Hunger Games (Rollspel)

Jag går fram och tillbaka i rummet. Jag tänker på när jag var med i Hungerspelen. Jag dödade alla jag såg och därmed vann jag. Jag sover alltid med ett vapen redo under kudden och det har jag gjort enda sen jag kom hem. Jag var 17 då. Nu är jag 18. Det var alltså inte länge sen. Jag sätter mig framför TV:n tillsammans med några andra handledare och fortsätter kolla.

Jag stirrar på Spencers reaktion när han hoppar till av pilen som nästan träffar honom, det tar någon minut och sen kommer det farans papper. Jag öppnar det och ser vad som står. Jag läser många gånger och bestämmer mig för att facktiskt göra som det står. Jag ställer mig upp, går från busken med alla mina saker, jag går fram till trädet med min blick fäst på Spencer. Jag höjer pilbågen och en pil och funderar på att skjuta, men överväger det, men jag håller den så ändå för att han ska bli lite rädd. " här är jag, och ja, det är jag som är Saga. " säger jag tillreklig högt för att han ska höra. Jag väntar tyst på ett svar medans jag riktar min pilbåge. Jag ser i ögonvrån att det kryper en ekorre mellan några träd, men jag struntar i att ta den.

Jag satte mig ner i det fukiha grästet. Hur var det att dö? Inte värre än att vara den enda överlevande. Det gorde väl inget om man dog. Illafall för mig. Mina föreldrar var ju där. Jag blev så trött. Jagsomnade där jag var, liggndes på gräset, med lite böjda ben. Inför en underbar dröm.
Drömmen
Jag vaknade med ett ryck. Jag gick iväg, kollade bakot och såg att min kropp var kvar. Jag hade blivigt ett spöke. Det kändes så underbart. Jag gik omkringoch spökade där.

Sen avbröts drömmen och jag kom till verkligheten.

Drömmen hade varit så underbar. Att dö och komma till mamma och pappa. Men nu var det som det var. Jag behövde resa mig.om jag dog ville jag hjälpa Sonya, tror jag hon hette, att vinna till vårt distrikts ära. Jag hade inga måsten att vinna. Jag hade ju inga levande släktingar.

Spencer
"Saga? Lägg ner den så vi kan prata. Du vet att jag inte kommer skada dig. Så kom upp hit nu" Jag ler lite. Sedan ser jag mitt spjut. "Här, ta det... Så att du kan vara säker. " säger jag och sträcker ner spjutet mot henne. Jag tittar mig omkring. Blodbadet var så långt bort att man inte kunde se det. Forsen strömmade så högt att men inte kunde höra. Trädet var stadigt med mycket tjocka grenar. Det var perfekt...

Jag tittade på Spencer " Ockej, jag ska inte skada dig och jag litar på att du inte skadar mig, för gör du, så dördu! "flinade jag och avvisade spjutet. Jag tog ett stadigt grep i trädet och svingade mig upp så att jag lanndade bredvid Spevcer. Grenen gungade lite lätt och jag satte mig närmre honom. " jag vill järna vara bundsförvant, vi delar, vi hjälps åt och vi dödar specielt inte varandra!" sa jag med ett forsatt gott flin.

Spencer
"Bra" säger jag och höjer lite på ögonbrynet. "Så, ska vi hämta gosaker? Vad har du fått med dig då sweety?" jag tittar på henne. Jag hade sett henne mycket på träningarna. Både för hennes otroliga skicklighet och så var hon väl... Vad vet jag.. Snygg? Jag hade aldrig pratat med henne förut men de små blickarna jag gav henne på träningarna har väl gjort så hon litar på mig.

Jag tittar på Spencer med ett litet blekt flin, men det var ett snällt flin. "Jag har en pilbåbe med 15 pilar, en kniv och en ryggsäck med lite saker i, jag har facktiskt inte hunnit kolla än." sa jag lungt och kollade upp på Spencer som gfacktiskt var... lite söt. Jag bryr mig inte så mycket om att han kallar mig för Sweety, det gör liksom inget. "och vad har du då?" frågar jag intereserat.

Spencer ~
jag tittar svagt på henne. "bra... Jag har en flaska jag precis fyllt med vatten, en nästan tom rulle bandage och ett rep." jag ler charmigt. Så, vill du ta och fånga fisk?" frågar jag och ser på henne.

Jag lyssnar nogrant på vad Spencer säger till mig. " bra.. Det kan vara bra att ha lite bandage! Kan du fiska? Det är jag inte så bra på!" sa jag lite skämmigt. Jag tittar i hans söta ögon och undrar vart det här ska bära iväg.

Spencer
Jag skrattar och ler. "Nej, inte alls... Men med ett spjut går det väl bra? Ellerhur?" jag svingar mig ner och lämnar sakerna uppe i trädet. "Kom nu!" säger jag glatt och tar av mig skorna och ställer mig i vattnet. "Men va på din vakt..."
Jag ler stort och kisar upp mot saga.