De utvalda (Rollspel)

Athena ser bort över trädgården, vid dess utkant börjar skogen. Slottsträdgården är omgärdad av en mur, men av egen erfarenhet vet Athena att de går att ta sig över den så lätt som ingenting. Hon har försökt rymma förut men blivit tillfångatagen och torterad. Kanske läge att prova igen? funderar Athena och går fram till sin garderob. Hon drar på sig byxor, tunika och stövlar allt i svart och alla med gömda fickor där hon kan sticka ner sina otaliga dolkar. Hon spänner fast svärdet och drar huvan över hennes knallröda hår.
Sedan väntar hon tills det börjar att skymma. Athena öppnar ljudlöst dörren och ser på sina vakter som har somnat, långsamt skär hon halsen av dem båda och smyger sen ljudlöst ner för trapporna och gömmer sig i skuggorna. Tillsist kommer hon ut i trädgården, hon klättrar upp på muren och hoppar sen smidigt ner.
Hon drar sin dolk, hennes instinkter säger att hon inte är ensam.

Alith har stannat bara ett tiotal meter från slottet, hon vet inte riktigt vart hon ska gå. Men nu när det är skymning måste hon kanske röra på sig. Hon reser sig från stället hon slagit gömt sig på och av någon anledning tittar hon tillbaka till slottet igen. Ångrar hon sig? Knappast. Men det är otroligt skrämmande att vara där hon är. Efter att ha levt hela livet inom väggar.
"Du har allt lagt dig mitt smeten, Alith." mumlar hon för sig själv.

Aily släpper killen, som hon tror heter David, och lyssnar. Hon hör steg i närheten.
"Aily, vad...?" frågar Alex men hon tystnar honom med en blick.
"Det är någon i närheten" viskar hon. Aily tar upp en av knivarna som ligger på marken och smyger mot vägen där man hör smygande steg. Hon ska just till att kasta kniven när hon känner igen personen.
"Alith" säger hon och rusar fram till henne. Aily ger henne en kram och sen släpar hon henne av vägen och bort till dom andra.
"Titta vad jag hittade" säger hon glatt och ger Alith ännu en kram.

Alith blir förvånad när hon plötsligt blir kramad, men hon känner igen rösten, Aily. Hon känner hur hon blir släpad och Alith snubblar ett flertal gånger när hon försöker återfå balansen.
"Titta vad jag hittade." Säger Aily som verkar glad och Alith höjer blicken bara för att fälla ned den till marken igen. Det finns folk runt omkring. Så länge ingen pratar med henne så behöver hon inte börja stamma. Som hon ofta gör.

"Så du ville också rymma" säger Alex och lägger en arm runt Ailys axlar.
"Vad roligt" säger Aily och tar bort armen.
"Ni andra kan fortsätta, jag lovar att inte säga något till kungen. Men Aily tar jag med tillbaks" säger Alex och tar upp min ryggsäck. Sen tar han ett fast grepp om Ailys arm och börjar släpa henne mot vägen.
"Alex släpp" skriker hon och kämpar emot.
"Sluta Aily vad tror du mor och far säger när dom får reda på att jag lät dig fly?"
"Hjälp" ropar Aily utan att svara på frågan. En sten kommer flygande och sen blir allt svart.

Athena följer ljudet av röster och snart ser hon dem en grupp av människor. De talar med varandra och Athena känner igen deras röster från slottet...särlingar?
Hon går närmre så hon hamnar bakom deras ryggar, hon kommer just för att se en flicka släpas bort av en vakt. Athena kommer ut ur skuggorna, svartklädd från topp till tå med en dolk redo. "Ska jag döda honom?" säger hon dovt och ser efter vakten.

Aily ser en flicka komma fram till dom andra. Hon har en dolk i handen och känner skräcken komma. Även och Alex har ljugit för henne i hela mitt liv om sin existens så vill hon inte att han ska dö.
"Döda honom inte" skriker hon och Alex hoppar till.
"Vad snackar du om?" frågar han och tittar mot dom andra. Han värkar inte se flickan. Men det kanske inte är så konstigt eftersom hon är svartklädd.

"Visst" sa hon och ser upp på vakten, hon hade sett honom förut. Hon hade slagits med honom, och vunnit. Han hade varit en av dem som trott sig rått på henne, bara för att hon var en flicka.
"Släpp henne" sa Athena kallt och drog av sig luvan och hennes knallröda hår syntes.
"Du vet att jag kan skada dig, utan att du dör, jag har stridens gåva. Så släpp henne innan jag gör mig olycklig på dig." sa Athena hotfullt.

"Snälla, gör honom inte illa" säger Aily och Alex släpper henne av chocken han fick.
"Betyder det att jag går i godo hos dig nu" säger han och ler stort.
"Ja" mumlar hon.
"Tack syrran" säger han och ger henne en kram.
"Dödar du Alex dödar jag dig. Jag har dödens gåva och kan döda dig hur lätt som helst" säger hon och kramar Alex tillbaka.

"Så han är din bror, på det viset." Säger Athena och ser på dem utan att röra en min och sen ser hon på Aily. "Skulle vart kul att testa, men nej jag känner inte för att bli dödad idag." säger hon tort och ser upp på Alex som han nu hette.
"Hoppas jag inte skadade dig allt för illa, sista gången vi träffades." sa Athena lite roat och sänkte dolken och stoppade in den i en av sina gömmor. Hon skulle snabbt kunna ta fram den om det så behövdes.