När folk blev stora och Voldemort vann.

Jag låg och vände och vred mig och försökte sova.
Undra om det skulle bli en bra värld?, eller om den alltid skulle bli såhär?.
Isådana fall, vad var det för idé att leva?
Tillsist somnade jag ändå, med huvudet tungt mot huvudkudden.

Jag hörde en skata landa på fönsterkarmen och jag tog upp staven
"avada kedavra" sa jag och det blev tyst igen. Jag reste mig upp och gick in till Jezebel som låg kvar i sängen och jag kröp ner bredvid honom och såg solen gå upp igen, och så var det ytterligare en morgon i denna svarta värld

Jag vaknade utav den vanliga knackningen på dörren, det var verkligen trevligt att bo i en herrgård och ha alfer.
Det var något jag kunde vänja mig vid, plus att jag hade blivit tjockare och mitt hår hade blivit glansigare och tjockare, tack vare mat och hanns vitaminer.
Jag mådde verkligen toppen och undrade hur det gick för Quidditchen nuförtiden?, fanns det några lag kvar och kunde man starta upp nya och kanske ha ett VM.
Jag flinade och skakade på huvudet det skulle aldrig bli så mera, jag tog emot brickan och Holly försvann.

Jezebel vaknade och såg på mig
"har du sovit alls?" sa han
"nån timme" svarade jag
"du behöver sova" sa han allvarligt och satte sig upp "du behöver prata med någon" sa han och funderar
"jag hämtar Laura" sa han och försvann och jag protesterade inte utan bara stirrade rakt fram

Jag åt upp frukosten och klädde på mig.
Holly kom och knackade på dörren.
- Jezebel, söker dig, sa hon och neg och jag följde med henne ut ur rummet och ner till dörren där Jezebel stod.
- Och vad vill du?, sa jag och såg på honom.
- Cara behöver dig, sa han och jag fnyste.
- Cara behöver mig inte till nått, hon har ju dig och hon får döda mugglare så hon är nog nöjd, sa jag irreterat.
- Men visst jag följer med, sa jag tungt och vi transfererade oss till lägenheten och gick in.
- Sovrummet, sa Jezebel och jag gick dit.
Där satt Cara i sängen och såg ut som hon skulle braka ihop.
- Cara gumman hur är det, vad har hänt, sa jag vänligt och satte mig vid henne.

Jag vände mig om och nötte Lauras blick och slängde mig i hennes famn
"lova att du aldrig slutar prata med mig?" sa jag och kände tårarna börja rinna. Allt kändes så hopplöst "jag önskar att världen kunde gå under" sa jag lågt och reste mig sen upp ur sängen
"och Draco hur kan han ens göra så? Folk säger att jag är den elaka! Han är ett monster! Jag hatar honom" sa jag och vandrade fram och tillbaka över golvet "hur kan du ens umgås med honom?" sa jag till henne

Jag kramade om henne förvånad över att hon grät.
- Jag kan inte lova något Cara, det är upp till dig om du beter dig som en vän.
Och sen orkar jag inte med allt du håller på med, sa jag sanningsenligt och nickade.
- Ja du, det är du inte ensam om, jag vill inte heller ha den här världen, sa jag alvarligt och stirrade på henne.
- Hur jag kan umgås med honom?, han har betett sig normalt och varit vänlig, och du har inte berättat för mig vad han gjort, sa jag och såg efter henne när hon vandrade fram och tillbaka.

Jag stannade och såg på Laura "jag försöker vara din vän! Men jag är inte samma person som jag var förr och det är i te du heller" sa jag och fortsatte gå och igronerade världen och skrattade sen tort "klart han verkar normal! Draco kan spela lika bra som jag kan! Bara att jag inte orkade fortsätta spela!" sa jag och stannade vid fönstret och tittade ut "du vill veta vad han gjort?" sa jag sorgset och suckade "han har Fai, han har min son" sa jag tyst och kände tårarna rinna

- Jag är visst samma person, sa jag lugnt och såg sen på henne, jag var chockad.
- Har du en son, med vem då?, sa jag förvånat och gick sedan fram till henne och kramade henne.
- Men gumman varför, har du inte sagt något?, kan du inte göra något?, sa jag och kramade henne tröstande.

( Måste sova nu, hörs ♥ )

(natti natti bäbbisen ♥ )

"nej det är du inte" sa jag lugnt och skrattade sedan glädjelöst "med Draco så klart! Det var ju därför han bara kunde ta honom" sa jag kallt och såg sen allvarligt på henne "vad skulle det tjäna till? Vad spelar de för roll om jag säger något? Draco har honom ändå och jag får inte tillbaka honom föräns han får vad han vill! Och dör Draco dör Fai" sa jag sorgset "allt är hopplöst och det är den största anledningen ingen till att jag inte gillar Draco längre" sa jag