De utvalda (Rollspel)

Athena gick fram till fönstret och satte sig i smygeln och såg ner över trädgården. Där var den konstiga flickan igen och hennes vakter satt. De skulle aldrig få för sig det de vakter som var med henne, så fort hon gjorde något olämpligt så skulle hon bli slagen. Athena drog sig fundersamt över kinden där rodnaden av örfilen fortfarande syntes och granskade flickan. Undra vad hon hade för gåva?, något med att lura omgivningen att hon var....ja snäll, fin, försvarslös? Eller hon kanske var det? Athena hade aldrig träffat flickan bara sett henne lite då och då.

Juliet hörde en falks skrik och tittade upp på det vackra djuret och log och avundades den som var fri. egentligen hade hon det väldigt bra i slottet, mycket bättre än många av de andra särlingarna, kanske var det för att kungen inte visste vad hon kunde och inte vågade riskera något eller så var det bara för att de alla trodde att hon var en liten flicka trotts att hon var nitton år. Juliet såg på vakterna
"Hur ser det ut utanför slottet?" frågade hon försiktigt och de såg konstigt på henne "Jag minns inget från den tiden då jag bodde där så jag undrade bara" sa han och även om det var en total lögn trodde dem på den och började berätta om skogarna i norr, bergen i väster och havet i öster och hon nickade och la alla detaljer på minnet

Narnie reste sig. Nu när hon visste att Zeth hade klarat sig kunde hon inte undgå att vara lite sur för den kroppsliga kontakten, det var ju inte precis det de skulle träna.
"Jag mår fint." sade hon tyst medan hon lät isen smälta till vatten och sedan återvända till bassängen. Hon mumlade något om att vara hungrig och gick ut ur träningssalen, in i slottet och möt köket.
En rivande hunger drar i Narnies mage när hon kommer fram. Hon ser att en flicka redan sitter där, men bryr sig inte så mycket. Bara flickan är tyst och inte iakttar henne för mycket så är allt okay.
"Hej på dig lilla vän, hung..." Husmor avbryts av ett högljutt kurrande från Narnies mage. En blossande röd färg sprider sig över flickans ansikte och hon vänder det neråt mot hennes fötter.
"Tydligen" log husmor och började lassa på maten på ett fat. Narnie gick och satte sig, hon var noga med att sätta sig så långt bort från den andra som möjligt. Matmor sätter ner hennes tallrik framför henne med ett 'varsågod' och Narnie tar emot den med något som ska föreställa ett leende.
En tanke slår Narnie. Tänk om man var fri. Hon kunde knappt föreställa sig det, och det lilla som hon kunde verkade ljuvligt. Inga obligatoriska träningspass, inga vakter som bevakar varenda sak man gör, allt bara fritt.

Tårarna hade slutat rinna ner för Ailys kinder. Hon reser sig från sängen och går fram till garderoben, hon öppnar dörren och tar fram en Kompis ryggsäck. Hon lägger den på sängen och bredvid alla sina ägodelar.
"Mat" mumlar hon och rusar ner till köket. Där sitter det redan två särlingar och äter. Ena vet hon inte vem det är men den andra är flickan som hon tränade tillsammans med.
"Hej, är du hungrig?" säger Aila och kommer fram till Aily.
"Kan jag äta på rummet idag?"
"Okej jag fixar lite mat till dej"
"Tack så mycket, Aila". Aily blev lättad att Aila (hon vägrar kalla henne mamma) inte stället några frågor.
"Sådär" säger Aila och kommer fram med en tallrik full med bröd, fisk och mycket mer. Aily tar maten och rusar upp på rummet igen. Väl uppe lägger homo maten i små påsar som homo lyckats smuggla med från köket. Sen lägger hon alva sina ägodelar i rygganch men ovanpå. Hon stänger ryggsäcken och hivar upp den på ryggen.
Sen öppnar hon dörren och smyger ner till andra sidan korridoren. Där drar hon undan en gobeläng och kliver in i ett hack som finns där. Nu står hon i en gång som slutar neråt. Aily har hittat den är gången gång för bara en väcka sedan. Hon hoppades att dn leder ut från slottet. Aily tar med till sig och sen börjar hon gå.

En halvtimme senare kommer homo fram till en lucka som hon öppnar och sen kliver hon ut i en skog.
"Woow" är det ändå hon får fram och sen börjar hon skratta av lycka. Aily Alpha är FRI!!!!

David var hungrig men han hatade köket personalen där tyckte inte om honom därför bestämde han sig för att gå ut i trädgården det brukade gå omkring lite barn där de var trevliga

Aily höll på att fixa ett läger 100 meter från en väg som leder till slottet när hon hörde röster.
"Hittar vi henne inte dödar kungen oss". Det var vakt nr. 1 som pratarde.
"Hur kunde hon ha smitit ut?" säger en annan vakt som vi döper till vakt nr. 3.
"Ingen aning" säger vakt nr. 1. Då råkar Aily bryta en gren och hon hajar till.
"Tyst jag hörde något" säger en välbekant röst. Alex.
"Det kom från skogen" säger vakt nr. 3 och sen hör jag någon närma sig. Aily skulle just till att klättra upp i ett träd när vakt nr. 1 får syn på henne.
"Aha" säger han och rusar fram till henne.
"STOP" ryter Aily och höjer handen.
"Så du ska försöka använda lite av din kraft på oss nu eller? Ska du försöka få löven att stoppa oss" säger vakt nr. 3 som kommit fram bakom vakt nr. 1. Alex kommer fram bakom ett träd och blir blek när han förstår vad Aily tänker göra.
"Du kan inte" säger han och försöker vinna tid.
"Jasså inte" svarar Aily och pekar med hela handen mot vakt nr. 1.
"Du kan inte stoppa oss med din ömkliga kraft" säger vakten och hånflinar.
"Carl, sluta hon är en av dom två som har dödens kraft" mumlar Alex och vakt nr. 1, eller Carl, och vakt nr. 3 ser inte lika säkra ut längre.
"Rätt Alex, så om ni är rädda om era liv går ni lugnt och sakta här ifrån" säger Aily och ler.
"Okej vi går" säger vakt nr. 3 som har en undlig glimt i ögat. Alla tre vänder sig om och börjar gå därifrån. Aily ser att vakt nr. 3s hand letar sig ner till en ficka på sina byxor. Hon hinner precis ducka innan kniven kommer flygande. Sen hoppar hon på Alex bakifrån och drar ner honom på marken. Inte ett felsteg säger hon och sätter handen över Alex bröst.
"Släpp honom" säger Carl och tar ett steg framåt men stannar när Aily sänker handen en aning. Alex försöker komma loss men Aily sätter en vass sten, som hon hittat, mot halsen på honom och han stelnar till.
"Gå härifrån" säger hon lugnt.
"Släpp Alex" säger vakt nr. 3
"Jag släpper honom en timma efter att ni har gått" svarar hon i lika lugn ton.
"Vi går inte om du inte släpper honom" säger Carl och Aily blänger på honom.
"Nej". Vakt nr. 3 börjar bli irriterad och drar fram ännu en kniv ur fickan.
"Släpp honom annars dör du " säger han och Aily flinar.
"Tror du verkligen att du skulle kunna träffa mig" säger och och tar bort stenen från halsen på Alex.
"Ja det tror jag. Ta bort handen också" säger han.
"Nej". Aily har fortfarande den lugna tonen och killarna verkar störa sig på den.
"Ditt val" säger vakt nr. 3 och kastar kniven. Aily hinner precis ducka och den borrar sig in i ett träd bakom henne.
"Tack för vapnet" säger hon och går fram till kniven. Steg hörs och sen någon som släpas därifrån. Hon hinner precis vända sig om för att se Alex hjälpas upp på fötter en bit därifrån. Carl hade tydligen släpat honom bort från Aily. Aily tar tag i kniven och drar ut den från trädet. Sen kastar hon den och den borrar sig in i Carls bröst. Han skriker till av smärta och faller sen. Det sticker till i hjärtat på Aily och hon tränger bort tårarna. Det var svårare att döda en person än ett djur. MYCKET SVÅRARE.
"Carl" skriker vakt nr. 3 och sen vänder han blicken mot Aily.
"Jag ska mörda dig" säger han mellan sammanbitna tänder och går fram till henne. Hans händer sluter sig om Ailys hals och trycker till. Aily skriker och försöker få handen så att hon kan använda kraften på honom men det går inte.


[Nu skulle det vara rätt läge för någon annan att rymma och hjälpa Aily lite Annars får väll Alex hjälpa henne men det vill jag nog undvika. Ni kan använda min lönngång om ni vill. Döda inte Alex bara för jag har en plan för honom... ]

David har varit ute en stund nu. Så han bestämmer sig för att gå in han kommer på något. En vecka tidigare hade han sett en tjej gå in bakom en gobeläng. Han trodde hon kanske hade hittat en väg ut ur det här förbannade slottet. Nu hade han bestämt sig för att kolla upp det hela. Han gick till gobelängen och drog bort den. Mycket riktigt en lönngång han gick in. Efter en stund kom han ut i en skog. En liten bit fram hördes ett stönande. Han sprang fram det var någon tjej som heter aily. Och hon hade visst fått problem med vakterna han hoppade på vakten som hållde henne om strupen och låste in honom i en eld bur. Sedan sprang han fram till tjejen. "Hur är det" sa han

Iris lät grenen falla till marken. Hon satte sig ner och fingrade på berlocken som hängde runt hennes hals. Hon önskade att hon var fri, som fåglarna som flyger. Då slog det henne att hon faktiskt kunde bli fri. Hon ställde sig upp igen, andades in och knöt näven. Allt som hon fått att växa, 'växte tillbaks'. Nu var det bara en liten ros igen. Hon grävde upp den och stoppade den i en kruka med jord i. Hon rusade ut ur träningssalen och upp för alla trappor till hennes rum högst upp i det södra tornet. Hon packade en väska med saker som hon skulle ta med sig. Hon slängde den på ryggen och satte sig på knä bredvid sängen. Under sängen fanns det en hemlig lucka, som ingen annan än hon vet om, inte änns kungen. Hon öppnade luckan och tog fram en pilbåge och ett koger med pilar i. Hon hängde dem på varsin axel och ställde sig upp. Hon svingade ut benen så att dem hängde och dinglade utanför fönstret. Hon tog krukan med den blodröda rosen och fick den att växa igen. När krukan nått marken klättrade hon ner. Hon gjorde den liten och gick till muren som omger slottet. Hon får den att växa och klättrar upp. Hon gör ungefär samma sak där uppe och klättrar ner. Väl nere igen tar hon krukan och lägger den i väskan, med en liten öppning så att blomman tittar ut. Hon finner sig själv i en skog. Hon andas in den friska och fria luften. Hon går en bit och ser en vakt som sitter i en bur av eld, en vakt som ligger på marken i en pöl av blod, en pojke som står bredvid och två särlingar.

"Hjälp" viskar Aliy och tittar på dom två särlingarna som kommit. Alex går fram till vakt nr. 3 och tittar in i buren som brinner som en fyrbråk.
"Han lever" mumlar han och tar fram en kniv. Sen höjer han kniven och hugger vakten i bröstet. Vakten rycker till och sen blir han stilla.
"Alex vad gör du?" säger Aily och tittar skräckslaget på honom.
"Räddar min syster" svarar han och hjälper henne upp på fötter. Sen ger han henne en kram.
"Snälla du tro mig" säger han lågt så att dom andra två inte kan höra oss.
"Jag tror dig" svarar hon lika tyst och kramar tillbaka.
"Åhh, Aily". Aily avslutar kramen och vänder sig till pojken som står där.
"Tack" säger hon och sen ger hon honom en kram.

[Tusen tack för att ni räddade henne och inte dödade Alex]

(Woohoo här kommer Alith... lite efter som vanligt.)

Alith har packat sakerna hon behöver. Det hon borde behöva. Hon har till och med fått mat av husmor. Trots att hon precis ätit. Misstänksamma blickar följde den blyga särlingen ut ur köket, vilket resulterar i att hon nästan springer ut ur rummet. Alith tycker inte om uppmärksamheten. Hon trippar genom slottets gångar och hittar utgången. Alith har faktiskt nästan spionerat på andra särlingar. Aily är en av dem hon iakttagit. Hon går igenom gången och kommer ut utanför slottet. Den annorlunda terrängen får henne le. Samtidigt får det henne att vara otroligt sorgsen då hon ser hur mycket liv det finns i den. Hon börjar gå. Hennes enda mål är att komma bort från slottet och samtidigt finns ett minimalt hämndbegär någonstans inom henne.
Hon ska ta död på sin mor.