We are left, they disappeared. (Rollspel)

Nikki känner hur tåget börjar bromsa in och anatar att de är framme och han skakar lätt på Tom och sätter sig upp
"Vi är framme nu" säger han och kysser honom

Thomas vaknar först när Nikki kysser honom. Han höjer förvånat ansiktet och blinkar några gånger innan han ler mot honom. "Är du redo då?" frågar Tom och ställer sig upp. Han knyter sedan på sig sina skor och drar upp gardinerna.

Nikki drar på sig skinjackan, kopplar Eclipse och slänger på sig väskan och ser på Tom "ja jag antar att jag är så redo jag kan bli" sa han och tog hans hand och gick ut ur kupen och ut på centralen
"Ja åt vilket håll?" frågade Nikki cohs åg på Tom

Thomas kramar om Nikkis hand innan han pekar mot en väg som leder i samma riktning som tåget kom ifrån, alltså bort ifrån Sverige.
"Skulle vi stanna i Köpenhamn eller skulle vi någon annanstans?" frågar han efter en stund.

Nikki funderar lite "vi kan ju stanna här nån dag eller så" sa han fundersamt och sken sen upp "kan vi inte gå på tivoli?" frågade Nikki och log stort mot Tom

Det tar ett tag för Thomas innan han också skiner upp. HAn uppfattade först inte orden Nikki sade. "Jo, något kul ska vi väl också ha efter det här" säger Tom med ett snett leende. "Fast jag tror inte att hundar får följa med in, tyvärr"

"ja vi måste ju roa oss med" säger Nikki och ler sen roat "det fann jag en lösning på för länge sedan" sa han och satte ner väskan och satte på Eclipse en led sele och tog fram ett par glasögon och en vit ihopfällbar käpp och log sen
"är de ledhundar får de följa med" säger Nikki leende och börjar gå

"Vad i sjuttsingen?" skrattar Thomas då Nikki fäller upp käppen. HAn ser upp mot himlen och ser att vädret tydligen håller i sig och kommer antagligen att göra det resten av dagen.
Tom tänker sedan på morgondagen, dagen då han fyller sexton. HAn kommer kanske vara kilometerlångt bort från det här stället om han har tur. Och då har dem färdats it i säkert 5 timmar från deras riktiga stad.

"Ja jag fick koma på ett sätt att få ta med mig Eclipse över allt" sa han och log lite. det var inte hela sanningen men den tänkte han inte ta nu. de gick mot hållet tiviolit låg och han såg sen på Tom och tog fram kortet och gav det till honom
"koden är 3251" sa han och räckte över det till honom och gick sen mot kassan och Eclipse stannade när han gav honom en svag signal med fingrarna

Thomas nickar kort och går sedan fram till kassan. Han får två biljetter och betalar sedan med kortet. Först får han hjärnsläpp för några sekunder innan han kommer ihåg koden och slår in den. Tom går sedan in till tivolit och ser sig omkring med ett lekfullt leende. "Som om jag är åtta igen... vilket jag ofta är" säger han och går sedan fram till en stor skylt som det är en karta på.