Min overkliga verklighet [Hungerspelen, SV]

Vi tar väl kapitel 8 på en gång!


Kapitel 8, Gales perspektiv.
Nu hade alla deltagare som är kvar blivit inbjudna till en festmåltid vid ymningshornet. Vad behövde jag egentligen? Mat hade jag så att det räckte och vatten så att jag överlevde. Det enda jag skulle behöva är… Tändstickor, så jag inte skulle behöva försöka tända eld som jag gjorde inatt, det slutade med att jag satt utan eld och huttrade mitt ute på något jag misstänkte var en is.
Det var bara sex deltagare kvar. Melicya, flickan från Distrikt 1 dog inatt. Det kändes som en lättnad att folk bara föll bort sådär, och nu hade jag lite större chans att vinna, med tanke på att hon också var en karriärist. Hon var mordisk, väldigt mordisk. Rent utav en mördarmaskin, jag såg henne kasta spjut rakt i bröstet på två personer under blodbadet och i ögonvrån hade jag sett hur hon knäckt nacken på den yngsta flickan i spelen. Förmodligen så hade hon och killen från hennes distrikt slagit ihop sig med Distrikt 2, och om jag inte missuppfattat något, så skulle man passa sig för dom. Väldigt noga.
Festmåltiden skulle börja när som helst, och jag kanske borde dra mig mot ymningshornet för att se vad de hade att erbjuda mig? Eftersom att jag inte var i behov av något så kunde dom ju ha lyxat till med något, kanske mat..?
Vägen var lång och jag var inte varmt klädd. Vinden bet i mina kinder och jag kunde inte låta bli att undra hur Katniss klarat sig förra året. Visst, hon hade grävt ner sig i en liten grotta med Peeta. Usch, Peeta. Jag rös av tanken. Jag borde vara glad för Katniss skull, för att hon var kär i en jättefin kille. Men innan spelen, under spelen. Usch. Hur han sagt att han älskade Katniss inför hela Panem. Det skulle väl aldrig ens falla en in att göra så, eller? Och under spelen, hur de hållit på och sliskat med varandra… Katniss var ju inte ens kär i honom då! Om inte Peeta klarat sig under spelen så kanske Katniss hade varit min nu. Kanske hade det varit jag som skulle fått hålla om henne och berätta för henne hur vacker hon är. Jag hade varit kär i Katniss en ganska lång period. Men jag ville inte berätta något för henne, jag ville inte riskera vår vänskap för något kärleksförhållande. Jag undrade vad Katniss gjorde nu. Förmodligen så hade hon gått upp, kanske gått ut i skogen för att jaga, kanske satt hon på kullarna och tänkte på mig och allt vi gjort. Alla våra underbara jaktstunder dök upp i huvudet, en efter en och jag kunde inte låta bli att le lite till några av minnena. Katniss var en underbar människa, och jag älskade henne verkligen. Hon var en underbar vän, och säkert en lika underbar flickvän.
Jag traskade genom olika terränger, och tillslut kunde jag se ymningshornet. Det stod ett avlångtbord inuti ymningshornet, där det tidigare varit massvis med vapen. På bordet stod det 3 väskor ungefär lika stora som fotbollar bemärkta med siffrorna 2, 7 och 12. Siffrorna visade vilket distrikt som ägde vilken väska. Jag såg hur en lång, benig blondin kutade mot bordet med väskorna. Han grabbade åt sig väskan som var märkt med en 7a och sprang mot andra sidan av arenan. Han hade klarat sig undan. Det var jag och 2an kvar. De ur Distrikt 2 kanske inte ens skulle ha sin väska..? ’’Nu eller aldrig.’’ Tänkte jag, och kutade mot ymningshornet. Jag känner något träffa mig ryggen, jag faller mot marken. Hela livet passerar framför mina ögon, och allt blir svart.

Awseome!!!! Spännande!

Åh vad läskigt, men herregud vilket kapitel.

omg, no. JÄTTEBRA!

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAALE! D8 Don't die! I need you, Katniss need you D8

SKRIV MÄNNISKA! JAG VILL TA REDA PÅ VAD SOM HÄNDER 8D

(Btw; AWESOME ♥)

Super bra! Men hur dog killen från 1:an? han levde ju när man läste ur " katniss perspektiv" om man säger så annars super bra!

Bra!

Om du menar att deras väska inte står på bordet eller..?
Om det är det du syftar på, så hade de redan tagit sin väska

Jag uppäckte FF:en igårkväll, och då orkade jag inte läsa, men nu har jag läst - och det var totally awesome! Mer!