Runaway (Rollspel)

May praktiskt taget släpar tillbaka den trötta Janet tillbaka till deras kupé och tar väskor och sådant. May ger Janet en örfil så hon ska vakna till, vilket hon gör.
"Vaaa?!" Säger Janet och låter klarvaken.
"Vi ska av." Svarar May.
"Jasså? Oj, okej." Säger Janet och ser sedan Sarah och den där hunden.
"Skulle inte du också av här?" Frågar Janet Sarah. "Aja, ses någon gång... kanske." Säger Janet och vinkar till Sarah innan hon och May hoppar av tåget.

"Här ska jag av, men först måste vi hitta din ägare."Sa Sarah till hunden. "För... Du har väl en ägare?" Sarah kände sig utrtöntig, hon pratade med en hund. Men, det är det ända bekväma sällskapet hon haft på dagar.

Jag gick av med Filip hängandes på mig.
'Jac hittar oss väl' tänkte jag. Och hoppades. Om bara den där fina tjejen skulle ha hittat honom.. Men det var förstås omöjligt. Antog jag.

Sarah gick fram igenom folkmassan och såg pojken som hade börjat blöda på perrongen. Helt plötsligt springer hunden fram till honom. Hon springer flåsande efter hunden som är mycket snabbare än henne.
"Förlåt! Jag hittade honom - eller, han hittade mig - men, jag ska försöka hitta hans ägare." sa hon snabbt

Janet rycker till när en nu välkänd hund rusar förbi henne.
"Okej, den där hunden. Är läskig." Säger Janet och suckar. Men May är knäpptyst och stirrar livrädd på hunden.
"Okej, vet du vad? Nu ska jag bevisa att alla hundar inte är farliga." Säger Janet trött och tränger sig igenom folkmassan. Hon ser en plånbok sticka upp ur en mans ficka som hon lätt snappar åt sig och låter den glida ned i hennes egen. När hon hunnit ifatt hunden ser hon både hunden, pojken som hade en blodig arm och Sarah.
"Sarah!" Utropar May glatt. Hon verkar gilla Sarah...

Sarah vände sig om.
"Hej!" sa hon lika glatt som May. "Juste! Ni skulle också till Miami, va?"

"Ehhm.. Tack för att du hittade honom" mumlade jag. Det var för bra för att vara sant.
"Han är min". Jag rätade på mig och knuffade fram Filip som stod och tryckte bakom mig.

"Mm!" Säger en glad May som inte vågar gå fram till Sarah. På grund av hunden.
"Uhhh... du äger hunden va?" Frågar Janet killen som hade en blodig arm förut. "Om du gör det får man fråga om den är farlig?" Frågar Janet vidare utan att vänta på svar på den första frågan.

"Jaha." sa Sarah lågt. "Då vet jag det... Vad heter han förresten, hunden alltså." tillägger hon snabbt när hon ser pojken bakom hundens ägare.

"Hunden? Han heter Jac" svarade jag, lite självsäkrare denna gång.
"Och den lilla fegisen bakom mig heter Filip, fast det kanske jag redan har sagt" tillade jag med ett litet skratt.
"Och nej, han är inte ett dugg farlig, han är en stackars rädd krake" sa jag lite kyligare till den andra tjejen med lilllasystern i Filips ålder.