We are left, they disappeared. (Rollspel)

"Ja men det är lugnt och du sov så sött så jag ville inte väcka dig och säga att du skulle väcka mig" sa Nikki leende och nickade sen "ja men det är väl klart, du fyller ju år" sa han

"Då skulle ju du redan vara vaken ju så då är det väl inget roligt att väcka dig om du redan är vaken" säger Thomas leende. "Just det jag, det gör jag ju."
HAn reser sig från sängen och springer sedan in till toaletten som dem ahr på sitt rum och tvättar händerna innan han sätter sig i sängen igen.

"Nej men jag hade funnit det roande" skrattade Nikki och himlade sen med ögonen "hej glömsker" sa han och följde Tom med blicken när han försvann till badrummet och hälde sedan upp ett glas juice till sig själv

"Har jag blivit en av dem sju dvärgarna nu också? Då blir vi åtta" skrattar Thomas då han kommer tillbaka från toaletten. HAn brer sedan en smörgås åt sig själv och tar en tugga innan han kommer på en sak. "Vet du, dem sju dvärgarna var från början åtta stycken men Smyger eller Lömsker som han också kallas blev dödad av den Onda Häxan" säger Tom och ler snett.

"klart du har och jag är Snövit" skrattade Nikki och tog en bulle och tuggade på och såg sen på Tom "ärligt? ja med det namnet förstår jag det" sa Nikki roat

"Och Butter hette Drömmer från början men sedan blev hans drömmar krossade och han blev butter istället och då fick han namnet Butter" berättar Thomas och fortsätter på mackan. Han tar sedan det återstående glaset från brickan och häller upp juice i det.

"Hur kan du allt som Snövit och dvärgarna?" sa Nikki undrande och gav Eclipse en bit bröd och han la sen sitt huvud ner på kudden och såg på Tom "jag menar man brukar inte kunna så mycket om dvärgarna"

Thomas rycker på axlarna. "JAg vet inte faktiskt, jag läste dem aldrig som liten. Men ajg tror att jag läste det någonstans i äldre ålder sedan" säger han och dricker upp juicen. Han ställer sedan glaset på brickan igen och slänger sig bakåt och ser upp mot taket.

"Ja de är ju i alla fall underhållande kunskap" flinade Nikki och såg på Tom "vad tror du säger där hemma?" frågade han undrande och ställde brickan på nattduskbordet så allt inte skulle hamna i sängen

"Mina föräldrar har nog börjat på att oroa sig fast jag ahr ändå rätt så 'chill' föräldrar. Jag tror inte att dem bryr sig så mycket. Dem vet att jag alltid kommer tillbaka. Fast det kommer jag nog inte att göra den här gången" säger Thomas och sätter sig upp igen. HAn plattar till sitt hår med händerna och kollar på Nikki. "VAd tror du då? Om din far?"