Rollspel: värdarnas krig

"Inte vet jag, om folk ser mig gör jag det. Det är ändå inte roligt att göra det på dagarna, solljuset tar kål på mig. Jag hatar det", sa jag.

Okej då slipper jag bli hjärntvättad när jag fösöker hindra henne. Tänkte jag.

Jag log åt hennes tanke. Självklart läste jag hennes tankar. Det gjorde jag hela tiden.
Tro inte att du går säker.
Jag tänkte det till henne och väntade på att få se hennes min.

Jag var både iriterad och räd. Iriterad var jag för att jag hattade att vara räd för henne och för att jag hatade att hon kunde läsa min tankar. Och varför jag var räd var självklart. Jag stannar kvar i skoge. Tänkte jag för mej själv.

Jag log åt henne. "Inte så tuff längre, va?" frågade jag.


(ska vi vänta in Alex?)

(okej)

(Ni behöver inte vänta in mig, jag har ingen aning om vad jag ska skriva. Seriöst. XD Funderar på att hoppa ur, ni har skrivit så mycket och så. >_> )

(okej )

ALEX! D: Så mycket har vi faktiskt inte skrivit, mest en dialog, liksom

( Men jag vet ju inte vad jag ska skriva! >.< )