Det sista året på Hogwarts =D

Jag hörde steg i korridoren och såg Pansy och hennes gäng med Slytherintjejer komma gående.
De såg på mig och satte sig sedan vid mig.
- Hur är det Alex?, sa Pansy och såg på mig och jag stirrade på henne, hon hade inte så mycket som tilltalat mig förr.
Men nu, ja det var ju inte så konstigt, men ingen av dem stirrade på mig.
De såg faktiskt vänligt på mig, så vänliga Slytherinnare kan bli och jag undra om jag skulle vart som dem. Slytherin var ju trotts allt mitt sanna elevhem, och jag undra om jag skulle flytta dit?

Jag var andfådd av upprördhet när jag kom ut i Entréhallen. Min blick sökte efter ett spår av Alex, men det fanns inget. Alternativen var många; hade hon gått till klassrummet redan? Eller till uppehållsrummet? Gömde hon sig på någon toalett?
Efter att jag hastigt tittat på min klocka, visste jag att det inte fanns tid för mig att leta, så det bästa för mig var att gå ner till fängelsehålorna där Trolldryckskonst lärdes ut och vänta.
I stentrappan ner kunde jag höra röster som kom ifrån korridoren nedanför och jag saktade in på stegen. Alex hade nämligen sagt att vi skulle ha lektionen tillsammans med Slytherin, och jag ville inte möta någon av dem ensam här nere.
När jag väl kommit ner på källarplanet smög jag fram till hörnet för att kika fram och se om jag kände de som redan var i korridoren. Den första jag fick syn på var Pansy från Slytherin, och sen hennes tjejgäng lite bakom henne. Sen fick jag se vem hon stod och pratade med så vänligt...

Ja, hur var det med mig?
- Ja, hur tror du att det är?, nästan hela skolan hatar mig. Och allt på grund av min mor, sa jag och gömde ansiktet i händerna, inte för att jag grät utan för att jag inte visste vad jagskulle ta mig till.
Och vem sa att Slytherinnare skulle vara dumma? Draco var trotts allt trevlig, men Pansy ja vem visste?
Och ärligt var jag mer lik dem än folk visste, jag skulle ju bli placerad där egentligen.

Grr

Ända bort till hörnet där jag stod kunde jag höra deras konversation. Slytherintjejerna lät väldigt vänliga helt plötsligt. Jag trodde inte de kunde prata så snällt med någon från ett annat elevhem. Allra minst mot en Hufflepuffare. Men de hade antagligen inte vetat om Alexs mamma heller så nu tyckte de väl att hon var en av dem. Frågan var bara vad Alex tyckte?
Jag gick fram till slut och tittade blygt på Slytherintjejerna och log vänligt mot Alex. Jag kände mig väldigt malplacerad och visste inte vad jag skulle säga.

- Hej Gemma, sa jag leende när hon kom.
- Usch, en Hufflare, sa en av tjejerna.
- Det är inget fel på dem, sa jag irreterat.
- Dem?, tillhör inte du dem? sa Pansy nyfiket och jag skakade på huvudet, varför inte berätta allt på en gång?
- Nej, jag tillhöt egentligen Slytherin, men Dumbledore trodde jag kunde göra mindre skada om jag tillhörde Hufflepuff, sa jag lätt som om det var ingenting.

Direkt hörde jag motstånd från Slytherin när jag kom fram till dem, men jag blev glad över att hon tog vårat elevhem i försvar. Men vad hon sa sedan fick mig att storögdt stirra på henne med öppen mun. Ännu mer hemligheter! Och ingen liten sådan dessutom.
Slytherintjejerna hade också blivit tysta av förvåning, men hämtade sig snabbare än mig. Pansy log med ett uppenbart utseende.
- Självklart att du är Slytherinare med din härkomst, Alex, skrattade hon. - Ska du flytta in hos oss nu när alla andra vet om det?
Jag hade tittat på Pansy när hon börjat prata, men nu såg jag återigen på Alex, fast med ett frågande uttryck för jag undrade detsamma.

Jag såg på Pansy och på Gemma och ryckte på axlarna.
- Jag vet inte, sa jag förvirrat.
Jag var trotts allt mer Slytherinnare än de trodde, men ändå Gemma var Hufflare.
Men ändu, Slytherinnarna var de första som visa mig vänlighet, förutom Gemma och Neville då.
Kanske jag borde byta och göra min mor stolt?

De sista från Hufflepuffs elevhem kom ner i korridoren. Jag kunde höra deras steg och mummel bakom mig. Dock hade de tystnat, antagligen när de fick syn på oss. Slytherintjejerna tittade upp på klungan och backade iväg in i korridorens skuggor.
Själv satte jag mig ner bredvid Alex, men sa ingenting. Jag visste inte vad. Det hade känts som att jag funnit en vän i Alex när vi spenderade tågresan till Hogwarts tillsammans, och att hon hade bjudit med mig till DA. Men nu kändes det som jag inte alls kände henne längre.
Jag stirrade bara tomt in i väggen mitt emot oss och pillade förstrött med några lösa trådar i mina byxor.

Jag stod där vid Gemma och såg rakt fram in i väggen och undvek allas blickar.
Visst såg jag likgiltig och oberörd ut på utsidan även om jag inte var det.
Skulle jag byta till Slytherin i ärlighetens namn varkade de vara de ända som accepterade mig, och Snape skulle säkert inte ha något emot det.
Även om han och Bella inte kom överens så var han väll ändå rädd för henne.
Jag kände hur det brände till och jag tog krampaktigt tag i mi handled där märket satt under tröjärmen.
Vad kunde de nu vilja?
Tänkte jag och såg att Crab och Goyle också tagit sig för armen, han kallade visst alla sina dödsätare till sig, bäst att gå upp till Snapes kontor så vi kunde möta honom.
- Syns snart, mummlade jag till Gemma och försvann efter de storvuxna killarna.