Voldemorts dotter och den flammande bägaren [sv]

Vad bra :p ska skriva kapet så fort jag kan utan att det blir dåligt xD

Okej ta den tid du behöver.

Det gör jag alltid haha nej men det blir inte så långt :p

Det viktigaste är inte längden på ett kapitel utan inehållet.

så där mina kära vänner nu har jag skrivit fjärde kapitlet och jag hoppas ni tycker om det och jag ber om ursät även denna gång att det tog tid men jag har lite annat för mig i mellan xD och Dickens sa att man skulle låta sina läsare vänta

Kapitel fyra: Han är min storebror

Share "Idag har jag en bra dag så då kan jag vara vänlig och offra lite tid på er. Så om ni nu vill veta vad som hände får ni trycka på knappen"

Mina vänner stirrade på mig och jag log lite roat
"Du har träffat laget?" sa Ron
"Ja men vi tar inte det nu, okej? Så vem vill följa med?" sa jag leende
"Hur kul det än verkar så kan vi inte" sa Draco såg på Blaise och Simon och jag nickade lite sorgset
"Men vi ses väll på skolan?" frågade jag hoppfullt
"Självklart och vem vet vi ses kanske innan" sa Draco lite mystiskt och jag bara skrattade lätt och kramade om dem och se dem gå mot Lucius och Narcissa och jag undrade vad Draco hade menat men ryckte sen på axlarna och såg på de andra
"Vi följer med i alla falla" sa Ron och hoppade upp och ner, och jag log roat åt honom och nickade sedan
"Bäst vi går då" sa jag och började gå mot Irlands tält och när vi kom fram stoppade en ministerman oss och jag räckte över mynten och han granskade dem noggrant och log sedan
"Ni har tur, alla får inte såna här" sa han och släppte in oss och jag satte mig på en stol och väntade på Aidian och de andra. Ron och Harry såg sig nyfiket om i tältet och Mioni visste inte riktigt vad hon skulle göra. quidditch var väll inte riktigt hennes grej
"Wow titta på deras utröstning och de har en hel genialisk lag uppställning" sa Ron
"Ändra inget bara" sa Aidian när de kom in i tältet och Ron blev genast röd om öronen och jag skrattade lite
"Jag ser att du står på benen i alla fall! Har ingen lärt dig att inte följa efter när den andra sökaren fintar" sa jag allvarligt
"Ja jag minns att jag träffade en tjej en gång som sa till mig att inte vara så impulsiv och studera den andra sökaren för att se om han fintar eller inte" sa Aidian och rufsade om mitt hår och jag log roat och mindes händelsen flera år tidigare. Jag och pappa hade varit på resa i Irland och medans han pratade med en massa tråkigt folk hade jag vandrat iväg och stött på det irländska laget när de tränade och sett Aidian gör samma misstag då och sedan sagt att han bör tänka sig för. Laget hade sätt undrande på mig men sen gett mig ett leende och undrat hur mycket jag visste om quidditch. Det var så jag hade träffat dem, och jag och Aidian hade hållit kontakten, han var lite som en storebror och jag älskade att få hans brev och höra hur det var i andra länder världen över. Jag återvände till nuet och log mot mina vänner
"Jag kanske ska presentera er för varandra, killen med rött hår heter Ron Weasley, tjejen med brunt hår heter Hermione Granger och killen med svart hår och glasögon heter Harry Potter" sa jag och log mot dem och det irländska laget nickade mot dem i en hälsning "Killen med brunt hår och numer ett heter Eric Connolly, killen med grå/lila hår och nummer två heter Zero Ryan, nummer tre är killen med det svarta håret som heter James Troy, nummer fyra är tjejen med det ljusbruna håret och hon heter Jane Mullet, nummer fem är killen med det röda håret och han heter Derek Moran, sen har vi nummer sex tjejen med det gröna håret Kahlan Quigley och nummer sju är idioten här Aidian Lynch" sa jag leende och mina vänner såg lite oroligt på Aidian för att se hur han skulle reagera men han bara skrattade
"Mr Lynch, mr Lynch. Vi måste hela dig" sa några botare som kom springande och han skakade på huvudet
"Nej jag har den bästa botaren här, gör du mig den äran?" frågade han mig och satte sig ner och jag skrattade och tog fram staven
"Ja du har ju sätt värre ut" sa jag roat och tog bort blodet och läckte sen den knäckta näsan och lagade små såren och log "Bättre än så kan det inte bli, jag är nämligen ingen mirakel kvinna" sa jag retsamt
"Nej men jag ser ju ut som förut" sa han och jag flinade och han bara rufsade om mitt hår "Jag hade glömt hur retsamt du är. Väntar ni här medans vi gör oss ordning?"
"Nej vi tänkte lämna er nu och gå över till Bulgarerna, klart vi väntar" skrattade jag och laget försvann och mina vänner såg på mig
"Varför har du inte sagt att du känner Lynch?" sa Ron och satte sig hos mig
"Ni har inte frågat." sa jag och ryckte på axlarna "Jag träffade honom när jag var nio, han är som en storebror" sa jag och log roat när Ron bara stirrade dumt på mig
"Stäng munnen Ronald" sa Mioni och Ron stängde generat munnen och började sedan utforska tältet med Harry och Mioni noggrannare. Jag hade sätt deras tält några gånger och så spänande var det inte. jag studerade i stället folket som gick förbi, det var ministrar, supportrar, andra spelare ur andra lag som kommit för att kolla när lagen spelade. en man och en kvinna stannade framför mig och jag såg lite nyfiket på dem
"Hej du är Lynch lillasyster" sa mannen och jag log
"Inte hans riktiga lillasyster" sa jag roat och de nickade
"De vet vi men han ser dig som en lillasyster, vi kanske ska pressentera oss jag är Richard Stonfilch och jag är sökare för Kenmare Kestrels och det här är min fru Mary" sa han och jag log mot dem
"Trevligt att träffas" sa jag och skakade deras hand
"Så jag ser att ni träffat Cara" sa Aidian som kom ut ur tältet i ett par jeans och en grön tröja och jag log mot honom "Jag hoppas inte du försöker ge henne en plats i ditt lag? Om Cara ska spela har hon redan en plats i mitt lag" sa han roat och jag log
"Tänk om jag inte vill spela med dig då. Du störtar ju bara ändå" sa jag retsamt
"Små syskon va?" sa Aidian roat och Richard och Mary log och gav sig av "Måste du nämna det för alla?" sa han roat och slog sig ner i stolen bredvid
"Vadå? Det var inte jag som störtade och jag tror knappast någon missade det! i vilket fall som helst gjorde du mig orolig andra gången du slog i marken" sa jag och såg på honom
"Oroa dig inte, jag klarar mig alltid. Jag är ganska tjockskallig" sa han retsamt och jag bara himlade med ögonen och resten av laget kom ut
"Nå ska vi gå?" frågade Aidian
"Två sekunder" sa jag och tog fram min stav och fixade klänningen så den blev svart igen och håret blev blont igen och jag såg ur som vanligt
"Jag trodde du gillade grönt?" sa Aidian
"Ja men inte att se ut som en vandrande brokolli" sa jag roat och log mot mina vänner som såg lite nervösa ut men lugnade sig när spelarna började prata quidditch med killarna och något om skolor med Mioni. Vi gick mellan några tält och kom sen fram till ett jätte tält som stod mitt på i utkanten av campingen och vi gick in och genast började folk gratta spelarna och jag gick till mina vänner som såg nervöst på alla spelare, ministrar och andra kända personer
"Lugna ner er, de flesta här är jätte trevliga" sa jag leende
"Har du träffat dem förut?" frågade Harry
"Några av dem andra har Aidian berättat om" sa jag leende och tog i mot ett glas champagne när servitrisen räckte över det
"En skål för världsmästarna!" sa Irlands minister som jag hade för mig hette David något och alla skålade och började sedan prata vilt och Aidian drog tag i mig
"Du vet om att jag behöver kunna använda min arm va" skrattade jag roat
"Äh bagateller, nej nu vill jag visa upp min lillasyster" sa han
"Jag är ingen hund" sa jag roat och hälsade sedan på några personer vars namn jag inte la på minnet. Och efter säkert tretionde personen log jag och sa hej utan att koncentrera mig på vem jag hälsade på
"Du har tråkigt eller hur?" sa Aidian
"Jag hälsar på en massa tråkiga människor" skrattade jag och såg på mina vänner som verkade ha det bra.
"Vi kan väll gå ut och ta en nypa frisk luft då" sa han och jag log och vi lämnade tältet och jag såg ut över campingen där en massa människor firade, sköt raketer, dansade och sjung sånger och jag log
"Så hur känns det att vara världsmästare?" frågade jag och satte mig ner i gräset och Aidian såg roat på mig och gjorde mig sen sällskap
"Det är väll inte så stor skillnad från igår förutom att jag är lite gladare" skrattade han
"Ja så kan man ju med se det." skrattade jag
"Det var i alla fall kul och se dig igen, det var länge sedan sist. Vi har inte sätt sen din far dog" sa han lite sorgset och jag nickade
"Nej jag vet, jag har inte rest alls sen dess" sa jag lite sorgset och lutade mig mot Aidian som la en arm runt mina axlar
"Saknar du honom?" frågade han och jag nickade
"Ibland, men jag har Sev som är ett underbart stöd, mina vänner och så min storebror" sa jag och log mot honom och undrade hur han skulle reagera om jag sa vem min far var
"Ja den där Sev verkar vara en trevlig prick varför har jag aldrig fått träffa honom?" sa Aidian
"Sev är underbar men han är inte riktigt typen som är social med folk" sa jag lätt
"Nej jag har märkt det, hur är det på skolan då?" sa Aidian och jag funderade
"Jo det är helt okej, lite jobbigt att byta försvar mot svartkonst lärare bara" skrattade jag
"Ja du verkade gilla den där Lupin? Och vad var det jag läste om den där Black?" sa han undrande och jag log
"Lupin är den bästa försvar mot svartkonst läraren jag haft och Sirius, jo det var väll inget. Jag hjälpte honom bara och rentvå sitt namn" sa jag med en axelryckning
"Ja du är bra konstig du. Men i ditt fall är det bra och…" Aidian avbröt sig när folk började skrika och jag såg på tälten långt bort som verkade börja brinna och han reste mig och drog upp mig på fötter
"Vad händer?" frågade jag och försökte se något
"Jag vet inte, men det låter inte bra" sa han och det kom ut folk ur tältet och mina vänner kom fram till oss
"Vad händer?" frågade Mioni
"Jag vet inte" sa jag och hörde fler skrik och snart hängde mannen som släppt in oss på campingen i luften med sin familj
"Dödsätare" skrek en man som kom springande och Aidian såg oroligt på oss
"Spring mot skogen nu!" sa han till mig och jag såg på honom när han drog sin stav
"Var försiktig" sa jag och gav honom en kram
"Du med. Spring nu!" sa han och jag nickade och drog med mina vänner in i skogen dit resten av folket verkade fly.
"Vilka är det där?" sa Harry när vi stannat en bit in
"Det där är du-vet-vems anhängare" sa Ron och jag slängde en blick bort mot campingen där tält brann och folk skrek och undrade vad som egentligen händer. Ligger pappa bakom det här?

"Nej nu tänker jag avslita här och faktiskt besöka Aidian, det var ett tag sedan. Men ni får inte följa med utan återgå till era patetiska vanliga liv"

*Kash*

Jättebra!!! som vanligt...

Spänningen är olidlig!!
Jag klarar det inte!!
Jag dör!!(nästan)

Med andra ord älskar jag din ff och undrar när det kommer mer

tack så mkt, nu blir jag riktigt glad ch inspererad av att läsa vidare

glad att ni gillar den och står ut med att vänta och jag ska skriva så snart jag kan om hur de kära dödsätarna kommer xD

håller med

Det blir ju "VERKLIGEN"
trevligt,eller hur??
*längtar*