i Kobenhavn.

"va?" sa Nikki lite förvånat "öh nej jag kan inte tyska" sa han och slöt ögonen, han var egentligen jätte trött och orkade inte med så mycket, men när Tom var nära orkar han nästan vad som helst

Thomas nickar och lägger sig sedan ner och Nikki verkar visst följa med då han lutar sig mot honom. Tom lägger sig tryckt mot väggen och låter Nikki få mest plats och sluter sedan ögonen. Han är inte säker på om Nikki är trött men det är i alla fall han. Inte väldigt trött men tillräckligt för att han skulle kunna somna en liten stund i alla fall. Tom lägger armen runt honom innan han dåsar bort.

Nikki hör hur Tom somnar, men själv stirrar han rakt fram, han vet inte vad det är men något käns fel, som om att de kommer åka fast eller som om nån kommer ta Tom ifrån honom. han tar Toms hand som ligger runt hans midja och sluter ögonen utan att lyckas somna

Thomas besväras som tur är inte av mardrömmar den här gången. Det bästa med det är väl att han inte kommer att slå till Nikki i sömnen då han brukar fäkta vilt omkring sig när han drömmer otäcka drömmar.