Förändrad värld Lupple & Medi

"Då går vi..." Sa han och höll ut sin hand för henne och log.

Hon tog hans hand och satte sig upp.
"Ingen dusch." Sa hon och drog handen genom håret.
"Sen när jag ska sova. Då är det skönt." Sa hon och kände mot magen.
"Den gör inte ont."

Aurora höll hans hand och följde med honom bort mot matsalen. Det luktade mycket gott. "Åh jag tror det kommer smaka väldigt bra. " Sa hon upprymt.

Han log och hjälpte henne upp. Hon hade varma kläder. Det var bra. " Vad bra att det inte smärtar längre." Log han och ledde henne ned mot matsalen med en hand runt hennes midja.

"Det är bra att det luktar gott. Vi beställde god mat." Han log och hjälpte henne att sätta sig ner och satte sig ner vid hennes sida. Smekte hennes kind.

"Det ömmar fortfarande, lite pockande men inte lika mycket som förut." Sa hon och slöt ögonen.
"Orkar att gå."

Hon log mot honom och satte sig bekvämt på stolen och såg tjänarna börja duka fram. Det var som på en film. Det fick fort och de var så organiserade.

Han log mot henne." Bra " sa han och ledde ned henne mot matsalen och drog fram stolen åt henne och hjälpte henne att sätta sig innan han sköt in stolen igen. "S Ska vi prata regler redan nu?" Skickade han till sin bror och satte sig bredvid Rhiannon.

"Kanske är bra. men inget grafiskt. De kan sätta i halsen." Theodore såg på henne och log.
"Är lite avundsjuk. Så njut nu."

Hon såg ner på maten. Potatis med en så mör bidd att det rann lite saft från den. Rödvinssåsen som doftade salt och hon såg ut att vilja sluka allt i en tugga.
"Får jag börja?"

"Självklart hugg in." Sa han leendes. Stolt över att han lärt sig ett sådant modernt ord. Han såg hur Aurora också började äta. Han samlade sina tankar lite snabbt innan han sträckte på sig. "Så tjejer. För att detta hem ska fungera för alla så behöver vi ha regler. Jag och Theodor har kommit fram till några. Vill ni höra?" Undrade han.

Aurora hade en köttbit i munnen och tur var väl det för att det dolde hennes ogillande min och hindrade henne från ett dåligt svar så istället nickade hon bara. "Det är väldigt viktigt att ni äter, så det är en regel. Att ni flickor ska äta." Sa han lugnt. Började med de minsta reglerna. (Vad var de andra? xd)

Hon började att äta och såg på Rafael med misstänksamhet och såg sedan mot Aurora. Nickade. Ja regler var väl viktigt.

Theodore nickade.
"Sen har vi sömn. Att sova och vila när man behöver det är en viktig sak. När ni är sjuka behöver ni sova och även när ni är trötta. Sen är det hygigen. Vi vill att ni ska vara ert bästa jag. Det innebär att vara ren bland annat." Han såg upp.
"Sen kommer vi till de självklara. Att ljuga är inte okej."

Rafael nickade mot sin bror. Han sa alltid allting såå mycket trevligare. "Det är också mycket viktigt att ni är trevliga. Vi får besök av många olika vampyrer och människor. Alla är mycket viktiga och då kan ni inte vara otrevliga. Det kommer få mig och Theodore att skämmas." Sa han lugnt.

Aurora svalde sin köttbit och la undan sin gaffel. Hennes aptit försvann mycket plötsligt. "Vad händer om vi råkar missa en sak?" Undrade hon osäkert och såg ned på sin tallrik.

"Sömbrist? Du får huvudvärk och blir grinig. Hungrig? Du blir arg och det är inte kul. Luktar illa? Ingen vill vara nära dig." Theodore såg på henne med ett leende.
"Men sen är det andra saker. Stöld. Att stjäla kan leda till konsekvenser. Det betyder att vi har rätt att straffa er." Sa han lågt.

"Jag har tappat aptiten." Sa hon och sköt bort tallriken och såg på Rafael. Såg mot fönstret.
"Och om vi hittar något vi inte borde?"

Aurora insåg att hon hade varit som lite i en bubbla. Straffa. Självklart skulle de ha rätt till det. Hur hade hon kunnat bortse från det? Hon satte sig på sina händer för att hindra dem att göra konstiga saker. Vad fick de ens göra?

Rafael såg på henne. "Då ska ni genast ge det till mig eller Theodore. Vi har många saker i detta huset och allting är inte säkert. " Sa han lugnt. "Vi har vapen här i huset. Och det skulle ju vara fruktansvärt om ni råkade sjuta varandra eller någon ur vår personal. " Sa han allvarligt.