Förändrad värld Lupple & Medi

"Om det finns rena trosor sen så kan jag komma ner." hon hoppade in och drog på duschen och började att låta vattnet skölja över henne. Hon hade ont igen och satte sig ner i karet.

Hon smekte hennes kind.
"Inte då. De är så sorgsna över att ni är sorgsna. Det är inte att vara arg." Hon log.
"Jag tror de förstår varför ni blev upprörda." hon såg ner och log.
"Så vad säger du? Ska vi försöka? Du kan alltid gömma dig bakom mig om han börjar skrika på dig. Då tar jag dig till rummet igen. men om han inte skriker så går du fram." Sa hon med en öm röst.
"De vill dig bara väl. jag måste äta med. har samma regler."

" Det finns." Log hon. "Ska jag plocka fram kläder till dig?" Undrade hon för att sedan se hur hon sjönk ned. "Hur går det?" Sa hon och gick till medecinskåpet. Låste upp det och plockade fram vanliga värktabletter och gav henne två stycken innan hon låste in medicinen igen.

Aurora lyssnade noga och försökte tro henne. "Okej. Vi går ned." Viskade hon.

Hon såg på kvinnan, nickade sakta.
"Mensvärk bara." Sa hon och tog emot tabletterna. Svalde dem utan vatten och började tvätta sig. Noga och tog tvål och tvålade in kroppen.
"Är de sura?"

"Vill du hålla hand?" Frågade hon och sträckte fram handen.
"Jag tror han saknar dig. Tror du inte det?" Sa hon och log mjukt.
"Hade ni inte tillgång till säng, badrum och mat när ni höll er undan stormen?"

Kvinnan tog fram ett par nya trosor och ett par härliga sockor och tofflor. Hon tog också fram ett par varma pyjamaser. "Nej nej. De är bara mycket oroliga." Sa hon. "Och sorgsna över eran sorg." Försäkrade hon.

Hon kramade hennes hand försiktigt. "Ja tack." Viskade hon och ryckte lite på axlarna. "Kanske." Viskade hon och nickade sakta. "Jo det hade vi." Sa hon.

Rafael såg på Theodore. "Vad tror du om att flickorna ska ha tjänare som är lite extra kring dem?" Undrade han.

Hon torkade av sig och tog på sig allt och såg på kvinnan.
"Det känns redan bättre. Tack." Hon såg på henne och suckade.
"Ska man gå ner och be om förlåtelse?" Frågade hon dystert.

"Även om det är en mulltoa så är det hygien. De vill ta hand om er. Så att ha de som regler är bara bra." sa hon och gick ner ledde henne mot köket men stannade.
"Jag kommer snart okej?" sa hon och släppte hennes hand.

"Det är väl klart de ska ha. De verkar må bättre med lite sällskap men då måste de tala det språket flickorna talar. Inget annat."

Hon nickade sakta. "Det vore nog en fin sak att göra. De är ju lite äldre så det här med vett och etikett är ganska viktigt." Log hon. "Be bara om ursäkt så kommer de inte tänka på detta mer." Log hon.

Aurora nickade sakta. "Okej." Sa hon och försökte liksom gömma sig lite. Hon var så rädd och skamsen.

"Absolut. Men jag tror dessa flickor är rätt. Ungefär samma ålder. Extra betalt så pratar de vilket språk vi än önskar."Sa han lugnt. "Kanske erbjuda ett rum här för vissa tillfällen?" Föreslog han.

Hon drog handen genom det blöta håret och nickade.
"Jo de är nog fina alltid." Sa hon och började gå mot dörren.
"Vi borde skynda oss." Sa hon tyst.



Hon kom snart ut med en bricka och log.
"Ska vi sätta oss i matsalen? Så du kan njuta där?" Frågade hon och log.
"Lovar de är inte arga. Har sett dem arga och det är inte roligt."

"Det låter bra." Sa han och såg på honom.
"Ska se vad jag kan göra." Sa han och nickade.

"Absolut. Skynda på." Log hon och följde efter mot dörren.

Aurora nickade sakta. "Åh okej." Viskade hon och smög sig fram till vardagsrummet. De satt där och såg helt lugna ut. Satt precis som när hon lämnat. Hon gick in och försökte hålla händerna stilla. Hon såg på Theodore och sedan ned i marken. "Förlåt. Mitt beteende var oacceptabelt. " Viskade hon och neg försiktigt.

Hon bärjade gå ner och höll sig i trappräcket. Hon kände hur hjärtat slog allt hårdare och hon stannade upp när hon kommit ner.

Theodore tittade upp och gick sakta fram till henne och tog hennes händer i sina.
"Aurora du behöver inte be om ursäkt. Du tog miste om vissa saker." Sa han och log ömt.
"Vi vill er båda bara väl och säger att det är en regel att äta och sova för att ni ska hålla er friska. Hur skulle det se ut om jag har en trött och hungrig Aurora vid mig?" Frågade han och smekte hennes kind.
"Ganska galen tror jag."

Rafael hörde Rhiannons steg i trappan och henens hjärtslag. När hon kom in i matsalen vände han sig mot henne och log. "Rhiannon. Tack för att du kom tillbaka ned." Sa han leendes.

Aurora lät honom hålla sina händer, hon höll litegrann tillbaka. " Jag förstår. Jag är okej med reglerna." Viskade hon. Det lät ju rimligt att de skulle ta hand om sig själva.