prs wolfy & rollspelare

"Mhm, du får gärna göra det till en vana att sova här." Han ryckte sedan på axlarna och skrattade till, ville inte säga vad han drömt om. Han reste sig upp och gick till köket för att dricka lite vatten.

”Om du ger mig lillfingret så kanske jag snart tar hela din hand.” Hon såg missnöjt efter honom då han försvann iväg utan att berätta vad han hade drömt om, det gjorde henne bara mer nyfiken.

"Du kan ta min hand, arm, allt." log han stort när han kom tillbaka igen. Han räckte över en flaska med vatten till henne och satte sig ner på soffan utan att släppa henne med blicken.

Hon tog emot flaskan han räckte henne och tog några klunkar, mötte hans blick som envist vilade på henne.
”Sluta stirra,” härmade hon honom från tidigare, halvt på skämt och halvt på allvar.

Han skrattade till och rufsade till hennes hår med ett leende på läppar på läpparna. Han log svagt och såg sig omkring istället, för att inte titta på henne.

”Tror du att jag någonsin kommer att komma ihåg vad som hände? Komma ihåg oss?” frågade hon tyst efter en stund. Det oroade henne mycket. Tänk om hon alltid skulle ha ett gapande tomt hål i sina minnen?

"Det finns ett sätt men det är farligt... Det kan göra allt värre." sade han tyst och kollade på henne med en osäker blick. Han hoppades att hon skulle vara kritisk till det.

”Vadå för sätt?” frågade hon nyfiket och lutade sig smått framåt. Hon var ganska desperat över att få sina minnen tillbaka vilket betydde att hon var redo att göra nästan vad som helst för att lyckas.

"Jag går in i ditt huvud och jag vet inte riktigt hur man ska förklara det på ett sätt som inte låter helt galet. Men risken att jag förstör ditt minne ännu mer finns." Det var just det han var rädd för, han ville inte förstöra mer.

Häpet och en aning oförstående såg hon på honom med lätt särade läppar. Kunde han ta sig in i hennes huvud? Bara tanken att ha någon i sitt huvud gjorde henne alldeles utmattad. Men det kanske var det enda sättet.