Om trillingarna som gjorde mitt liv intressant...

Ja, men man har ju sina aningar...

Ja. Det e rätt tråkigt och förutsägbartXD men jag vet själv inte exakt vad som ska hända så vi får se...(;

Jätte bra!
Bevakar

Tack!

Nee, det är inte alls tråkigt! Tycker inte jag i alla fall ♥

Vad bra

Förlåt så jättemycket att jag skrivit på så himla länge! Om nu nån bryr sigXD

Kapitel 11
Jag hade ingen aning om vem jag skulle gå med på balen så på onsdagen, när det bara var två dagar kvar, hade jag fortfarande ingen att gå med. Någon liten del av mig hade hoppats på något under så att jag kunde gå med Viggo eller Gabbe, men självklart hade de så många andra de kunde gå med att jag visste att de aldrig skulle gå med mig. Tekla kom fram bredvid mig där jag gick i korridoren på väg till frukosten. Hon hade ett stort leende på läpparna. Jag kunde inte låta bli att le när jag såg henne.
”Vad?” frågade jag och hon tittade hemlighetsfullt på mig. Men hon kunde inte hålla tyst om varför hon var så glad länge.
”Love” sa hon. ”Love frågade just om jag ville gå på balen med honom!”
”och du svarade?” sa jag fast jag redan visste svaret.
”Ja såklart!” sa Tekla och skrattade lite. Jag var tvungen att vara glad för hennes skull. Hon verkade väldigt förvånad och det kan man ju förstå, det skulle jag också ha blivit. Inte för att det fanns den minsta lilla chans att Love skulle fråga mig... Jag suckade. Jag hoppades fortfarande på att någon skulle fråga mig. Eller att Viggo, som sa att han inte hade någon än, skulle vilja gå med mig eller åtminstone bli för desperat och fråga mig. Jag tittade på Tekla. Hon tittade medlidsamt på mig och jag försökte le tacksamt mot henne men det var svårt.
När vi hade ätit frukost hade vi en lektion med Ravenclaw. Elin babblade på om allt möjligt och jag lyssnade och var så intresserad som möjligt. Nästa lektion var med Hufflepuff. Jag och Tekla satte oss med killarna när vi kom in i salen. När lärarens genomgång var färdig skulle vi börja jobba.
”Nu måste du berätta vem du ska gå med!” sa Gabbe till Viggo. Han var tydligen lite för högljudd och läraren tittade strängt på honom.
”Julia” viskade Viggo. Jag kände igen namnet men var inte säker på vem det var. Tekla såg ut som ett stort frågetecken. Viggo nickade mot en söt hufflepufftjej med blont, halvlångt hår. Jag kände mig lite besviken. Eller ganska mycket faktiskt. Jag vet inte varför, jag borde bli glad för Viggos skull att han hade någon att gå med i alla fall. Resten av lektionen gick åt till att snacka. Tekla undrade vad hon skulle ha på sig. Hon var ganska desperat för hon tyckte inte att hon hade några kläder som passade för att gå på bal, särskilt inte med Love. Vi andra var inte helt intresserade av hennes klädprat men det var en rolig lektion i alla fall.
På torsdagen hade vi inte så många lektioner. Det skulle i vanliga fall ha varit en väldigt skön dag men nu föredrog jag nästan lektioner istället för att behöva tänka på att jag skulle behöva sitta själv på rummet när de andra var på bal.
Efter sista lektionen skyndade en kille efter mig. Han var från rAVenclaw och jag var inte rikitigt säker på vad han hette men jag gissade att det var Oscar. Han var inte direkt snygg och deffenitivt inte populär eller cool eller något annat positivt. Jag menar, han var säkert jättesnäll och så men inte någon det var bra för ryktet att umgås med.
”Ehmm…” sa han Jag tittade frågande på honom.
”Jo, jag tänkte fråga om du ville gå på balen med mig, Josefina. Hampus sa att du inte hade någon att gå med än…” Oscar tittade blygt upp på mig. Jag undrade för mig själv om han var yngre än mig för han var så kort. Jag funderade på vad jag skulle svara. Var det bättre att gå med honom än med ingen alls? Jag visste inte riktigt, men det skulle inte bli en rolig kväll om jag gick, det var jag i alla fall säker på. Och skulle de få mig att gå på en bal skulle de få fixa någon bättre till mig att gå med!
”Nej” sa jag, lite för irriterat. Det var ju egentligen inte hans fel att ingen annan frågat mig. Men han hade ju inte behövt säga det där sista! ”Nej, det vill jag inte!” sa jag och vände på klacken. Jag gick upp till uppehållsrummet där jag satte mig och försökte koncentrera mig på läxorna. Det gick inte särskilt bra kan man säga. Efter en stund kom Tekla och satte sig bredvid mig. Hon kollade på mig en stund medans jag fortsatte med läxorna.
”Har det hänt något? Du ser nedstämd ut.” sa hon. Jag skakade bara på huvudet. ”Nej det har inte hänt något. Jag är bara trött” sa jag. Tekla verkade inte riktigt tro mig men hon nickade och plockade upp sina läxor hon med.

Superawesome! Du är skitaduktig!

Tack♥

Jätte bra ju!!! Har läst hela nu och den är ju super bra!!!

Tack Majis!

Kapitel 12
På fredagen var alla väldigt spralliga. Lärarna lät oss sluta tidigare än vanligt för de var själva glada och förväntansfulla. Jag försökte se glad ut och prata på som vanligt hela dagen men det var svårt. Det verkade som om alla andra hade någon att gå med! Och mamma brukade säga att jag var sötast i världen. Det tyckte tydligen inte killarna.
Hanna, som Viggo skulle gå med, kom fram till oss (mig och trillingarna) när vi var på väg till våra respektive uppehållsrum.
”Viggo, vad ska du ha på dig ikväll? Jag har några olika alternativ beroende på vad du ska ha. Jag vill helst ha min rosa klänning.” babbla hon på.
”Eh, jag vet inte riktigt… Men ta du den klänningen, jag har säkert något som passar” svarade Viggo lite omtumlad av Hannas plötsliga babbel. ”Ni kan väl hjälpa mig att välja? Eller, ja, du kan väl hjälpa mig att välja Josefina, Tekla har så dålig smak” sa han när Hanna skuttat iväg igen. Jag nickade med ett litet leende och Tekla himlade med ögonen mot mig.
Vi gick mot hufflepuffs uppehållsrum. Innanför dörren stod en av lärarna, jag var osäker på vad hon hette för jag hade inte henne i något ämne. ”Vad gör ni här?” sa hon misstänksamt och kollade på mig och Tekla.
”De ska hjälpa oss, eller Viggo, att välja kläder till balen” sa Gabbe och fortsatte gå mot deras sovsal.
”aha, ja men låt gå för det då” sa läraren som plötsligt verkade komma på bättre tankar när hon hörde ordet ”balen”.
Det var ganska stökigt i sovsalen och Tekla log roat. Jag och Tekla la oss i varsin av de som tydligen var Viggos och Gabbes sängar. ”Så, vad har ni då?” sa Tekla. Viggo och Gabbe började rota i sina väskor och la upp massa kläder på sängarna.
”Hur mycket har ni egentligen?” frågade jag. De flesta hade bara med ett par finkläder per termin men Viggo och Gabbe hade massor av saker som gick att kombinera på jättemånga sätt.
”I Norge behövde man ha finkläder mycket oftare” förklarade Viggo. Jag nickade.
Viggo och Gabbe började prova och hålla upp kläderna framför sig. Jag och Tekla fick säga vad vi tyckte. Tekla tyckte det var något fel på allt. Jag sa att allt var mer eller mindre snyggt. Tillslut hade de valt. De båda hade enkla festkläder. Gabbes var lite slappare och såg mer bekväma och avslappnade ut, men Viggos var också snygga.
Tekla reste sig upp och jag följde efter henne ut ur rummet. ”Ses ikväll då” sa Gabbe och jag och Tekla nickade och gick ut.
Uppe i vår egen sovsal höll de andra redan på att välja kläder. De hade ju inte alls lika mycket att välja på men ändå. Tekla började lägga upp sina klänningar och kjolar på sängen. Efter en stund hade alla dem andra upptäckt de och vi stod i en halvcirkel runt om och beundrade dem. ”Vad många du har!” sa Mariella. Hennes klänning var minst lika fin men den var ju inte fem stycken.
”I Norge behövde vi många fler” sa Tekla och log. Hon verkade gilla att alla beundrade hennes kläder men samtidigt såg hon ut att känna sig lite osäker när all uppmärksamhet var riktad mot henne.
”Var är min klänning?!” utbrast Elise som börjat rota i sin väska igen. Alla vände sig mot henne. Hennes väska såg ut att vara helt tömd. ”Jag kan bara inte ha glömt den hemma! Mamma sa att hon hade packat ner den!” sa hon och såg riktigt ledsen ut. Ingen visste vad de skulle säga.
”Du kanske kan låna en av mig?” sa Tekla sedan och alla tittade på henne igen.
”Får jag det?” sa Elise.
”Absolut, jag behöver ju inte alla” sa Tekla och skrattade lite. ”Du kan ta vilken du vill men jag vill nog ha den vita och lila” sa Tekla och log mot Elise som suckade lättat när hon förstod att Tekla verkligen menade det hon sa.

------------------------------------------------------------------------

Antagligen det mest innehållslösa kapitlet som någonsin skrivits men det ska förhoppningsvis hända lite mer sen

Vet att det inte e någon som läser men idag va det kul att skriva så här kommer nästa kapitel:

Kapitel 12
”Ska inte du byta om?” frågade Anna som tydligen märkt tillslut att jag bara satt på min säng och kollade på de andra.
”Nej, jag har ju ingen att gå med” svarade jag, kanske lite för otrevligt, det var ju faktiskt inte Annas fel.
”Men man kan ju gå i alla fall. Det kommer finnas fler som inte har gått dit med någon särskild som du kan dansa med” sa Mariella. Hon verkade faktiskt tycka att jag skulle följa med men jag skakade bara på huvudet. ”Jag kan i vilket fall inte dansa” sa jag.
När de var färdiga gick de andra till stora salen. Jag satt kvar på min säng och hade ingen aning om vad jag skulle göra. Kanske läxor. Men vem ville sitta och göra tråkiga läxor en fredagkväll? Jag bestämde mig för att bara lyssna på musik till att börja med. Jag satte på någon mugglarmusik jag hittade på min mobil. Jag undrade vad exakt de gjorde nere på balen nu. Jag kunde se de framför mig. Tekla och Love, Viggo och Julia, Gabbe och Nellie dansande med varandra. Varför var inte jag där nere med dem?! Jag visste ju svaret men varför kunde jag aldrig vara som de andra? Det var alltid jag som inte hade någon att samarbeta med och sådant. Så hade det alltid varit. Eller, inte på mugglarskolan där jag gick när jag var liten. Där hade jag jättebra kompisar. Skolan var kanske inte den bästa men jag hade det bra där i alla fall. Men här var det aldrig någon som riktigt räknade med mig. Jag kände hur jag blev arg. Det var konstigt för jag brukade alltid tycka att det var såhär det ska vara. Jag är den som ingen minns, den som folk inte räknar med, så kommer det alltid att vara. Kanske är det för att Tekla, Viggo och särskilt Gabbe kunde komma in så bra bland alla här som jag tycker att det borde gå för mig också. Jag började lyssna mer på musiken igen och kände mig lite mindre arg igen. Sedan började jag undra om jag bara haft otur. Alla andra verkade ju kunna hitta någon som de passade bra med i sitt elevhem, i sin årskurs. Men varför kunde inte jag det då?! Jag kände hur ilskan började komma tillbaka igen. Nu orkade jag inte bara sitta kvar här längre! Jag reste mig upp, fortfarande med musiken i öronen men jag hörde den knappt längre. Jag bestämde mig för att gå typ på en promenad i slottet. När jag var på väg ut ur uppehållsrummet kände jag till min förvåning hur en tår rann ner för min kind. Jag brukade verkligen aldrig gråta, särskilt inte för något sådant här. Eller, vad var det egentligen jag grät för? Var det för att ingen någonsin räknade med mig (innan Tekla, Viggo och Gabbe kom i alla fall)? Eller för att Tekla, Viggo och Gabbe var där nere utan mig just nu? Jag kände hur ännu fler tårar började rinna från mina ögon. Jag torkade irriterat bort dem och kände hur jag blev ännu mer arg.
Jag hade kommit till korridoren där klassrummet för spådomskonst fanns. Jag hörde en röst inifrån rummet och såg läraren, Laura, genom en glipa i dörren. Hon stod och pratade irriterat med sin katt men jag hörde inte riktigt vad hon sa eftersom jag fortfarande hade musik på, vilket jag helt hade glömt bort. Jag blev ännu mer arg och irriterad när jag stod där och studerade Laura. Hon brukade alltid säga att vi skulle vara snälla mot varandra, att alla skulle få vara med och att alla var lika mycket värda. Men hon gjorde ju inte själv något för att det skulle vara så! Åh, varför var jag så arg?! Jag hade det ju inte så farligt dåligt!
Plötsligt kände jag en doft samtidigt som Laura skrek till. Jag blev medveten om musiken och stängde av den för att kunna höra vad Laura sa till sin katt.
”Vad gör du?!” sa hon ännu mer irriterat än innan. ”Du får inte bitas! Kolla vad det blöder nu då.”
Det var blodet som doftade. Doftade?! Luktade menade jag väl? Nej, det doftade. Det doftade precis som blod alltid gör men det var något nytt i doften som jag inte kände igen. Något som fick ilskan att blossa upp rejält i mig. Jag smög försiktigt fram bakom Laura och när jag var precis bakom henne böjde jag mig fram och bet henne i halsen. Hon skrek till men jag slutade inte suga blod ur henne. Det kändes bra på något sätt. Till slut låg Laura livlös på golvet. Jag rykte till, som när man vaknar ur en hemsk mardröm men fann mig fortfarande stående i klassrummet med blod runt munnen och Laura liggande på golvet. När jag förstod vad jag hade gjort sprang jag skräckslaget och förvirrat ut ur klassrummet. Precis utanför sprang jag rakt in i någon. Jag är död, tänkte jag och svimmade.

------------------------------------------------------------------------

haha, fantastiskt jag skriverXD