Eragon [Privat rollspel]

"Jierda" säger Aily och dvärgarnas vapen exploderar.

Min bror verkar ha slagit i något hårt med yxan, för både yxhuvudet och skaftet splittras. Jag får en stor träflisa i armen, men jag är redan så blåslagen så jag knappt känner något. Ór som har försökt försvara mig flyger ny snabbt till Aily och biter loss henne från repen som håller fast henne. Sedan angriper Ór min bror igen.
"Ta bort bitödlan från mig, vrålar min bror ursinnigt".

Aily sätter sig upp.

De andra dvärgarna försöker ta bort Ór från min bror, men de kan inte angripa utan att riskera att skada min bror, och de kan inte slita bort Ór utan att själva bli skadade.

Hon får syn på Ór som har attackerat Tungdils bror.

Jag är yr och har ont överralt, men jag reser mig upp igen och snubblar fram till Aily.
"Hur mår du", frågar jag, och när jag öppnar munnen blir den full med blod.

"Waíse hell" mumlar Aily och Tundgils sår läker. Men det blir för mycket och hon svimmar.

Jag förbannar magin. Jag är tacksam att den finns, för den har hjälpt både mig och Ór många gånger, men jag förstår mig inte på den. Dessutom svimmade Aily nu. Jag är orolig att hon är skadad, men jag vet att jag inte kan undersöka henne nu, så istället vänder jag mig om för att hjälpa Ór. Jag hugger ner två av dvärgarna bakifrån, hur kan jag sjunka så lågt, och sedan slåss jag tillsammans med Ór mot resten. Murtagh och Törne syns inte till, men jag känner att de är i närheten.

Aily sår upp ögonen. Någon har tagit sig in i hennes sinne. Men personen ger henne energi. Efter några minuter förstår Aily att det är Murtagh.

Dvärgarna är för många, och jag vet med ens att vi kommer förlora, men jag fortsätter förtvivlat att slåss.