We are left, they disappeared. (Rollspel)

Nikki ser på Tom när han pratar med honom
"ja jag tog dem" sa han vänligt och gick till mannen bakom luckan och låtsades leta efter hålet i luckan och räckte över passen och mannen bakom luckan såg granskande på dem men log sen
"ha en trevlig resa" sa han och gav dem biljetterna när Nikki betalat och han log mot Tom och klappade Eclipse och hunden började gå mot spåren

Thomas andas ut och ler snett. Han nickar sedan till mannen som sitter kvar bakom luckan då han önskar dem en trevlig tur till Tyskland. Han ger tavlan med avgångarna och ser att tåget dem ska ta till Tyskland går först om en kvart. Tom sätter sig på en bänk på tredje spåret och leder Nikki till den och håller honom i handen.

Nikki ler lite roat, han gillar när Tom leder honom även om han inte behöver göra det. Han kramar Toms hand och lutar sig mot honom och Eclipse sätter sig ner och väntar på att de skall röra på sig igen

Thomas ler mot Nikki då han lutar sig mot honom och blundar sedan. Även om han inte sov så var det bra för både hälsan och sömnen att blunda och dem har ju ganksa gott om tid.
Fast tiden går ju fort då man inte tänker på den och snart hör Tom att något rullar in stationen och han öppnar ögonen igen och ser sig omkring. Han ser då tåget och ställer sig upp med sin fotboll i ena handen och Nikki i den andra.

Nikki ser på tåget men är noga med att inte följa det emd blicken eftersom det skulle se konstigt ut. han ställer sig upp när Tom gör det och de kliver på tåget och han låter Tom gå först eftersom det skulle värka misstänksamt om han var den som gick först och letade efter kupen.

Thomas går först då Nikki troligen inte kan leda då han ska se blind ut. Han ser in i kupéerna sökandes efter någon tom hytt och hittar en tillslut. Tom öppnar dörren och tar in Nikki först och drar sedan ner gardinen för kupédörren och sätter sig på en plats så att han ser både Eclipse och Nikki med ett leende.

Nikki ser på kupeen och ler sen tillbaka mot Tom och tar av Eclipse selen och sedan glasögonen men låter käppen stå kvar så att folk fortfarande skall tro att han är blind. sen tar han av sig väskan och gäspar lite, han är fortfarande trött och han är lite orolig att någon skall stoppa dem och förstå att de rymt hemifrån

Thomas lutar sig bakåt mot kupéväggen och ser upp mot taket. "Andra dagen i följd som vi åker tåg. Blir det här inte väldigt dyrt? Jag menar vart kommer räkningarna och det?" frågar han utan att slita blicken från det ljusa taket. Tom hör sedan en röst och tåget rycker till och börjar sakta röra sig framåt. Det var antagligen inte någon mer som skulle på.

Nikki såg på Tom "beror på vilket kort jag använder. antingen till min far, morföräldrar eller så till mitt konto" sa han enkelt och betraktade Tom, han var lika snygg som alltid och Nikki kunde sitta och stirra på honom i timmar

Thomas nickar kort och ler snett. "Det skulle ju vara kul om man torkade ur ett handfat och sedan tar man i proppen så att inget rinner ner i avloppet och sedan häller man i antingen bensin, olja eller något anant rolgit och tänder eld på det. Sedan om det blir för mycket så är det ju bara att sätta på vattnet igen" skrattar han och ser sedan på Nikki igen. Det skulle han mycket väl kunna tänka sig att göra bara för att testa.