PRS Emma07 och wolfy

Thomas log lite, mötte hennes blick försiktigt.
"Förhoppningsvis en bättre", sade han ärligt, log lite roat och kysste henne än mer intensivt igen nu.


Sophie log och gav honom kakan. Hon skrattade till lite, det var sant att det var väldigt varmt där.
"Man vänjer sig till slut", sade hon.

”Och hurdan drottning önskar du dig?” Alysia visste att vad det än var mellan dem, så skulle det inte kunna fortsätta. Thomas var kronprins och skulle inte kunna gifta sig med någon annan än en prinsessa från ett annat land eller en dotter till någon rik adelsman.


Caspian tog en stor tugga av chokladkakan som nästan smälte i hans hand.
”När slutar du?” frågade han, blev nästan tvungen att torka svetten ur pannan. Jösses, tänkte han igen. Det var ju inte klokt hur varmt det var där nere. Han avundades inte tjänarna men han tyckte synd om vad allt de behövde stå ut med.

Thomas lyssnade på hennes fråga, var tyst lite först. Detta var något han egentligen inte tänkt något särskilt större över, han visste att han antagligen aldrig skulle få bestämma själv iallafall. Med största trolighet skulle hans far förlova honom med någon utan att Thomas hade något att säga till om. Men om man frågade honom just nu fanns det bara en han kunde tänka sig, även om han visste hur löjlig den tanken var.
"Du hade varit perfekt", sade han lite smått retsamt, suckade smått sen.
"Men jag har inte mycket att säga till om där tyvärr. Far kommer antagligen bara förlova mig till någon utan att ens fråga först", sade han ärligt.

Sophie log snabbt mot honom medans hon småplockade lite på bänken där, hon var egentligen klar med det mesta där nu.
"Nu, jag skulle bara fixa undan det sista i köket", sade hon ärligt med ett leende mot prinsen, kunde inte låta bli att undra varför han frågade.

”Jag syftade mer på vilka egenskaper du hoppas på att din framtida drottning har.” Alysia släppte taget om honom för att istället sätta sig på huk framför den öppna spisen, höll upp sina händer för att värma dem då de var svala och hon kände sig en aning frusen. Att han ansåg att hon skulle vara en bra drottning fick henne dock att le lite åt hur löjligt det lät. Hon delade inte den åsikten med honom.


Caspian tänkte precis erbjuda sig att följa henne hem men det kunde han inte göra, av den anledningen att han behövde stanna kvar på slottet ifall något hände. Men han kunde åtminstone skicka efter en droska som kunde ta henne hem så hon slapp gå ensam i mörkret. Det kunde inte vara alltför trevligt, speciellt inte med tanke på alla faror som faktiskt lurade där ute.

Thomas lyssnade och log lite snett, han hade inte tänkt något större på det ärligt talat. Han hade väl alltid bara utgått ifrån att han ändå inte skulle få välja själv.
"Jag vet inte riktigt", sade han ärligt, precis som han sade visste han inte. Han granskade henne tyst lite i tankar, kunde på ett vis inte förstå vilken tur han hade ändå att ha mött henne.

Sophie lade undan trasan och lutade sig mot köksbänken, såg på Caspian och lade huvudet lite på sned.
"Hur så?", frågade hon nyfiket, undrade lite varför han frågat. Och varför han ens verkade intressera sig så mycket för henne. Visserligen hade hon ju hjälpt till med det om kompotten, men ändå så hade han ju bjudit henne till balen och även vinterbalen.

"Inte?" Alysia kastade en skeptisk blick på honom över axeln, något hum om vad han önskade sig borde han väl ha fastän hans framtida drottning kanske inte skulle ha någon av egenskaperna. Det angick hur som helst inte henne. En drottning skulle det aldrig bli av henne men förhoppningsvis skulle livet ändå ta en bättre vändning för henne. En tjuv kunde hon inte vara hela livet ut.


"Får jag inte fråga?" Caspian låtsades bli stött och placerade sin hand mot sitt hjärta. Han gav henne sedan ett stillsamt leende, tänkte inte förklara sig något mer. För henne var det kanske lustigt att någon i så hög klass som han brydde sig om henne, men det var mer en självklarhet för honom. "Jag kallar efter en droska så slipper du gå hem i mörkret." Utan att vänta på svar, för han tänkte inte acceptera några protester, lämnade han köket.

Thomas såg på henne och ryckte lite på axlarna, lutade sig emot skrivbordet.
"Gissar att jag bara utgått ifrån att jag ändå aldrig kommer få välja själv", sade han ärligt, så han hade väl alltid tänkt att varför då fantisera om det ifall man ändå inte kunde få det?
"Och ifall du skulle välja några egenskaper då?", frågade han nyfiket, menade ju på den hon skulle vilja dela livet med då.

Sophie lyssnade och log, såklart han fick fråga ju men hon blev lite nyfiken på varför. Och det kändes så underligt att han verkade bry sig så mycket om henne, en simpel tjänare. Hon hade svårt att tro att det bara var för hon hade hjälpt honom, han verkade bry sig väl mycket för att bara ha den anledningen.
"Men... Tack", sade hon tyst och väldigt förvånat, såg förvånat efter honom.

Alysia satt tyst en lång stund och funderade på hans fråga. Ja, vad önskade hon att hennes framtida partner skulle ha för egenskaper? Hon visste att en sådan man, eller varför inte också kvinna, existerade utan det var en bild av en drömpartner hon målat upp i sitt huvud.
"Någon som älskar mig," sa hon tillslut kort med en liten axelryckning. Hon ville hitta någon som älskade henne mer än någonting annat på jorden, och det lika gärna som att hitta någon som hon älskade lika brinnande mycket.



Caspian kallade på en stallpojke som han bad att se till att Sophie kom hem säkert. Han visste inte ens själv varför han gjorde sig ett sådant besvär, varför han brydde sig så mycket. Men oavsett vad hans anledningar så skadade det aldrig att visa att man brydde sig om någon annan. Den här världen behövde mer godhet och vänliga gester.

Thomas såg tyst på henne i väntan på hennes svar, när hon svarade nickade han lite kort. Han kunde inte annat än hålla med. Även om det nog var en löjlig tanke - den han väl till slut fick gifta sig med skulle antagligen bara gifta sig med honom för att få statusen som drottning och inte för hans skull. Det var lite tråkigt att tänka så men sant dessvärre.


Sophie såg tankfullt efter honom, varför brydde han sig så mycket? Hon suckade lite och gick ut ifrån slottet.

Alla hade tyvärr inte turen att träffa sin själsfrände. Men hon hoppades att hon var ett undantag. Hon ville uppleva villkorslös kärlek mer än hon nog ville erkänna för sig själv.
"Alla kvinnliga här i hovet kan väl inte vara så illa?" Hon la sig ner på rygg på golvet och viftade lätt med benen i luften, som om hon vore ett litet barn.


Caspian såg efter stallpojken ett tag innan han började gå mot sin kammare. Han kunde knappt ge sig till tåls förrän han fick kasta sig över Thomas, ge honom en liten utskällning för att ha en främmande flicka inne på sitt rum samt utsätta honom för en ordentlig frågestund. För han var väldigt nyfiken.