Privat Roll

"Det är lungt." ler Stella och nickar. "Ja, det borde han, vi kan ju alltid gå och tala om det för honom." flinar hon roar och tar Alices hand och drar upp henne på fötter då hun själv ställde sig upp.

Jag nickar glatt. Yes jag hade fått henne glad igen, vad bra. Jag släpper inte hennes hand utan vi går tillbaka till huset. Jag ser honom stå där och vänta på oss även fast jag redan visste det. Jag ser snabbt på Stella sen. Vi går fram till honom, "varför?" säger jag. "varför var du tvungen att lyssna?" säger jag igen.

Stella stannar upp vid Alice och väntar på Edwards svar. Men just nu har hon något annat i tankarna, hon är törstig otroligt törstig och hon gissade att de här vampyrerna inte skulle uppskatta att hon tog någon människa. Hon suckade för sig själv, hon fick väll prova på djurblod då, det kunde ju inte vara allt för illa. "Jag måste lämna er ensama ett tag, kommer om en stund." säger hon lågt och försvinner in i skogen.

Jag vill skrika nej men hinner inte. Jag ser efter henne, hon skulle äta lite djur. " hon är inte bra för dig!" säger han. " hon är min bästa vän!" sa jag. " hon kommer att föröda dig!" " nej! Det tror jag inte på!" skriker jag. Jag känner tårarna rinna ner för kinnderna. " hon är inte att lita på!" " nej sa jag!" skrek jag efter honom. Jag sprang därifrån. Det var ingen idee att prata med honom när van endå bara sa att Stella var ett missfoster.

Stella fick fatt på ett rådjur och drack dess blod. Inte alls så gott som människoblod, men hon fick vänja sig. Skulle hon leva med de här vampyrerna fick hon anpassa sig. Hon kände sig åter bättre ögonen var inte längre röda, och hon kunde tänka klart. Hon log till och med lite och satte sig på en sten för att doppa fötterna i en bäck, det var otroligt skönt här i skogen.

Jag springer mot vattenfallet, jag hoppar i och dyker. Vattnet var uppfriskande och skönt så jag gråter av mig. "lita inte på henne!"hörde jag Edwards röst i huvudet. " försvin från mitt liv!" skrek jag så högt så jag såg fåglarna ta till flyckten. Några djur gömde sig och jag kännde änu flera tårar komma. " du är inte fin som en prinsessa ska vara' du ska bort härifrån' mamma, pappa vart?' inte vårt problem! Försvin'är inte du lite liten för det här?' vart ska dudå?' tack! Vad heter du?' om du vill alltså!' visst!' har du sovit i en lada förut?' Meét är det du?' okej jag ska tillbaka' du är min bästa vän okay' försvin från mitt liv!" jag såg allt uppspela sig i huvudet, från när jag vart utkastad till alldelessnyss.

Stella tog åter en ekorre och sög ut dess blod innan hon kände sig helt lugn och återställd. Hennes ögon var nu inte längre röda och anletsdragen inte lika förvildade och aggresiva. Hon gick långsamt tillbaka till huset och satte sig på stentrappan då hon undrade vart Stella hade tagit vägen.

Jag ser mig förtvivlat omkring, det där var mitt liv. " jag sa försvin ur mitt liv!!!!" skrek jag igen änu högre. Jag började bli tokig oc det brän de i hallsen av törst. Jag kravlade upp på land och satt mig oc här började gunga, framochtillbaka.

Stella börjar leta efter Alice och hittar henne gungandes fram och tillbaka. "Hur är det gumman?" säger hon mjukt och lägger armarna om henne.

Jag blunndar när Stella lägger sina armar om mig, jag känner mig som ett barn. " det är du också som skrämmer djuren!" hörde jag Edwards röst o huvudet. " jag kommer int undan från honom, han är överallt! Jag såg mitt liv pasera, jag är ingeting! Bara en oduglig utslängd prinsessa!" snyfftade jag och fortsatte att gunga.