Vem är jag?

SOPERDUPERMEGAASUMAWESOMESUPERJÄTTEHYPERBRAAAAAAA!!!!!!!!!!

asså jag kar något ryck så...

21.

Miloa stirrade upp i natthimlen. Så vackert men endå så främmande... tänkte hon fundersamt. Hon vred sig lite för att kolla om Nina hade somnat. Hon vände blicken upp mot hmlen igen.
Hon lät alla minnen från sina föräldrars död spelas upp igen. Det var länge sedan nu. "Varför stjärnor små?" frågade hon dom. De svarade inte...det hade det aldrig gjort. Hon suckade och knep igen ögonen. Snart föll hon i en orolig sömn.
"Asså hon vaknar inte!" klagade en röst. Vanessa? "Hon har väll haft en tuff dag antar jag...låt henne sova." Sara? "Sara det är skola, hon måste upp!" Nina? "Eller hur! gud va jag stör mig på henne!" Absolut Vanessa.
"ja ja.." mumlade hon sömndrucket. "Hon vaknar Vanessa. Lsuta va så störd. "sa vem säga? tönten eller fåntratten?" sa hon elakt. "Lägg av!" utbrister hon argt och sätter sig i sängen. "Vanessa om du inte lägger av snart kommer du att bli den evige utstötte!" skäller Miloa. Vanessa blänger vemodigt på Miloa. Hon vänder på klacken och går därifrån. "tack."
Väl nere vid stora salen är det fullt med folk. Alla verkar ha hört Vanessas och James samanstötning. "senaste nytt?" konstaterar jag för James. "Japp. Men Auguste har förvrängt sanningen något." sa han muntert. Miloa höjde på ögonbrynet. "Värst va du va glad då." skrattar han. "förästen..." mumlar han och lutar sig närmare. "Vad pratade ni om?" frågade han ivrigt. Hon tvekade. "Kanske senare. Vi är trotts allt i en matsal!" skrattar hon. Han nickar och sätter sig rakt igen. Det var tydligt att han hade stora problem med att behärska sig. Hon kunde inte låta bli att le ett av hennes sälsynat leénden.

Senare på dagen vid lunchrast hade James och Miloa gått skilda vägar. Hon hoppade över ett trappräcke och landade på nästa trappa. Hon såg James långt där nere och ropade "JAMES!" och rusade ner för trapporna. Han tittade tillbaka och log. Sedan vände han sig bort ifrån henne och la armen om en betydligt äldre flicka. Fån tredje året? Hon fnittrade flickaktigt och log flörtigt mot honom. Han tittade inte ens på Miloa innan han gick...Men flickan från tredje året i sin arm. Två trappor upp kände Miloa hur en ensam tår trilade ner för kinden...

Azzå -.-
Ajja, asooome kap!

Det är jättebra!!♥

Meraaaah xD

kommer mer imorrn

OKI ^^

Awesome!

fölåt men jag har ingen insperation så det kommer någon gång i veckan...tror jag