Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på honom och gick in. Neg för honom och vågade inte se upp.
"Förlåt."

Han smekte hennes kind ömt och lade huvudet på sned.
"Var det verkligen så hemska regler? Tänk om kokarna gjort så god efterätt och du vägrar äta? Hur skulle de känna sig?" Han log mjukt igen.
"Och jag kommer aldrig straffa dig om du inte kan sova. Vi hittar sätt och det är okej att gråta."

Han rörde sig närmare henne och la två fingrar under hennes haka och tvingade upp hennes ansikte varsamt. "Det är okej. Jag förstår att det kändes jobbigt. Men det är inte för att vara elaka vi har reglerna. Det är för att vi ska ta hand om er på bästa sätt." Sa han lugnt. "Jag är inte arg." Log han och drog varsamt in henne i en mjuk kram.

Aurora svalde hårt och såg försiktigt på honom. "Jag vill inte att du ska slå mig." Viskade hon. " Det är straffen jag är rädd för." Förklarade hon viskande. Hon mindes att de hade sagt att det skulle ske om de gjorde något riktigt illa som att stjäla. Vilket hon inte ens tänkte göra men hon var rädd för att de skulle hitta anledningar att skada dem.

Hon såg upp i hans ansikte och svalde hårt. Sedan kom kramen och hon kände doften av hans parfym. Söt men myskig drog hon in den och skakade i hela kroppen.
"Det är bra."

"Har jag sagt att vi slår er?" Han sjönk ner så han såg in i hennes ögon.
"Vill ni inte äta, då får ni ingen efterrätt. Det är straffet för inte äta." Han log och smekte henne.
"Vi kommer inte att göra er illa." Sa han mjukt.

Han släppte försiktigt taget om henne. Hon började ju skaka. Var hon så rädd för honom? "Förlåter du mig för att jag tog upp reglerna?" Undrade han försiktigt.

Hon nickade sakta. Det lät rimligt. Hon bet sig lite i läppen. Försökte tro på honom men det var svårt. Hon ryste till då hon mindes betydligt obehagligare bestraffningar. "Lova?" Viskade hon tyst.

"Jag förlåter dig. Tror mina hormoner spölar med." Sa hon och såg upp i hans ansikte. Lade huvudet på sned och såg över på en bit tårta som bars in till dem båda.
"Ska vi verkligen äta tårta?"

Han tog hennes hand och höll den.
"Lovar." Sa han och kysste hennes kind.
"Mår du fortfarande illa? Kanske vi ska vila lite innan du spelar lite..."

Han log mot henne. "Så kan det vara." Sa han lugnt och skrattade sedan lite. "Det var överraskningen. Som en riktigt första kväll-här-tårta." Sa han leendes.

Aurora såg på tårtan. Den såg väldigt god ut. Oerhört god ut. Hon skakade lite på huvudet. "Mår inte illa just nu." Sa hon ärligt.

"Tror de blev skrämda nog. Tror du vi verkligen ska visa?" Theodore såg på sin bror och log mjukt.
"Då kan du äta den men inte för fort okej?" Sa han och tog henne till bordet.
"Vi vill inte att du kräks igen. Det är inte kul för dig." sa han ömt.

Hon såg nyfiken på honom och gick och satte sig. Såg på honom med stora ögon.
"Varför blev vi så upprörda?"

Rafael hörde sin bror klart och tydligt. "Vi visar inte nu. Om de glömmer bort sig så kan vi visa längre fram. Men inte nu. De är på mycket bra beteende." Skickade han tillbaka och log mot Rhiannon. "Jag vet inte. Kanske blev det lite övermäktigt bara?" Föreslog han ömt.

Aurora nickade sakta. Gick och satte sig vid bordet och log. "Lovar. Ska äta långsamt." Lovade hon leendes.

Han nickade bara och satte sig vid hennes sida. Såg på henne med värme.
"Så inga tårar nu. Jag kan läsa för dig varje kväll om vi inte har viktiga saker." Lovade han.

"Men det var inte alls roligt." Sa hon och började äta tårtan. Såg ner.
"Jag borde straffas. Jag betedde mig väldigt illa."

Aurora nickade leendes. "Lovar." Sa hon och sträckte lite på sig. Hållningen var viktig. Det visste hon. "Tack." la hon till och började äta av sin tårtbit.

Rafael såg på henne med ett mjukt leende. "Nej Rhiannon. Säg inte så. Du blev bara lite känslosam." Sa han och lekte med hennes hår. "En sån vacker som du ska inte bestraffas." Viskade han.