We are left, they disappeared. (Rollspel)

Nikki klappar Eclipse och besvarar knappt Toms kyss
"Godnatt" mumlar han och begraver huvudet i Eclipse päls och hunden buffar lätt på honom

"Har det hänt något?" undrar Thomas lågt efter en stund. Han märkte att han inte var på humör precis och ville att Nikki skulle kunna sova i alla fall utan att något bekymrar honom.

"Inte direkt" sa Nikki lågt "jag blev bara överraskad när du råkade slå mig, och ja rädd" sa Nikki med en knappt hörbar röst. han tänkte på sin far och allt som hänt mellan dem sen hans mor dött och han kramade om Eclipse och var glad över att han hade honom

"Okej" andas Thomas och vänder sig om. HAn har knappt hunnit uppfatta att han faktikst är på rymmen, att han är i ett annat land med Nikki och att han har lämnat allt och alla där hemma. Tom skulle nog ine tro det om han hade hört det för en månad sedan, då visste Nikki knappt om honom ens. Tom ser på sitt armbandsur som ligger på golvet nedanför honom och tar upp det. 03:47 visade den. Han spricker ut i ett litet leende och lägger ner den igen innan han rullar över till rygg och lägger armarna på magen samtidigt som han stirrar upp mot taket.

Nikki svarar inte utan han bara ligger med huvudet på Eclipse mage en bra stund innan han ser upp på Tom som verkar väldigt glad och han ser frågande på honom.
"Vaför är du så glad?" frågade han undrande

"Vid klockan 8 nu på morgonen är ajg 16" säger Thomas och vrider på huvudet så att han ser på Nikki. För bara vad som kändes som någon vecka fyllde han byxmyndig. Tiden går ju så fort.

Nikki ler lite svagt och stryker Tom över kinden
"Väck mig då så jag kan säga grattis" skrattade han roat och kysste sedan Tom och Eclipse flyttade på sig så Nikki kunde lägga sig bredvid Tom

Thomas ler bredare. "Visst" säger han glatt och lägger armen runt Nikkis midja då han lägger sig närmre honom. "Mår du bra efter smällen då?" frågar han sedan fortfarande med ett brett leende.

Nikki ser på Tom och nickar lite men svarar inte på frågan. Det var inte det att Tom hade slått honom som var problemet, för han visste att han inte menat det och det hade inte gjort särskilt ont, utan det var det att han mindes sin fars slag. han la en arm över Toms mage och såg på honom
"Så vad vill du ha i present?" frågade han i stället med ett leende

Thomas försöker rycka på axlarna. "Jag vet inte." svarar han kort då han redan har allt han egentligen vill ha. "Skulle vi dra oss neråt idag?" frågar han sedan och höjer ett frågande ögonbryn.