Förändrad värld Lupple & Medi

"Jo det är nog så. Men han behöver ändå ses om." Han såg på honom.
"Om de inte ska bevittna det ikväll..." Sa han och log.
"Men skicka upp någon för att se efter dem. Jag hör dem båda."

"Plåstra om honom och så funderar vi lite till." Sa han och ringde i klockan och en tjänare kom genast ut, det var deras butler. "Skicka upp två unga tjejer till dem. Några de kan känna sig trygga med." Sa han mot honom.

"Du får skicka upp. Jag ska ner och plåstra om. Be Oliver om hjälp." Sa han och log.
När han kom upp igen suckade han.
"Han var så tacksam. Först skrek han bara men sen velig."

Han ringde på Olivier och bad honom skicka upp två unga tjejer till flickorna, med mycket lite brytning och det genomfördes på en gång. Sedan såg han på sin bror och flinade lite. "Stackars krake. Nej det är inte synd om honom." Flinade han.

En tjej i tjugoårs-åldern knackade varsamt på hos Rhiannon. "Miss? Får jag komma in?" Undrade hon varsamt.

Aurora spolade i toaletten men behöll kranen på. La sig i fosterställning och grät. Hon kände sig så lurad. Hon trodde att tiden med regler och bestraffningar var över. Hon trodde att detta skulle bli ett lyckligt ställe. Hon var så himla dum.

En ung kvinna kom och knackade på.
"Miss Aurora snälla låt mig komma in. Jag vill inte att ni är ledsen." Sa hon lågt och knackade försiktigt.

Hon såg upp på dörren och tog sig upp. Öppnade dörren och såg sorgset på kvinnan.
"är du här för att skälla på mig?"

Kvinnan såg på henne. "Nej nej kära du. Jag är här för att se om du behöver något. Hjälpa dig." Sa hon och torkade försiktigt bort hennes tårar med en mjuk trasa. "Ska du duscha?" Undrade hon. "Jag kan hjälpa." Log hon.

Aurora hörde knackningarna och försökte gömma sig men när hon hörde en kvinna tala så skrattade hon till. "Det är bara och gå in. Det finns inget lås." Sa hon högt och irriterat. Han fick gärna höra vad hon tänkte. Men hennes ilska fick henne upp på fötterna och hon öppnade dörren. Såg kvinnan och ilskan liksom rann av hennes och hon började gråta igen.

"Gärna." Sa hon och torkade sig i ansiktet. Såg sedan mot henne och snyftade.
"Vad vill de egentligen? Har ni samma regler?" Frågade hon.

Hon väntade tålmodigt och när hon öppnade tog hon Aurora i famnen.
"Såja såja. Inget att gråta över. Du vet att men måste äta för att bli glad. Man måste få sova för att vila upp sig. Man kan inte vara glad hela tiden. Jag skulle bli galen då." Sa hon mjukt.
"Se de inte som regler rara du." Viskade hon.
"Vad händer om du inte sover? " Frågade hon mjukt.

Hon började varsamt att hjälpa henne av med kläderna och log mjukt. "De vill bara ta hand om er. De är ju vampyrer så det där med att äta och så förstår inte riktigt dem. Så reglerna hjälper även dem att ta hand om er. "Viskade hon lite hemlighetsfullt. Hon var medveten om att herrarna i huset hörde men hon försökte bara muntra upp henne och få henne att se det ur ett annat perspektiv. "Åh ja. Jag kan ju inte komma till jobbet och lukta svett. " Skojade hon.

Hon kramade om kvinnan och lät sig hållas om. Gråten övergick till snyftningar och hon försökte svara på frågorna. "Jag orkar ingenting. Och jag blir gnällig och arg. Det är inte alls bra." Viskade hon tyst. "Men han tänker skada mig. Om jag inte kan sova en natt så kommer han straffa mig. Dom sa det. Men jag kan inte hjälpa om jag inte kan sova. " Sa hon upprört och var nära att börja gråta igen.

Hon såg på henne och nickade. Det lät rimligt och sedan skrattade hon till.
"Nej det går inte." hon kved till och tog av sig trosorna. De var blodiga och hon såg ner.
"Ber om ursäkt."

"Precis." hon smekte henne över håret och log.
"Nej de sa de väl inte? De kan inte straffa er om ni inte kan sova? Då måste jag tala med dem." Sa hon och försökte låta större.
"De kommer inte att skada dig om du inte kan sova. De kommer hjälpa dig. Berätta sagor, sjunga eller så. Inte skada dig. " hon smekte henne över håret.
"överdrev du inte lite?" Viskade hon mjukt.
"Ska vi tvätta bort tårarna och smyga ner och hämta lite choklad?"

" Det är okej. Jag tvättar dem åt dig." Log hon. "Seså in i duschen nu." Log hon. "Sedan kanske du kan ta på dig några mysiga och varma kläder så kan vi ta lite varm choklad?" Föreslog hon leendes.

Aurora såg på henne. Det lät rimligt. Hon försökte minnas samtalet och kvinnan hade nog rätt. Det var nog inte det dem hade sagt. "Du har nog rätt." Viskade hon tyst. "Han skulle läsa för mig." Mumlade hon och såg ned på golvet. Hon skakade lite på huvudet. "Jag kan inte gå ned." Viskade hon. "Jag sa jättedumt."Mumlade hon och försökte liksom bli lite mindre. "Han kommer vara arg. Han borde vara arg på mig." Viskade hon sorgset.