19 år senare [Privat roll]

Han satte sig själv på kvasten med ett flin och susade iväg och flög några rundor runt planen och igenom varje mål-ring för att öva upp sig lite snabbt, och snart började eleverna forsa in. James flög upp till sökarens position och väntade på de andra. (lite många och där >.>

Cara visste inte ens vad hon skulle göra hon bestämde sig för att vara slagman då kunde hon få ut aggregationerna på ett tillåtet sätt. Hon tog ett slagträ och log elakt, det här skulel bli kul

James såg hennes position och flinade för sig själv, och såg ungarna där nere slåss om sökar-platsen i motståndarlaget. Till slut var det någon prefekt som fick ordning på den och lät dem diskutera vem av dem som var bäst, sedan lyckades de till slut dela upp sig. Prefekten blev domaren och trollade fram en visselpipa. Han blåste igång matchen och klunken kastades iväg, James flög runt banan för att leta efter kvicken med blicken, och den sökaren de valt flög åt motsatt håll.

Cara såg på dunkaren som kom emot henne och hon sköt ivägen den mot en elev och log elakt när den träffade eleven som föll ner mot marken och Cara skyddade sig enkelt mot en dunkare från en annan elev och sköt iväg den med. Hon såg efter James och log, han verkade i alla fall ha rolgit

James såg i sin ögonvrå elev efter elev knockas av Caras slagträ och småskrattade. Plötsligt såg han något i ögonvrån och vände på huvudet, men det var bara solen som lurat hans öga. När han vänt på huvudet märkte han att sökaren hade börjat följa efter honom, och beslöt sig för en Wronski. Han störtdök mot marken, och eleven gjorde detsamma, hans åksvigg verkade vara lite snabbare än James, vilket var perfekt, för den lyckades precis ta sig förbi honom när de var tillräckligt nära marken. Och då tvingade James sin kvast uppåt medan han flinade av ljudet av eleven som kraschade rakt ner i marken.

Cara han precis väja för en dunkare som kom från höger men i stället flög en elev in i henne och föll av kvasten hon tog fram staven och såg till att hon sänkte farten och hon landade mjukt på marken och kände att armen var bruten
"Toppen" muttrade hon och satte sig upp och hon började läka armen

Han såg att Cara hade fallit ner mot marken, men i det tillfället såg han kvicken och tänkte att hon kunde klara sig själv, och susade i full fart mot den gyllene bollen med handen utsträckt. Den andra sökaren låg fortfarande och jämrade sig på marken, samtidigt som prefekten försökte att få honom att inse att han inte var skadad. James kom närmare och närmare, svängde när kvicken svängde, dök och tryckte sina fötter mot fotstöden och sköt ifrån, hastigheten från kvasten kombinerat med hans benkraft slungade iväg honom, han sträckte ut handen, fångade kvicken, gjorde Accio mot kvasten och landade vid Cara.
"Hur gick det?" frågade han med ett självbelåtet flin, samtidigt som kvicken försökte att fly från hans hand.

Cara såg upp mot James
"Jag klarar mig, men jag gillar inte folk som inte kan flyga" sa Cara surt och ställde sig upp och försökte röra på armen men skrek till när armen fortfarande inte läkt. hon suckade och valde en annan formel men de funkade ändå inte och hon trollade fram ett mugglarbandage och log lite
"Jag ser att du fångade kvicken" sa hon i stället och log

"Japp, kunde inte låta den andra eleven komma upp och fånga den innan jag hjälpt dig." flinade han. "Behöver du hjälp upp till sjukhusflygeln?"

"Jag har klarat mig själv sen jag var liten" sa Cara bara leende "Men det är ditt fel att jag ramlade av, jag sa att jag skulle skylla på dig om jag ramlade av" sa hon vasst och satte ett finger i James bröst och log sedan "Nej jag gillar inte sjukhusflygeln, jag klarar det själv" sa hon bara och reste sig upp