Marodörerna mystiska år på Hogwarts [SV][PG]

okidoki!!!

har duschat men nu e jag tillbaks!

kan du skriva mer nu eller får vi vänta mer?

ni får vänta några dar...

okidoki.

MER!!

längtar så mycket...

förlåt för att jag inte skrev nåt idag jag va hos en kompis men jag skriver mer imorrn lovar!!!

yay!!!!

KAPITEL 11
”Varför vill Dumbledore att VI ska prata om DINA drömmar varför kan du inte göra det själv?! Sa James som också fortfarande kollade på Sirius.”
”Inte vet väl jag, men sluta stirra! Nånting måste det ju bero på eller hur, jag har haft läskigt konstiga drömmar på sistone…”
”Men kan du int… sa James men blev avbruten av Sirius.”
”SLUTA FRÅGA MIG MASSA SAKER!” skrek Sirius och gick med stora kliv därifrån.
”Vart ska du?! Ropade Remus efter honom.
”Packa upp…” hörde man Sirius säga innan han svängde.
”Nånting händer med honom, han måste verkligen drömma om något hemskt, eller hur?” Sa James.
”Ja-a. det måste han verkligen, han brukar aldrig bli arg så lätt över saker” svarade Remus. ”Hur mycket är klockan?”
”Exakt 22.34”
”Oj, det är fullmåne idag” sa Remus och sprang iväg.
”jaha” sa James som nu stod kvar ensam.
[SIRIUS]
Han gick och satte sig i sin säng.
”Varför måste jag ha de där drömmarna?” tänkte han. Han la sig ner och somnade.
Han vaknade nästa morgon av James som satt och packade ner det sista.
”Åh, har du vaknat, tänkte precis väcka dig” sa James. ”Jag ska åka nu, så du får väl klara dig själv en stund.”
”Mm, det får jag väl” muttrade Sirius som helst ville somna om. ”Vart är Måntand?”
”Han åkte jättetidigt, jag ska också åka nu men vi ses väl snart, glöm inte att skicka brev till mig.” ”Oj, vad blek du är, hur lite sov du egentligen inatt?” James stängde sin väska och gick ut.
Sirius reste sig upp, men kände sig faktiskt inte så sjuk. Han kollade sig i spegeln och såg att han var jätteblek. Han tog på sig ett par jeans och en tröja, sen gick han ner till Stora Salen. När han kommit ner till Stora Salen såg han El och skulle precis gå och sätta sig bredvid henne när allt blev svart. Han hörde någon som skrek något men sen blev det tyst.
Han vaknade och kände att huvudet var tungt som bly. Han öppnade försiktigt ögonen och såg massa människor stå i en ring runt om honom och tittade på honom.
”Kolla, han har vaknat!” hörde han någon säga.
Han försökte resa sig men ramlade snabbt. Han hade stukat foten när han ramlade.
”Hur mår du?” hörde han en röst säga. Han kollade upp och såg McGonagall stå bredvid honom, hon viftade med trollstaven och Sirius kände att smärtan i foten försvann.
”T-tack” mumlade han och reste sig upp igen. Han gav alla som stod runt honom en vad-glor-ni-på blick. De flesta började röra på sig men några stod fortfarande kvar för att se vad som skulle hända. Madam Pomfrey kom nu springandes fram till Sirius och trollade fram en sjukhussäng med hjul.
”Seså! Lägg dig nu!” Sa hon.
”Jag kan gå!” sa Sirius och började gå mot sjukstugan.
Madam Pomfrey trollade bort sängen och skyndade sig efter Sirius. När de var framme gick de in och Sirius satte sig på en tom säng och kollade på Madam Pomfrey.
”Får jag gå nu?”
”Nej det får du verkligen inte, lägg dig ner nu!”
”Men, jag är frisk” stönade Sirius.
”Inga men, Black, du är inte frisk. Om inte Rose hade kastat trollformeln över dig skulle du förmodligen vara död nu!”
”V-va? Vadå trollformel vad pratar du om?”
”Du fick en hjärtattack, men Rose räddade dig men inte helt, så du måste vara här nu!”
”Men hur kunde jag ha fått en hjärtattack?!”
”Det undrar jag med, så tills vi inte vet stannar du här!”
Sirius la sig ner kände sig jättetrött. Han somnade och vaknade av något blött. Han reste sig snabbt upp och märkte att någon hade hällt vatten över honom.
”Sluta med det där!” Fräste Madam Pomfrey.
Han kollade sig omkring och såg James som låg på golvet och skrattade.
”Hur länge har jag sovit?! Sa Sirius och kollade på James.