Robin Hood och hans glada gäng

"precis anledning till att få döttrar är att man gifter bort dem till söner emd mycket makt" sa Nicci som om det vore en självklarhet
"Jag sa att jag inte mådde bra och gick till min kammare och lämnade sen bara slotttet vilket jag kan lova dig att jag inte kan gör nu" sa Nicci och såg sen på Adina
"Lätt för dig att säga, han är lika enis som jag om inte värre så hur hade du tänkt at det skulle gå till?" frågade hon roat "om jag inte kommer här ifrån lever jag ara det livet som jag ändå skulle fått förr elelr senare" sa Nicci neutralt, det var ingen mening att visa hur lite hon gillade det. hon såg sen på Adina och log stort
"Så finns det nån du gillar?" frågade hon leende

- Det låter ju inte särskilt trevligt, precis som om ni var handelsvaror eller något.
Visserligen måste jag också gifta mig, helst någon bondson eller något, men jag vet inte det är inte precis nån bondson som vill ha nån fattiglapp som jag.
Sen så ja de vill ha någon som är mer tjej, sa hon och log svagt och såg på Nicci.
- Inte vet jag, men det vore synd om du blev fast här, med den där karln, sa hon och rynkade på näsan och skakade sedan på huvudet.
- Nej, alla män vill ha någon kvinnlig kvinna, och det är jag inte, får väll leva som man hela mitt liv, sa hon och suckade.

"Det är precis vad vi är, en son kan ärva hela gården och titeln och allt en dotter kan aldrig det" sa Nicci ochlog lite det hade varit så i helahenens liv och vanligtvis hade hon redan varit bortgift om hon nu inte hade varit som hon varit
"Det spelar väll ingen roll och pengar är inte allt" sa Nicci leende
"Ja det är väll det men jag har mig själv att skylla, jag har själv satt mig i situationen" sa Nicci och ryckte på axlarna
"Nej tänk inte så, det finns nån som vill ha dig med, du är söt och du är betydligt bättre på att klara dig själv än vad jag är" sa Nicci leende

- Pengar är allt om man vill ha mat på bordet och inte få spöstraff för att man inte kan betala skatten, sa hon enkelt.
- Men det är hela ditt liv det handlar om, vill du verkligen slösa bort hela ditt liv med en sådan som honom?, sa hon oförstående och log sedan.
- Tack, men de flesta vill inte ha nån som klarar eller kan försvara sig själv, sa hon och log svagt mot Nicci.

"ja det är väll klart, pengar är aallt i våra kretsar med, pengar och namn fast på ett annat sätt" sa Nicci och log svagt
"Ja jag vet att det är mitt liv det handlar om och jag vet inte, Adina jag vet inget annat liv än det här. hela mitt liv har bestått av fina klänningar, baler, tort småprat, slott och sådant. det är det enda livet jag känenr till" sa Nicci "så vad kan jag göra?" sa hon och såg sen på Adina
"Jag trodde det bara var så i mina kretsar? men jag lovar att det finns flera som vill ha dig" sa hon leende
"Du ser där är skillnaden på dig och mig! folk vill ha mig för att visa upp medans folk vill ha dig för den du är. så därför kommer jag aldrig få uppleva kärlek på samma sätt som du, för vöem vill ha mig om för att inte visa upp" sa Nicci lite sorgset
"nu är du väll lite väl deprimerad" sa Robin och hoppade in genom fönstret och Nicci bara stirrade på honom och gick sen fram till fönstret och såg ner, det var verkligen högt
"Har ingen lärt dig att man inte tjuvlyssnar! hur mycket hörde du?" sa Nicci och såg allvarligt på honom och såg sen ner på marken igen, hon fick inte riktigt ihop hur man kunde göra en sån klättring
"Tillräckligt och nej ingen har lärt mig det. men jag lärde mig en sak, jag gillar dig med Nicci" sa Robin och Nicci var precis påväg att protestera när hon förstod vad han sagt
"du gör vad?" frågade hon lite förvirrat
"Jag gillar dig. tror du jag klättrar in genom folks fönster för skojsskull?" frågade Robin
"öh, ja" sa Nicci fortfarande lite förvirrat
"Det här är riktigt roligt, har du taapt talförmågan?" frågade Robin
"bli inte för kaxig nu för jag kan fortfarande kalla på vakterna" sa Nicci allvarligt och Robin bleknade och hon log roat, nu var det henens tur att vara road
"Okej, okej jag ska inte säga något dumt" sa Robin och Nicci log och kysste honom och hon kände den där härliga kännslan igen
"Nu har vi bara ett problem" sa Nicci när hon drog sig undan
"vadå?" frågade Robin och log "oroa dig inte jag får ut Adina" sa han
"ja det tvivlar jag inte påmen jag tänkte på den här" sa Nicci och höll upp ringen och såg på dem båda

- Vårä värdar är inte allt för olika ändå, sa hon lätt och såg upp när Robin kom.
- Dubrukar inte gå in genom en dörr som vanligt folk?, sa hon roat och log mot dem båda.
- Härligt, det här gick bättre än vad jag hade trott, att ni kunde erkänna båda två, ni är så duktiga, sa hon glatt och såg på ringen.
- Kan du bara inte rymma, eller typ säga upp giftermålet?, sa hon undrande, men hon trodde inte på det själv.

"Kanske inte, de är bara på olika nivåer" sa Nicci leende
"vad är det roliga med det? och desutom har ajg lite väl svårt att bara klampa in här som jag vill" sa Robin och Nicci log lite och såg sen på Adina
"du får oss att låta somtvåsmå barn" sa hon allvarligt
"Ja ta bara av den och försvinn" sa Robin och Nicci skrattade torrt
"klart jag kan säga upp giftermålet och bli ett huvud kortare och om jag rymmer kommer jag inte längre än till huvudporten" sa Nicci och började gå fram och tillbaka över golvet och fundera
"jag har en ide, den låter hel knäpp men jag skulle kunna fejka min egna död" sa hon och såg på dem

- Ja, förlåt då, men det är väldigt bra när han tjuvlyssnar på allt och ni erkänner det för varandra, sa hon och nickade.
- Ja, det låter väll som en bra idé och hur hade du tänkte genomföra den?, sa Robin.
- Japp, och utan att din kära lillebror får skulden för det.
Och så att ingen misstänker något?, sa hon och de såg på Nicci.

Nicci flinade "ja ibland är han duktig" sa Nicci och klappade honom på huvudet
"jag är väll inget litet barn..." sa Robin och tystnade "jag ska inte behandla dig som ett barn mer" sa han
"tack" sa Nicci och funderade sen "ja du får väll ha hand om begravningen eller något Adina eller så dör du med" sa hon och funderade sen "lättast är om det är i staden, Robin du känner ju en massa folk och alla gillar inte sheriffen så du borde kunna göra ett fejkat anfall mot oss" sa Nicci
"Ja men är du säker på att det är nån bra ide? tänk om det misslyckas då?" sa han oroande
"ja jag kan ju alltid promenera ut med dig så död jag då med" sa Nicci allvarligt och funderade en stund
"eller så kör vi på förgiftning, det finns gifter som gör att kroppen nästan dör, man vaknar några timmar senare, be Djack skaffa fram lite sånt så tar jag helt enkelt det" sa Nicci leende och sgå på dem

- Jag kan inte ta hand om nån begravning, har ingen aning hur man gör, sen kan jag inte Franska heller, sa hon och skakade på huvudet.
- Nej, då dör jag hellre med dig, vill ändå inte bli igenkänd som nån adelsherre, sa hon allvarligt och funderade.
- Ett anfall mot oss vore väll ganska smart, då kan ni ta med oss också, men det blir farligt för er.
- Gift vet jag inte, de borde väll genomskåda det och kropparna borde väll vara bevakade eller nått såvi inte kan rymma, sa Adina fundersamt.