We are left, they disappeared. (Rollspel)

Nikki ser förvånat på Tom och skrattar sen
"Ja testa du det men säg till så jag och Eclipse kan vara långt borta" sa han roat och satte sig bredvid Tom
"Ibland förvånar du mig verkligen, du verkar inte som typen som skulle tända eld på saker och ting" sa han leende

Thomas gör tummen upp och skrattar. "Visst" säger han sedan och fixar till sin frisyr. "JAg har inte tänkt tända eld på något, jag ska bara se om det funkar." rättar Tom Nikki då det skulle vara för smärtsamt för honom ifall att han skulle göra så att något tog eld.

Nikki ser på Tom "jag vet inte om det funkar men vi kan testa det när vi inte är på ett tåg" sa han och tog Toms hand och la huvudet i hans knä. "vill du stanna i Tyskland då eller åka vidare" frågade han honom och strök tummen över Toms handflsta

"Tåget skulle ju kllapsa direkt... och sedan har jag nog inga tändstickor på mig heller" säger Thomas och leker med sina fingrar tills Nikki tar hans hand. "Jag tror att jag stannar i Tyskland även om jag inte kan språket. Jag kan bara svenska, engelska och franska. Det är dem enda ämnena i skolan som jag kan" skrattar Tom och ler mot honom och gör sedan en ful min.

"Ja och det verkar inte som nån bra ide" sa han leende och skrattade sedan "då är det nog tur att du inte har tändstickor" säger han leende och nickar sedan "ja mig spelar det inte så stor roll, så länge ingen fattar att vi rymt kan jag stanna i Tyskland, men kan du lova mig att vi fortsätter om nån fattar misstankar, jag vill nämligen inte återvända hem" säger Nikki allvarligt men kan inte låta bli att skratta sedan när Tom gör en ful min

"Jag kallades pyromanen i tredje och fjärde klass av min lärare faktiskt. Jag lekte ganska mycket med eld och tändstickor och hade med det till skolan och tände på en masa grenar som jag sedan släckte. Slutade med det efter incidenten" berättar Thomas med ett snett leende och stryker Nikki över kinden. Han har alltid varit fascinerad av eld då den både kan växa sig väldigt stor och göra enorm skada och i vissa fall kan den vara liten, tam och ofarlig.

Nikki mötte Toms blick och nickade lite "Jag kan förstå det delvis, men jag experimenterar hellre med andra saker" sa han enkelt och tänkte på att han hellre testade hur mycket han klarade av, av vissa saker. och slöt ögonen när Tom strök honom över kinden, och han blev alltid så förvånad över hur mycket han egentligen behövde Toms närhet

"Har du testat att bergsklättra med foppatofflor? Det är mycket enklare än med träskor och gympadojor. Fast man måste ha ett band runt hälen" säger Thomas. HAn har faktiskt provat det en gång. HAn är inte särskilt bra på att klättra i berg alls fast med hans foppatofflor gick det i alla fall lite bättre. Tom lutar sig sedan ner mot Nikki och pussar honom lätt på munnen innan han ser ut mot fönstret.

"öh nej jag har inte testat att klättra alls" skrattade han roat "hur kommer det sig ens att du testar såna här saker? jag menar de är ju inte direkt något man gör varje dag" säger Nikki roat och besvarar sen kyssen och sluter sedan ögonen, han är fortfarande trött och han kan lika väl passa på att sova lite

Thomas skrattar och rycker på axlarna. "Inte vet jag. Det kommer bara upp i huvudet och då måste jag testa det för att se om det går. Fast den gången jag klättrade i berg viste jag inte att jag skulle göra det så jag bara tog på mig ett par skor och blev sedan erbjuden att klättra." säger han och lutar sig bakåt mot kupéväggen och sluter ögonen då Nikki gör det. Tom känner sig inte särskilt trött för ovanlighetens skull.